Först ut var Brunnssalongen där det som vanligt så här års fanns många utställare av hantverk och annat julpynt. De små fina barnfåtöljerna var med som vanligt. En tomte sålde svarvade träslöjdsartiklar och en dam textila alster i lappteknik.
Och vad vore en julmarknad utan tomtar?
Man hade inte hunnit få alla dekorationer till julmarknaden klara än i stan. Många var inte heller klara med sin julskyltning. Även om man började med marknad på fredagen var de egentliga marknadsdagarna lördagen och söndagen då alla affärer hade extraöppet och då det skulle bli mycket på gång i stan. På Forsemanska gården hade man i alla fall öppnat ett litet julcafé. Det lilla huset användes för i tiden för att binda hästarna vid.
På fredagskvällen var vi bjudna på glöggfest hos Boel, en av mina körsystrar i hennes vackra hem – glatt och trevligt med många gäster och grannar. Gröt och skinka serverades tillsammans med glöggen. Boel i mitten flankerad av god vän och syster.
På lördagen spelade jag först på lille Nemos dop i Ringarum och därefter raskt iväg på femtioårskalas i Drothems församlingshem för att fira Leif, som fyllde femtio år i torsdags. Marie och Leif är båda körsångare och Leif är en fena på gitarr. Vi har spelat och sjungit mycket tillsammans. Dessutom är de båda med i Dagsbergs Dragspelsgäng, vilket bådade gott för underhållningen på festen.
Mycket riktigt. Halva Dagsbergsgänget var där när vi kom och även Putte, jätteduktig saxofonist, som hade sin saxofon med sig och som jag också spelat mycket ihop med. Det blev mycket musik under kvällen – Marie var vokalist med Dagsbergs Dragspelsgäng och Leif var med och spelade gitarr. Sen kompade Leif och jag Marie när hon sjöng Rågsved. Det gungade härligt!
Även Putte och jag ”rev av” några gamla låtar trots att vi varken hade noter eller hade repat. Här är ett exempel på Ain’t Misbehavin'. Jag missade lite på sticket eftersom jag spelade i en annan tonart än den jag brukade. Det är då Putte vänder sig om och undrar vad jag håller på med. Jag kom ner med fötterna på jorden mot slutet i alla fall...
Mellan musikframträdandena var det allsång som Leif och jag kompade till. En jättetrevlig fest utan en droppe alkohol!
På söndagen var det adventsmässa i Ringarum. Underbart att få klämma i med Bereden väg och Hosianna och höra hela församlingen sjunga med av hjärtans lust. Eftersom kyrkokören är vilande hade man engagerat kvartetten I Hatten – fyra skönsjungande och söta tjejer som hade valt passande och vackra sånger till detta evenemang. Som avslutning sjöng de White Christmas.
Mycket folk i kyrkan – en busslast hade t.o.m. kommit från Söderköping för att delta i mässan.
Som avslutning på detta inlägg kommer här ett litet tips till en julbukett, som jag såg utanför en affär på den lilla Storgatan i Söderköping.
7 kommentarer:
Oj, vilken fullspäckad helg! Jättetrevligt verkar du ha haft. Önskar dej nu en god inledning på december!
Det låter ju jättebra! Inte visste jag att Leif spelar gitarr... att han och Marie sjunger har jag ju hört live många gånger.
Grekland nu:
Önskar dig detsamma!
Varm kram/M
Bloggblad:
Han är en duktig gitarrist och gehörsspelare. Båda är med i Dagsbergs Dragspelsgäng, Marie med sång och som presentatör och Leif med sin gitarr och sin sång förstås.
Det lät kanske inte så dumt, men det hade inte gjort något om vi spelat igenom låten åtminstone en gång innan...
Tack lilla hjärtat för ett jättefint inlägg med många fina bilder!! Tack också för din rara kommentar hos mig.
Faktiskt tänkte jag på dig på söndagen då jag satt i Strängnäs domkyrka och hörde den mäktiga orgeln spela de vackraste melodier. Nu har nog Ingrid mycket att jobba med i helgen och tänk vad hon skulle ha tyckts mycket om detta - så tänkte jag. Om mitt besök i S. domkyrka ska jag snart komma med ett inlägg.
Hoppas du får en fin och trevlig december - tänk att det har gått så fort med tiden att komma hit - snart är ju året slut!
Många varma kramar till dig min vän
Eleonora:
Är det inte konstigt att man tycker att man känner sina bloggvänner så väl att man t.o.m. tänker på dem i andra sammanhang än på bloggen...
Genom att följa sina vänners helg- och vardagsupplevelser lär man ju känna människor på ett helt annat sätt än man gör med sina ytliga bekantskaper.
Jag tror inte att vi skulle ha några svårigheter med att hitta samtalsämnen om vi träffades irl, :-)
Min december kommer att vara ungefär lika intensiv som denna helgen. Idag har jag t.ex. min första Luciaträning i Ringarum. Det blir stor uppställning i kyrkan med konfirmander, juniorer och miniorer på själva Luciadagen.
Många kramar/M
Vad roligt att få höra dig spela för en gång skull! Jättefint och jag hörde inte ditt lilla avsteg, det kan jag lova.
Härligt med fester där alla är så musikaliska. Jag önskar verkligen att det var en ådra jag hade, men tyvärr kan jag varken sjunga eller spela. Bara när jag är helt ensam och säker på att ingen hör mig. Katterna brukar fly då och om en bebis är i närheten brukar den börja gråta : D Nå, jag kan njuta av musik i alla fall och det är kanske det viktigaste. Alla kan ju inte kunna allt.
KRAM!
Marianne:
Det roligt att kunna musicera, men det ligger ju oändliga timmars träning bakom, som med allt annat.
Huvudsaken är ju att man tycker om att lyssna till musik! Men visst är det kul att man kan glädja andra ibland med att kunna spela och sjunga. Och dessutom försörja sig på det, som jag gjort under årens lopp.
Kramar/M
Skicka en kommentar