761 Lilla Akademiens konsert på Riddarhuset.

För en dryg vecka sedan var jag återigen hos Mirrfamiljen i Mälarhöjden. Passade på att följa med dem i bilen när de var på hemväg från sommarhuset på Öland. Den främsta anledningen till att jag ville komma till Stockholm just den veckan var att Lilla Akademien skulle hålla en konsert på Riddarhuset på torsdagskvällen.

 Riddarhuset i solnedgången.

Mitt äldsta yngsta barnbarn, Casimir som är fem och ett halvt år, deltar i Lilla Akademiens söndagsverksamhet där han får både dansa balett, måla, sjunga och lära sig noter. Mirren och jag har varit på en konsert tidigare och var mäkta imponerade av de duktiga barnen.  Lilla Akademien är en grundskola och gymnasieskola som specialiserat sig att få fram duktiga instrumentalister. Mer om Akademien kan man läsa här.

Efter att ha lämnat övriga barnbarn i farmors kompetenta vård travade Mirren och jag iväg till Riddarhuset i den fantastiska solnedgången som jag har berättat om här, där vi blev mötta av en god vän som gjorde oss sällskap på konserten.

Konserten inleddes med att alla violinisterna på skolan ställde upp och spelade ett stycke, de minsta var några barn i förskolan som redan hade lärt sig spela fiol. Rubriken på konserten var Mångfald i musiken, och programmet var verkligen en provkarta på musik från alla världens hörn.

En liten tjej spelade andra satsen ur Nerudas Trumpetkonsert i Ess-dur, en annan 11-12 åring Valse Sentimentale av P. Tchaikovsky.  Sen spelade nästa lilla tjej ett jättesvårt stycke av japanen K. Hirai på flygeln. Vi trodde inte våra ögon när samma lilla flicka, klädd i japansk kimono, kom in efter pausen och spelade ett ganska komplicerat stycke av K. Braune på fiol!

Lilla Akademiens kammarkör på plats i den pampiga riddarhussalen.

Underbart var också att lyssna till den fantastiska kammarkören som mest bestod av elever i de högre årskurserna och gymnasiet. Perfekt ren intonation trots att allt sjöngs à capella. När skolans alla violonister rev igång Hjort-Anders Olssons Trettondagsmarsch hade publiken svårt att hålla sig stilla. För att inte tala om när slagverksensemblen spelade medryckande musik från Ghana. Vilken precision av så många små slagverkare.

En underbar konsert att minnas, men också att imponeras av. Undrar hur mycket övningstid som gått åt för de här ungdomarna, av vilka redan flera i relativt låg ålder var fullfjädrade musiker. Samtidigt såg alla som spelade ut att ha väldigt roligt, vilket är en tröst.

Vår goda vän bjöd oss på en nattsmörgås efter konserten, vilket förhöjde upplevelsen ytterligare!

Tyvärr tog jag inga fler bilder utan bara videonuttar med min kamera som dock Blogger vägrar lägga in. Tråkigt, för det var verkligen en både hör- och synbar upplevelse med alla barnen i sina färgrika dräkter.

Om en tidigare konsert av Lilla Akademiens elever på Stora Akademien har jag skrivit här.