Mitt äldsta yngsta barnbarn, Casimir som är fem och ett
halvt år, deltar i Lilla Akademiens söndagsverksamhet där han får både dansa
balett, måla, sjunga och lära sig noter. Mirren och jag har varit på en konsert
tidigare och var mäkta imponerade av de duktiga barnen. Lilla Akademien är en grundskola och gymnasieskola som
specialiserat sig att få fram duktiga instrumentalister. Mer om Akademien kan
man läsa här.
Efter att ha lämnat övriga barnbarn i farmors kompetenta
vård travade Mirren och jag iväg till Riddarhuset i den fantastiska
solnedgången som jag har berättat om här, där vi blev mötta av en god vän som
gjorde oss sällskap på konserten.
Konserten inleddes med att alla violinisterna på skolan
ställde upp och spelade ett stycke, de minsta var några barn i förskolan som
redan hade lärt sig spela fiol. Rubriken på konserten var Mångfald i musiken,
och programmet var verkligen en provkarta på musik från alla världens hörn.
En liten tjej spelade andra satsen ur Nerudas Trumpetkonsert
i Ess-dur, en annan 11-12 åring Valse Sentimentale av P. Tchaikovsky. Sen spelade nästa lilla tjej ett jättesvårt
stycke av japanen K. Hirai på flygeln. Vi trodde inte våra ögon när samma lilla
flicka, klädd i japansk kimono, kom in efter pausen och spelade ett ganska
komplicerat stycke av K. Braune på fiol!
Lilla Akademiens kammarkör på plats i den pampiga riddarhussalen.
Underbart var också att lyssna till den fantastiska kammarkören som mest bestod av elever i de högre årskurserna och gymnasiet. Perfekt ren intonation trots att allt sjöngs à capella. När skolans alla violonister rev igång Hjort-Anders Olssons Trettondagsmarsch hade publiken svårt att hålla sig stilla. För att inte tala om när slagverksensemblen spelade medryckande musik från Ghana. Vilken precision av så många små slagverkare.
En underbar konsert att minnas, men också att imponeras av.
Undrar hur mycket övningstid som gått åt för de här ungdomarna, av vilka redan
flera i relativt låg ålder var fullfjädrade musiker. Samtidigt såg alla som spelade
ut att ha väldigt roligt, vilket är en tröst.
Vår goda vän bjöd oss på en nattsmörgås efter konserten,
vilket förhöjde upplevelsen ytterligare!
Tyvärr tog jag inga fler bilder utan bara videonuttar med min kamera som dock Blogger vägrar lägga in. Tråkigt, för det var verkligen en både hör- och synbar upplevelse med alla barnen i sina färgrika dräkter.
Om en tidigare konsert av Lilla Akademiens elever på Stora Akademien har jag skrivit här.
Tyvärr tog jag inga fler bilder utan bara videonuttar med min kamera som dock Blogger vägrar lägga in. Tråkigt, för det var verkligen en både hör- och synbar upplevelse med alla barnen i sina färgrika dräkter.
Om en tidigare konsert av Lilla Akademiens elever på Stora Akademien har jag skrivit här.
10 kommentarer:
Så vackert Riddarhuset är i den belysningen. Givetvis skulle jag mera än gärna ha suttit där tillsammans med dig och Mirren.
Ibland saknar jag Stockholm oerhört mycket
Kram
Karin
PettasKarin:
För mig som aldrig varit på Riddarhuset förr var bara det i sig en upplevelse.
Kram tillbaka
Fina bilder från en fin kväll! Riddarhuset i sen kvällsbelysning ser ut som en sagoborg.
Jag hade antecknat denna konsert men så kom ett föredrag om Fredrika Bremer emellan.
Roligt att du var där och tyckte det var en upplevelse.
Kram
Karin:
Det är väl nästan vad det är, Riddarhuset, en sagoborg! Roligt att ha varit där. Synd bara att jag tog så få bilder. Fick en fin inspelning på Hjort-Anders Trettondagsmarsch, men som Blogger vägrar att lägga in tyvärr.
Ingrid som går omkring i konstant feberrus sedan fyra dagar tillbaka och helst bara vill sova...
Eleonora:
Det blir säkert fler konserter som vi kan gå tillsammans på någon gång. Det var säkert ett intressant föredrag om Fredrika Bremer också!
Kramar tillbaka
Vilken fantastisk upplevelse. Jag önskar jag varit med! Jag tror du har berättat om någon liknande konsert tidigare? I alla fall är musikupplevelser nog det bästa man kan få, tycker jag. Kram!
Underbart, jag blir så lycklig så jag blir alldeles rörd fast jag inte ens var med.
En gång när dotters fiolgrupp spelade för kommunfullmäktige så muttrade hon surt att det inte ens var en fot som vickade. "Antingen var det inte medryckande eller också var dom redan döa"
Suss:
I det här fallet är det ju bara (under)barn som är med och spelar. Och så gymnasister och högstadielever också förstås. Vad som var så speciellt var hur rent och fint allt lät. Det stämmer att det var den andra av Lilla Akademiens konserter som jag skrivit om. Bra att du sa det - jag kan ju länka!
Kramar
Englundskan:
Härlig kommentar från din dotter! Det måste vara flera "redan döda" på den konserten. Här var det fullt ös från publiken - från alla föräldrar, farfar- och morföräldrar och övriga vänner och släktingar! Som naturligtvis var tysta när de skulle vara det :-).
Skicka en kommentar