825 Utställning på Lilla Kanalmagasinet

Kanalhamnen innan Lilla Kanalmagasinet hade öppnat. (Bilderna går att klicka större.)

När jag skriver det här inlägget har jag fått lite perspektiv på det hela. Det är nämligen en hel vecka sedan jag plockade ner mina återstående tavlor från väggarna på Lilla Kanalmagasinet och sa hej då till mina utställningskompisar. Eftersom jag är optimistiskt lagd kan jag ropa hurra och tala om att jag sålde fem tavlor av arton!

Inkomsten hade räckt gott och väl till en målarkurs nästa år på Öland, dock inte på samma ställe som tidigare, om jag bara inte hade kommit på att Lissan också borde ha en fåtölj att sitta i. Dessutom behövde hon en Pippitröja som min rumskamrat Ann sålde. Hyran för lokalen gick jämt upp med EN såld tavla. Sen köpte jag penslar för 739 kr i Artistbutiken när vi var på väg till Mirrfamiljens sommarhus på Öland, så det blev inte så mycket över... 

Lokalen där jag ställde ut mina tavlor. Gun, som väver trasmattor, vid bordet.

I alla fall är jag en erfarenhet rikare. T.ex att turister kommer till Söderköping för att äta glass på Smultronstället och inte för att köpa tavlor - eller för den skull något annat heller. Men de tycker det är kul att kuta runt och titta på utställningen medan de väntar på att något bord ska bli ledigt.

Många båtar passerade under veckan på Göta Kanal.

Efter några dagar var jag väldigt förvånad om någon överhuvudtaget STANNADE framför mina tavlor och kommenterade eller pratade med mig. Trasmattorna var definitivt mer intressanta än tavlorna. Men man ska inte ge upp. Jag har sålt fler tavlor än Van Gogh, som inte sålde en enda medan han levde.

Det blev långa dagar där jag satt från klockan elva på morgonen till klockan sju på kvällen. Som väl var hade jag rara och trevliga utställare omkring mig hela veckan, som gjorde att dagarna gick ganska fort ändå. Jag delade rum med Gun, som vävde fina trasmattor, Maja-Lisa , som målade vackra akvareller och Gun, som bl.a. stickade Pippitröjor

Här sitter Maja-Lisa framför sina vackra akvareller. Ann, som stickar Pippitröjor bl.a. i bakgrunden.

Anns Pippitröja i blått. Det går att beställa tröjor, både i vitt och blått.

Här är Gun med sina hemvävda  trasmattor.

I angränsande rum fanns Birgitta, som ställde ut underbara akvareller, som hennes make, som avled i mars, hade målat. Strongt av henne att fullfölja utställningen som hennes man egentligen skulle ha stått för.

Sven Gunnarsson var mästare i att måla vatten enligt min mening. Tyvärr kommer inte akvarellerna till sin rätt här eftersom det blir reflexer av glaset.

Målning i olja av Sven Gunnarsson.

Ännu fler akvareller av Sven Gunnarsson.

Berit och Lars visade upp sina härliga barnfåtöljer, ett under av precision och av härliga, slitstarka tyger. Jag fastnade för ett uggletyg, men MM ansåg att kattfåtöljen passade bättre. Så nu har de yngsta barnbarnen alla var sin fåtölj, som de älskar att sitta i när de ser på något barnprogram eller en film på teve. Det syns inte på de äldsta fåtöljerna att de är använda! Om det är någon som skulle vara intresserad kan jag förmedla adressen till tillverkaren. De kostar 16-1700 kr styck beroende på tyg.

Berit och Lars med sina slitstarka och välgjorda barnfåtöljer. 

Auroras nallar hette de fina nallar som Birgit sålde. Aurora är Birgits andranamn. Även de andra textila alstren som hon visade var enastående välgjorda. Är mycket imponerad över hur fint man kan brodera på symaskin! Väntar bara på att hon ska börja göra textilkonst också.

Auroras nallar.

Birgit i säljartagen. 

Allt som allt var det en lärorik erfarenhet, och jag fick många tips och idéer och många nya vänner. Dessutom träffade jag en hel del vänner och bekanta som jag inte sett på länge. Men jag tror inte att det blir någon mer utställning på Lilla Kanalmagasinet för mig.

 Hej då Lilla Kanalmagasinet och tack för i sommar.