Idag tycker Birgitta att det är dags för MURAR att få ta
plats. För mig, som för många andra, är Muren med stort M den Kinesiska. Kent
jobbade sommaren 1998 på svenska ambassaden i Peking och jag, Mirren och
Mirrmaken var medföljande. Den 11 juli det året gjorde vi en utflykt dit med
tåg.
Utsikt från Kinesiska Muren juli 1998. (Bilderna går att klicka större.)
Det var inte bara vi som skulle åka dit. Mirren, som
talade kinesiska, lyckades dock få fyra biljetter efter att ha slussats längst fram i den oändliga kön av kineser av
en vänlig ordningsvakt. Långt ljust hår hjälper. Det var närmare trettio
grader varmt den dagen och trängseln på tåget, som saknade luftkonditionering,
var enorm. Jag hade nog svimmat om inte en extra vagn för västerländska
turister hade kopplats på efter en stund.
Det var en hisnande och overklig - magisk! skulle Anders Bagge sagt - upplevelse när jag fick se en
glimt av muren första gången genom tågfönstret. Vissa delar man såg från fönstret
var inte restaurerade. Det är bara en liten del av den drygt 885 mil långa
muren – världens längsta byggnadsverk – som är det. Här kan man läsa mer om
den.
Utsikt från tågfönstret.
Det är bara en liten del av den långa muren som är restaurerad. Så här ser det ut för det mesta.
Det är stora höjdskillnader på muren och den har jättelika
trappsteg överallt där det är extra brant. Jag vet inte om jag skulle orka bestiga
muren idag, femton år senare, eftersom jag redan då tyckte det var jobbigt att
ta sig uppför och nerför de branta trapporna. Gympadojor rekommenderas om någon funderar på att ta
sig dit. Jag tyckte synd om de små kinesiskorna som trippade upp- och nerför
trapporna i högklackade skor.
En strid ström av människor vandrar ständigt på muren.
Uppför, uppför. Jag på efterkälken i mitten med kameran om halsen.
Kent i mitten av den branta trappan.
Mirrmaken tröstar den trötta Mirren. jag ser också lidande ut. Håret har blivit lockigt av svett...
Dags för en vilopaus
Utsikten från muren över bergen och dalgången var hänförande
och vi tog många kort. Jag sörjer över att inte digitalkameran fanns då
(åtminstone inte för oss) så bilderna lämnar mycket övrigt att önska. De är ju
framkallade av en fotofirma, som inte hade något intresse av att göra några bra
bilder. Jag har i alla fall lyckats förbättra dem lite i Photoshop.
Här ser jag något piggare ut. Den oumbärliga vattenflaskan i handen.
Här är vi på nerväg. Parasoller för solen.
Väntan vid Badaling på tåget hem till Peking
Sedan dess har vi varit i Kina sex gånger till, men aldrig
gjort någon utflykt till Kinesiska Muren igen. Tack Birgitta för temat – det gjorde
att jag har de här Kinabilderna inskannade på datorn numera!
26 kommentarer:
Kinesiska muren är absolut muren som heter duga, muren nummer ett. Även jag tänkte på den när jag såg temarubriken, men eftersom jag inte har varit dit själv så tog jag tag i en annan obetydligare mur istället:)
Tack för varm och ansträngande promenad på muren!
Morgonens motion är gjord, känns det som
Kram
Det kan man verkligen kalla för en MUR. Sagolikt vackra kort. Det måsta vara ett minne för livet att få vandra där. Ha en skön helg
Tänk att få för sig att bygga ett sådant där byggnadsverk! Så tänker jag alltid när den kinesiska muren kommer på tal.
Tack för jättefina bilder och trevlig text. Jag skulle kunna tänka mig att se muren, men knappast i sådan där hetta. Det skulle jag inte klara!
Önskar dig en fin oktoberfredag.
Kram
PettasKarin:
På hugget redan som vanligt! När går du upp på morgonen?
Ja, den dagen behövde jag inte mer motion. Ska jag åka dit någon gång mer i mitt liv, ska det åtminstone vara lite svalare. Oktober sägs vara den bästa månaden i Peking.
Kram tllbaka.
Gunnel:
Det blev verkligen ett minne som man aldrig glömmer. Dels tågresan tillsammans med ett tusental kineser, dels värmen och den ovanliga och mycket tröttande motionen på själva muren.
Men det var en mycket spännande upplevelse att åka tåg dit - tror att det kostade 10 kr per person tur och retur. Ingen av dem jag träffat senare som varit på muren har åkt tåg dit!
Ha en skön helg själv önskar
Ingrid
Aila:
Ska man besöka muren är nog oktober bäst - i november och december är det ungefär lika kallt i Peking som här hemma. Jag skulle kunna tro att det blåser en hel del däruppe också.
Det sägs att man murade in de stackars slavarna som dog vartefter de byggde muren - jag vet inte. Jag tänker också på det fasansfulla jobbet det måste ha varit att släpa upp alla stenar så högt och så långt. Helt ofattbart...
Önskar dig en skön helg!
Kram
Det måste vara något speciellt att ha sett och gått på den stora kinesiska muren! Jag har inte varit i Kina. Och verkligen tur att dina bilder blev inscannade! och att vi fick se dem. Ha en fin fredag!
Ja, det är muren med stort M det!!
Peter har varit där, men inte jag. Han var där för 7 år sen, kanske.
Mäktigt.
Skulle gärna se den jag med.
Ha en fin helg!
Kram!
Nilla:
Visst är det bra med bloggen så att saker och ting blir av. Hade länge tänkt att scanna in bilderna men det är alltid något annat som är viktigare. Tyvärr, för rätt som det är försvinner färgerna på fotona.
Det var en häftig, men väldigt tröttsam upplevelse eftersom det var så varmt och brant.
Önskar dig en skön helg!
Kram/Ingrid
Annika!
Det är väl inte för sent - du har ju konditionen inne för klättringen på :-) på muren.
Jag skulle gärna åka tillbaka till Peking igen och se hur mycket som förändrats sedan vi var där 2009. När Kent skulle klippa sig hos "sin" frisör, fanns inte huset kvar...
Men pärlorna och cashmeretröjorna finns förhoppningsvis kvar fortfarande.
Kram från Ingrid
Kinesiska muren är verkligen ett imponerande byggnadsverk!! Dagens ämne var perfekt för dej idag :-).
Puh, det såg jobbigt ut. Kul att du gillade temat.
Trevlig helg!
Hälsningar
Birgitta
Ett utmärkt murtema! Kan intyga att det är jobbigt att traska på muren och vid mitt första besök där var det nerlusat med irriterande försäljare som gjorde det ännu jobbigare. Sedan har försäljarna förflyttats till långre bort från själva muren, en välgärning.
Tänk, jag som aldrig längtar efter att resa, skulle gärna vilja se den muren och gå på den. När jag var barn berättade pappa om muren, och jag såg en bild av en omgärdad trädgård. Han berättade så levande om hur människorna klädde sig och om de små pekinerserhundarna att jag gjorde en helt färdig bild i huvudet.
Och den stämmer inte alls... den lilla trädgården jag såg. Första gången jag såg bilder och förstod att jag hade fel bild, blev jag jättebesviken.
Annika:
Ja, och sen fick jag ju mina gamla bilder uppfräschade också!
Kramar och skön fortsättning på helgen.
Ingrid
Birgitta:
Dina teman är konkreta och bra. Sen väcker de minnen från fordom :-)! Behöver nog inte ge mig ut för att klara resten av månadens teman.
Önskar dig också en skön och trevlig helg.
Kram/Ingrid
Olgakatt:
Så typiskt Kina. Att bara sjasa bort försäljare och placera dem på behörigt avstånd. Det skulle nog aldrig gå här.
Glömmer aldrig när de skraltiga gula "bullarna" (en sorts folkvagnsbuss) som vi kallade de här taxibilarna 1998 och där vi alla brukade sitta på golvet i bagageutrymmet och det kostade två kronor att åka en mil, plötsligt togs bort i Peking över en natt och skickades ut på landsbygden. Det var säkert tiotusentals som blev av med jobbet direkt.
Ha en skön helg önskar Ingrid
Bloggblad:
Du skulle säkert ha blivit ännu mer besviken om du hade sett muren i verkligheten. Den är gigantisk och sträcker sig som en orm upp och ner mellan de höga bergen så långt ögat kan se. Ofattbart att den är 885 MIL lång (jag var tvungen att kolla igen på Wikipedia.)Hur långt ner i Afrika kommer man då?
Så roligt att få se. Min mamma har varit där men själv har jag ingen längtan till Kina alls. Tycker dina bilder visar precis det jag inte tycker om. Hög värme och alldeles för mycket människor. Till Japan skulle jag däremot gärna åka!
Monet:
Kina är fantastiskt - jag åker gärna tillbaka dit. Det var också en upplevelse att åka tåg till muren trots att det var så varmt och trångt. Skillnad att bara slussas dit med buss som de flesta turisterna blir.
Men det var en överraskning att det var sådana branta stigningar på muren, konditionen var och är inte den bästa. Dessutom gick jag inte i jympadojor på den tiden...
Kram från Ingrid, som önskar dig en skön och trevlig helg.
Vad roligt att ha varit till kinesiska muren! Det är en av alla de platser jag har på min drömfotolista...
Roligt att få se dina bilder :D
Du är så ung att du hinner säkert med att besöka den. Muren flyttar inte på sig :-). Men glöm inte gympadojorna i så fall!
Kram från Ingrid
Magiskt, magnifikt och makalöst!! Vilka fantastiska resor ni har fått göra till Kina så många gånger!! Kan bara säga - förvara och bevara dessa minnen väldigt väl- kramar till er båda!
Jag var på muren med min kompis Agneta 2001. Det var en otrolig upplevelse och väldigt jobbigt med alla de oregelbundna trappstegen. Vi var dock där när det var kallt. Upp åkte vi linbana och satt i en mycket undermålig plaststol för två - huuu. Ner åkte vi rodel och det var kul. Mina bilder är också s.k. pappersbilder och sitter i album. Inskanning kanske är något när jag slutar arbeta om ett par år. Kram och tack för det tipset.
Suss:
Man ska nog åka dit när det är lite kallare, då är det nog inte fullt så jobbigt och inte heller så mycket folk. Jag har också åkt linbana i Peking - knappt något skydda att hålla sig i och svårt att hoppa i och ur. Kommer aldrig att göra om det. Vilken tuffing som vågade åka rodel ner! Skulle jag aldrig vågat...
Kram
Skicka en kommentar