848 Lördagstema - Drivkraft

Englundskan i Livsrummet har bestämt lördagstemat den här veckan. Övriga lördagsbloggare hittar man på hennes hemsida. När jag hör och ser ordet DRIVKRAFT - tänker jag inte i första hand på den bokstavliga betydelsen utan på ordet i betydelsen MOTIVATION.

C-uppsatsen i engelska är klar att skickas in till Universitetet i Linköping. 2007

Någon vidare drivkraft för att börja studera engelska i Lund 1956 hade jag absolut inte. Den största motivationen att åka dit var nog för att hitta någon att gifta mig med. För min mamma var äktenskapet något heligt och att skaffa sig ett yrke – lärare i mitt fall - kunde vara bra att göra för att ha att ”falla tillbaka på” om mannen skulle dö eller – hemska tanke – skulle vilja skiljas, sa min mamma. 

Helst ville hon att jag skulle gifta mig med en högavlönad akademiker, typ läkare eller advokat. Något år senare träffade jag mycket riktigt en juriststuderande, som så småningom skulle få mycket goda inkomster. Jag var upp över öronen förälskad i honom och även han i mig och det dröjde inte så länge förrän jag var gravid.

Jag fortsatte att läsa engelska med mindre framgång och när min äldsta dotter föddes fick mina studier ett abrupt slut. Min studentmake var helt ointresserad av dotter och familjeliv, läste hela dagarna och fick inte bli störd och festade på kvällarna med sina kompisar. Hemmet och barnet var mitt ansvar.

När min dotter var ett år – det fanns ingen mammaledighet på den tiden, och jag hade ju för övrigt inget jobb, bara studentexamen och 1,5 betyg i engelska som jag hade lyckats ta med möda under året – var det dags att för mig att söka jobb eftersom vi behövde pengar. Det var svårt för mig att få ett arbete då jag bara hade studentexamen i botten och detta enda betyg i engelska. Jag hade ju heller inte någon yrkesutbildning och beklagade mig en dag över detta för en av min studentmakes kvinnliga kurskamrater.

Hon tittade mycket medlidsamt på mig och sa: ”Jaså, du är INTE ENS FIL.KAND.! DÅ förstår jag att det måste vara svårt.” Det här var ju i Lund och där var det bara akademiska meriter som räknades. (Vilket det kanske gör än i dag till skillnad mot i det övriga samhället.)

Efter tolv år skildes vi,  jag och studentmaken, som blev rådman med tiden. Efter skilsmässan tog jag en mellanstadielärarexamen, en speciallärarexamen och en organist- och kantorsexamen och hittade efter sex års ensamhet med mina två barn min livskamrat. (Läser just nu Maria Svelands Bitterfittan där det bland mycket annat tänkvärt står att kvinnor blommar upp efter skilsmässan. Jag läser boken med stort nöje och med hög igenkänningsfaktor för övrigt. Rekommenderas!)

MEN, och det är äntligen HÄR motivationen eller drivkraften kommer in – jag hade inte glömt ”INTE ENS…”, så det första jag gjorde när jag gick i pension var att börja läsa konstvetenskap på Linköpings universitet. Kent, min man och bästa vän sedan 37 år tillbaka, stöttade mig helt. Jag tyckte naturligtvis att det skulle bli roligt att börja läsa igen, men jag måste skamset tillstå att ”INTE ENS …” var nog den största drivkraften och bidragande faktorn till att jag började plugga igen.

Under sex år körde jag fram och tillbaka till Linköping, tretton mil tur och retur fyra-fem dagar i veckan utom då jag skrev uppsatserna i konstvetenskap och engelska. Sedan jag klarat av konstvetenskapen fortsatte jag att läsa franska och engelska. Under den sista perioden kunde vi samåka några stycken från Norrköping vilket gjorde det lite lättare.

En vacker dag fick jag mitt diplom som det står FILOSOFIE KANDIDATEXAMEN på tillsammans med mitt namn.  Det hänger numera i en ram från IKEA på väggen i mitt arbetsrum till ingen större nytta. Det är inte alltid ädla motiv som styr det man tar sig för. Men jag fick min revansch...