Blek skönhet av okänd tecknare. (Bilderna går att klicka större.)
De tecknade bilderna och reklamen är mycket tydlig däremot. Att gå och se film var mycket populärt med tanke på de många filmannonserna. 1924 var det stumfilm som gällde, den första ljudfilmen spelades inte in förrän 1926 i Amerika. Intressant att notera är att Inga Tidblad tydligen var stumfilmsstjärna i sin ungdom.
Ordet ped*ofi*l hade tydligen inte fått något genomslag i den tidens allmänna vokabulär med tanke på omslagets baksida. Den bilden hade nog inte fått tryckas idag. Marabou var redan då ett stort märke.
Kanske inte den sundaste av alla morgondrycker, i synnerhet inte om den gjordes på hett vatten, som var vanligt när jag var liten.
Inga Tidblad i en stumfilm från 1924. Sigurd Wallén regisserade. Adelsmiljö och herrgårdsliv var intressant för det stora flertalet biobesökare. Båda filmerna finns det lite fakta om på länken till Inga Tidblad nedan.
Ytterligare en film med Inga Tidblad som blyg sjuksköterska.
Den tidens berömda aktriser med Inga Tidblad i topp.
Ytterligare en film med Inga Tidblad som blyg sjuksköterska.
Inga Tidblad måste ha haft en enastående lång karriär som skådespelerska med tanke på att jag såg henne i den berömda uppsättningen av Lång dags färd mot natt 1956 på Dramaten i Stockholm. Övriga skådespelare då var Lars Hansson, Ulf Palme och Jarl Kulle samt hembiträdet Catrin Westerlund. Jag ryser fortfarande när jag tänker på Inga Tidblads sköra och nervösa moder på scenen. Spöklik i vitt. Och Ulf Palmes underbara röst glömmer jag aldrig heller.
Den tidens berömda aktriser med Inga Tidblad i topp.
Här är det Amerikanska damer som "bedriva gymnastikövningar. Extra jobbigt måste det ha varit att knipa ihop benen så att kjolen inte åkte ner över huvudet...
Lite extrapengar är inte att förakta. 900 kr är ca 23000 kr i dagens penningvärde. På lediga stunder dessutom. När jag började jobba på bank 1959 hade jag 750 kr/mån.
Synd att ett så praktiskt och bra föremål försvann.
10 kommentarer:
Mitt inne av Lång dags färd härrör sig från när jag hade den på litt.listan då jag läste engelska 20 p medan jag väntade Cec. läste om nätterna eftersom jag inte kunde sova för att hon sparkade så... Läste den både framlänges och baklänges.. Kunde den nästan utantill, kändes det som. Menjag har inte sett den.
Men Ingrid så underbart - har du sett Inga T på scenen! Med Lars Hansson! Och Ulf Palme - vilka höjdare!!
Ingas dotter Meg Westergren träffade jag sisådär 1955, då jag var sekreterare till hennes man Tore Wretman. Meg spelade då på Intiman i en komedi.
Hoppas allt är bra med dig. Många många kramar från
Eleonora
Bloggblad:
Jag har inte läst LDFMN så jag vet egentligen inte vad pjäsen egentligen handlar om. Kommer bara ihåg att det satt fyra skådespelare runtom ett bord hela tiden och pratade och grälade - men vilka skådespelare! Hembiträdet kom in och gick ut ibland. Likaså IT. Glömmer DOM däremot aldrig... Jag får väl läsa skådespelet någon dag te vecka...
Eleonora:
Det är inte så många teaterföreställningar i mitt liv som jag kommer ihåg, men den glömmer jag aldrig. Jarl Kulle var ju relativt ung då också. Och IT som knarkande mamma med darr på stämman - helt fantastisk! Som jag skrev ovan till Marianne, jag får väl ta och läsa boken så jag vet vad skådespelet egentligen handlar om.
Rösterna hör jag fortfarande inom mig - Palmes djupa melodiska, Hanssons gammaldags dramatiska med tydlig diktion, Kulles lite sträva och IT:s darrande mycket speciella röst. Hembiträdets kommer jag däremot inte ihåg :-).
Många kramar tillbaka från vännen Ingrid som mår alldeles utmärkt!
Lång dags färd mot natt såg jag häromåret i en turnéuppsättning. Den var säkerligen bättre med ditt gäng!
Men det är ju en pjäs om familjesönderfall av en rent Strindbergsk kaliber så man blir ju inte uppiggad precis även om spelet vore lysande.
Den lär vara O'Neills uppgörelse med sin egen uppväxt och familj där snart sagt varenda en var alkoholist, utom mamman som var morfinist. Läste för ett antal år sedan en lång artikel i Läkartidningen om hans terminala neurologiska sjukdom som lär varit alkoholorsakad.
Olgakatt:
Jag vet att det handlade om anklagelser mot alla från alla runt bordet - har för mig att scenen inte ändrades på hela tiden - men det var ju ett tag sen jag såg den så det kanske inte är rätt.
Men jag ska läsa mer om dramat vad det lider.
Jo men galoscher finns fortfarande. Det upptäckte jag när jag skrev om galoscher, pampuscher och bottiner för några år sedan.
Margaretha
som lever i
gummistövlar
Margareta:
Kul att se dig i kommentarsrutan igen! Hade ingen aning om att det fanns galoscher fortfarande. Jag läser gärna din berättelse om du ger mig länken.
Ingrid som lever i gympadojor.
för tillfället tillbringar jag mer tid i verkliga livet, än i bloggsfären.
Det var när jag letade bilder till det här inlägget (http://bastmattan.blogspot.se/2012/07/att-ha-ordentligt-pa-fotterna.html), som jag upptäckte att det finns piffiga galoscher att köpa.
Margaretha
Margaretha:
Jag har tittat på ditt inlägg och ser att jag har kommenterat det också! Minnet är kort...
Kommer ihåg att jag för 40 år sen blev uppvaktad av en några år äldre man som jag ogillade eftersom han hade galoscher. Väl att märka att han även hade det när det INTE regnade för att spara på skorna :-)...
Ingrid
Skicka en kommentar