855 Konstresa till Stockholm – Sven Harrys museum

Jag hade länge tänkt besöka Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm, men det har inte blivit av. Därför blev jag glad när detta museum stod på programmet för konstresan förra lördagen med Söderköpings konstförening. I mitt förra inlägg har berättade jag om besöket hos Kersti Rågfelt Strandberg i Södertälje.

Det är ett mycket märkligt museum. Ett litet hus omgivet av en trädgård, allt inrymt i ett stort, modernt fastighetskomplex. Det lilla huset är en kopia av byggmästaren Sven-Harry Karlssons herrgård Ekholmsnäs på Lidingö, där han bara bodde två år mellan 1974 och 1976. Huset består endast av den första våningen vilket är nog så märkligt!

Specialdesignade stolar och blombord i vardagsrummet. Två tavlor av Carl Fredrik Hill på väggen. (Bilderna går att klicka större.)

Här visas en del av Sven-Harrys konstsamling för allmänheten. Fler tavlor har han – enligt guiden – i sin egen våning, som ligger i våningen under museet. Ibland tar han upp någon tavla från sitt hem och tar ner någon annan, berättade guiden.

I entrén hänger tre tavlor av Helene Schjerfbeck. Det här är ingen clown, som man först skulle kunna tro utan har titeln Simmerskan (har jag för mig i alla fall). 

Den här tavlan kallar hon Bilisten. Det är hennes brorson Måns, som visserligen inte hade någon egen bil men alltid kom och hälsade på i en sådan.

Som den skåning, som Sven-Harry är från början blev han redan på 60-talet speciellt intresserad av skånekonstnärer, främst Carl Fredrik Hill. Även GAN fanns det några tavlor av. För övrigt har han samlat på framför allt svensk konst i allmänhet. Ernst Josephson och August Strindberg är andra favoriter och även Helene Schjerfbeck, vars tavlor man möttes direkt av när man kom in i entrén. Även möblerna hade Sven-Harry hämtat från Ekholmsnäs. Det enda som han inte kunde ta med sig var kakelugnen.

Sven-Harrys favorittavla av Carl Fredrik Hill.

Målning av Ernst Josephson.

I mitt tycke är museet är en salig blandning av stilarter, både när det gäller tavlor och möbler. Gamla fina Hauptbyråer trängs med modernare bord och stolar. Mattorna är, med undantag av en jättelik Täbrizmatta i det ”Gula rummet”, skapade och vävda av Märta Måås- Fjetterström eller hennes efterträdare.

Min favorittavla av Ragnar Sandberg.

Det fanns också många skulpturer. På kakelugnsfrisen en av Eric Grate. Kakelugnen skulle gå i grönt för att matcha modellens gröna ögon, som Karin så riktigt påpekade i sin kommentar (och inte det röda håret som jag först skrev) på litografin av Edvard Munch nedan enligt guiden.

Litografi av Edvard Munch.

Efter den guidade rundvandringen i museet åt vi en god lunch på museets restaurang och efter det återvände vi till museet igen för att titta på utställningen med Björn Bergs illustrationer som fanns på de övre våningarna.

Det är han som bl.a. har illustrerat Emil i Lönneberga och Teskedsgumman. En mycket intressant och fin utställning. Björn Berg hade också mycket nära samarbete med Alf Henriksson under många år och har illustrerat dennes historiska böcker.

Vi hann också med utställningarna på Fotografiska, som var en upplevelse för mig eftersom det var första gången jag var där. Fantastiska bilder, framför allt av en sydafrikansk fotograf, Pieter Hugo. Även de andra tre fotograferna som ställde ut var mycket intressanta. Ett besök rekommenderas .

Vi sjutiden var vi hemma i Söderköping igen, fyllda av nya och intensiva sinnesintryck. Sammanfattning av dagen var att det var en mycket lyckad och välarrangerad konstresa. De båda Gunillorna ska ha all ära av denna.