850 Lördagstema - Initiativ

Englundskan i Livsrummet har bestämt att lördagstemat förra veckan skulle handla om INITIATIV. Idag är det visserligen måndag men jag kom inte hem ifrån Mälarhöjden förrän igår och när jag är där och hälsar på barnbarnen blir det ingen tid att skriva några lördagsteman. Inte något fredagsgalleri heller för den delen.

Ett alldeles utmärkt initiativ tog Mirren för några veckor sedan då hon ringde och frågade om jag ville följa med henne och pojkarna på Tigern säger Grr - Jazzkonsert för barn på Kulturhuset. Hon vet att jag är mycket svag för den sortens musik. Jag blev naturligtvis jätteglad och bokade omedelbart biljett tur och retur med Swebus upp till Stockholm.

Jag kom dit på onsdagseftermiddagen och eftersom Mirren inte hade hunnit handla var det det första hon tog initiativ till efter middagen då hon hade barnvakt. Inte så lätt att ensam handla med en tvååring, en fyraåring och en sexåring. Bara som en liten egen kommentar till mitt inlägg häromdagen om Slappa småbarnsföräldrar visar jag här vad hon kom hem med.

Det här räcker kanske en halv vecka i bästa fall. Tungt att bära hem och lasta i och ur bilen...(Bilderna går att klicka större.)

På torsdagen tog jag eget initiativ till att besöka Lena Cronqvistutställningen på Liljevalchs. Mer om det (eventuellt) i ett annat inlägg.

På fredagen hade den snälla farmodern lovat att passa barnen så att Mirren och jag kunde ägna oss åt shopping och att äta middag tillsammans efter att hon slutat jobbet.Tidernas glada överraskning kom hon med, då hon på eget initiativ köpt två biljetter till European Jazz Orchestra på Kulturhuset på kvällen utan att fråga mig. I Stockholm pågick nämligen en jazzfestivalsvecka - därav dessa konserter.

Före konserten åt vi middag på Kulturhuset för att ha nära till föreställningen. Bredvid oss i matsalen satt hela jazzorkestern också och åt middag, kunde vi senare konstatera. Det skulle bli radioutsändning i tvåan, därför var vi tvungna att ha intagit våra platser kvart i sex eftersom programmet skulle spelas in klockan sex.

Mirren har just ätit upp sin vegetariska soppa och sconsen med sylt och grädde väntar tillsammans med teet.

Programmet inleddes med en fullständigt fenomenal sångerska - Sofia Jernberg - som manipulerade sin röst helt makalöst. Har aldrig förr eller senare hört något sådant, går inte att beskriva måste höras. Här är en länk till programmet - det ligger väl kvar några veckor kanske.  Orkestern bestod av nitton (får jag det till när jag tittar i programmet) jazzmusiker från olika håll i Europa. Enda kvinnan i orkestern, förutom Ann-Sofi Söderqvist, trumpetare, dirigent, kompositör och arrangör, var Linda Fredriksson från Finland, som spelade saxofon suveränt. Och så den fina vokalisten förstås, Kristin Amparo från Sverige. Det svängde bra om orkestern, men det var lite för modernt för min smak. Jag gillar mest jazz från 40- och 50-talen - helst storbandsjazz som Duke Ellington och Count Basie.

European Jazz Orchestra med Ann-Sofi Söderqvist som dirigent, kompositör och arrangör.

Ann-Sofi Söderqvist berättar om sina kompositioner

Saxofonisten Linda Fredriksson från Finland.

På lördagen åkte Mirren, jag och pojkarna in till stan för att gå på Tigern säger Grr - jazzkonsert för barn. Den andra stora överraskningen kom när jag upptäckte att det var Monica Dominque som satt vid flygeln. Hon är min stora idol och jag beundrar hennes underbara pianospel, svängigt och mjukt på samma gång. Och med oändligt många fler harmonier och ackord än de tre-fyra som dagens populärmusik för det mesta består av. Mascaran försvann efter ett tag...

Vackert väder på lördagen när vi var på väg till tunnelbanan. 

En kvart innan konserten - salen var i det närmaste fullsatt och även mattorna uppfyllda av barn och mammor när konserten började.

Sångerskan och arrangören och tonsättaren Anna Einarsson och saxofonisten Elin Larsson . I bakgrunden trummisen Peter Danemo.

Monica Dominique vid flygeln.

I slutsången var inte jazzbandet ensamma längre på scenen...

Jag hade köpt en skiva med barnvisorna och ville ha den signerad av Monica Dominique. Men hon hade försvunnit, sa Anna Einarsson - sångerska och arrangör av programmet och som skrivit musiken till sångerna -  och som även sålde skivorna och signerade alla  med sitt namn. Lycka var det då att träffa på Monica Dominique efter en liten stund på hemväg, ensam i foajén och tacka henne med en kram, glad som jag var. Mirren berättade för henne att jag bara velat ha skivan signerad av henne och snällt skrev hon då sitt namn på den. Hon berättade också vilka evenemang hon skulle vara med om i den närmaste framtiden. I länken ovan kan man se vilka det är.

Skivan med fina och trevliga barnvisor som jag fick signerad till slut av rätt artist.

Efteråt tog Mirren initiativ till att fika med barnen på Kulturhusets restaurang, som också kan räknas till de barntillåtna. Pannkaka och lördagsläsk till barnen och te och en fullmatad chokladbiskvi till Mirren och mig. Vi fortsatte sedan till barnavdelningen högst upp (jag blir alltid lika förvånad över hur mycket utbud det finns för barn i Stockholm jämfört med i landsorten) där det på målaravdelningen även kunde broderas denna lördag. Vi fick stramalj, stramaljhållare (?), stramaljnål, olika sorters tråd, små skinnbitar etc. Det gick bra att hämta med när man behövde.

Barntillåten restaurang på kulturhuset.

Caspar broderar en igelkott och Casimir ritar en fladdermus.

Full koncentration.

Caspar förevisar stolt sin (nästan) färdiga igelkott. Lite skinn på bakdelen sydde vi också dit.

Casimir ritade själv en fladdermus som Mirren broderade åt honom och Caspar och jag hjälptes åt med en igelkott. Utmärkt initiativ från Kulturhusets barnavdelning att introducera fritt skapande broderi för barnen.