Så här gick det alltså till när man slaktade julgrisen. Jag tror att min faster själv har illustrerat artikeln. Hon blev sedermera speciallärare och omtyckt hjälpklasslärare, som det hette på den tiden i Uddevalla.
Bilden går att klicka större.
söndag 15 december 2013
871 När vi slaktade julgrisen
Maja Norlén hette min faster som skickade det här kåseriet till min mamma 1997. Hon var född 1910 som min mamma så hon kan inte ha varit mer än 4-5 år när detta hände. Då bodde familjen, min farmor och farfar, min pappa, de två tvillingsystrarna Stina och Maja och lillebror Sven i Värmland. Både farfar och farmor var uppvuxna i Småland i trakten kring Alseda, men eftersom farfar var skolkantor flyttade familjen runt med jämna mellanrum.
Så här gick det alltså till när man slaktade julgrisen. Jag tror att min faster själv har illustrerat artikeln. Hon blev sedermera speciallärare och omtyckt hjälpklasslärare, som det hette på den tiden i Uddevalla.
Så här gick det alltså till när man slaktade julgrisen. Jag tror att min faster själv har illustrerat artikeln. Hon blev sedermera speciallärare och omtyckt hjälpklasslärare, som det hette på den tiden i Uddevalla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilken underbar skildring! Vilken matkunskap. Och vad gott det verkar. Väldig skillnad mot vår tids industriprocessade mat.
Men vad synd på fläskfilén! Tänk om de hade unnat sig att äta den när den var färsk och fin!
Karin:
Visst var det synd på fläskfilén, i synnerhet som jag kommer ihåg hur hetlevrad min farfar var...
Jag suckar mest när jag läser den här skildringen och tänker på hur fruktansvärt jobbigt min farmor måste ha haft det med all julmat. I synnerhet som hon tyckte det var roligare att väva än att laga mat! I vilket fall var nog livet slitigt för båda.
Kanske min faster var något äldre också, eftersom hon skriver att hon stickat strumporna själv i slöjden.
Ingrid
Det enda som togs tillvara var skriket från grisen, har jag hört någonstans. Svinborsten användes som spets på becktråden när man skulle sy skor och seldon.
I övrigt håller jag med farmor, det är roligare att väva.
englundskan:
Du menar förstås det enda som INTE togs tillvara, :-). Intressant med svinborsten, det visste jag inte. Min farmor var jätteduktig, vävde bonader och handdukar som jag fortfarande har kvar. Jag vävde en ryamatta hos henne när jag var tonåring. Men även hennes ointresse för matlagning har jag ärvt...
Ingrid som önskar dig en skön och avstressad vecka.
Hm - jag längtar inte efter slakten ... och blodplättar och dito palt framkallar rysningar! Men en kul och insiktsfull skildring av hur man gjorde förr är det!
Klimakteriehäxan:
Blodplättar var väl detsamma som blodpudding, antar jag. Blodpalt har jag aldrig ätit.
Min mamma gjorde också korv och sylta, men då hade grisen kommit styckad och färdig i portionsbitar. man slapp illvrålet i alla fall. Tänk om de hade haft frysbox istället - så mycket arbete som kunde ha besparats!
Ingrid
Skicka en kommentar