Utsikten från Mirrfamiljens vardagsrum i sommarhuset på Öland. (Bilderna går att klicka större.)
Blommande slånbärsbuskar på tomten.
Även om man har kommunalt vatten är en fungerande pump bra att ha varma somrar. Dessutom är det ju så roligt att pumpa upp vatten.
Clarissa jagar bröderna med vattenpistol.
Casimir kör åkgräsklipparen under pappas överinseende. Mirren i bakgrunden är på väg att plocka ihop till nässelsoppan till lunchen.
På fredagen var vädret fint med blå himmel och solsken även om det blåste friska nordliga vindar. På eftermiddagen gick Mirren, pojkarna och jag på promenad, denna gång längst ut till udden. Målet var att komplettera pojkarnas bensamling fick jag veta efter en stund. Längst ut på udden brukar bonden lägga ut kadaver av kor, som örnarna får frossa på under vintern. Pojkarna är mycket intresserade av skelett och olika ben i kroppen eftersom de har appar på sina paddor där de kan sätta ihop ett sådant. Som väntat fanns det mycket av renätna ben som väntade därute.
Ute på udden är det inga löv på träden än - vackert ändå!
Det gäller att hitta några benbitar som inte är alltför stora, som är rena och vita och inte har legat i jorden. De senare luktar inte gott...
Kossorna är på väg hem liksom vi.
Sedan pojkarna samlat ihop några troféer gick vi hem i samlad tropp medförande olika mindre delar av skelett. Efter middagen gick Mirren och pojkarna ut och flög drake. Ingen drake flög bort denna gång.
Drakflygning på hög och låg nivå.
Solen håller på att gå ner.
12 kommentarer:
Sommarhus på landet är fantastiskt för barn. Tyvärr har den traditionen tagit slut i vår familj nu. Öland är speciellt också, jag har trevliga minnen från flera besök genom åren.
Olgakatt:
Just det här är så speciellt eftersom det är väldigt långt till några grannar och barnen måste sysselsätta sig själva hela tiden. Som omväxling mot att vara i förskolan. Att ha naturen så när inpå med allt djur- och fågelliv är heller inte att förakta.
En sådan gammaldags vattenpump hade vi också vid sommarstugan när jag var barn. Sådana ser man väl knappt längre? Jo, hos er förstås.
Vilka härliga bilder från ett vackert landskap. Vad spännande för barnen med skeletten! Och inga "Usch!" eller "Rör inte!" som förstör upptäcktslusten.
Hans:
Inte nog med att den finns kvar - den fungerar också till alla barnens stora glädje.
Ingrid
Karin:
Haha, jag bara väntade på att få någon sådan usch-kommentar från någon av mina bloggvänner så jag blev glatt överraskad av din.
Casimir bar för övrigt hem ett av kobenen som var nästan lika stort som halva honom. Det vägde säkert ett par kilo. Och visst är det lärorikt...
Ingrid
Vilket härligt sommarställe för både barn och vuxna. Ditt sista foto är mycket vackert.
Gunnel:
Ja, jag var bara tvungen att gå ut med kameran och ta ett foto innan solen gick ner helt. Det gäller att passa på - det går fort över.
Kram
Vilket paradis!!
Helt underbart!
Där skulle jag trivas. Jag har ju själv vuxit upp med sommarhus vid havet, och det är ju där jag är än idag.
OCH det kanske är det stället jag älskar mest på hel jorden.
Antagligen blir det samma känsla för dina barnbarn.
Vad är det för skelett?? SÅ stort!!
Din sista bild i sviten är totalt, totalt LJUVLIG!!!!
Kramar!!
Annika:
Ja, visst är det ett paradis även om det var ett kyligt sådant under helgen. Men barnen roar ju sig ändå.
Det är skelett av jättestora kossor som är sålda i år när en annan bonde tagit över marken. Av någon skotsk eller irländsk ras tror jag.
Tack för beröm för sista bilden - det gäller ju att passa på...
Kramar tillbaka från Ingrid
Vilket underbart vackert läge där på Öland. Paradiset för både liten och stor. Såå mycket spännande det finns där att göra för barnen.
Kram från
Eleonora
Eleonora:
Ja, jag får massor av inspiration varje gång jag är där.
Barnen hittar ständigt på nya saker att leka med - kul att de har varandra. Trots åldersskillnaden leker de bra tillsammans.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar