söndag 9 november 2014

1023 Novemberrapport från Mälarhöjden

Efter kören i tisdags tog jag Swebus till Stockholm för att tillbringa några dagar tillsammans med Mirrfamiljen i Mälarhöjden. Jag hade tänkt att hämta och lämna Caspar, 5 år och Lissan, 3 år på förskolan några dagar eftersom Mirren räknade med sena kvällar på jobbet. (Mirrmakens uppgift är att hämta och lämna Casimir inne i stan.) Men då Lissan hade ganska hög feber hade Mirren redan varit och hämtat henne så vi fick en liten extra pratstund innan det var dags för mig att hämta hem Caspar från förskolan i Mälarhöjden.


Så här såg det ut i Mälarhöjden när jag tittade ut genom fönstret på onsdagsmorgonen. (Bilderna går att klicka större)

Dagen därpå var Mirren hemma, dels för att Lissan var sjuk, dels för att hon själv kände sig dålig. Jag passade då på att åka till Nationalmuseum på Fredsgatan för att kika på den ryska utställningen. Jag kom direkt till en kortare visning som var mycket intressant och jag hade gärna velat vara med om den längre visningen som erbjöds onsdag och fredag.


Utställningen omfattade 45 konstverk, många från 1800-talet. Intressantast tyckte jag förstås var den tidiga 1900-talskonsten. Före revolutionen var ju Ryssland helt öppet för konstnärligt utbyte med övriga Europa, framför allt Frankrike. Här visades underbara tavlor inspirerade av de franska konstnärerna. Tyvärr fick man inte fotografera men man kan se några av konstverken från utställningsguiden här. Det fanns inte särskilt många tavlor från Sovjettiden, vilket jag dock inte sörjde över. Det räckte med de få propagandamålningar som visades.


En av de målningar som jag tyckte bäst om.

Torsdagsmorgonen tillbringade jag tillsammans med Lissan, som fortfarande hade feber men trots det var ganska pigg.Vädret var inte lämpligt för utomhusvistelse, det blåste och snöregnade, så vi fick pyssla med lite av varje tills Mirrmaken kom hem efter lunch och avlöste mig som barnvakt.


Lissan lägger pussel.

Jag hade nämligen fått det trevliga uppdraget att hämta Casimir, 7 år, på Lilla Akademien inne i stan där han går i första klassen på lågstadiet och dessutom få vara med på en gitarrlektion med fröken Jenny.


Mellanmålet idag bestod av smörgås och mjölk och pannkaka med sylt.

Mellanmålet som de tre klasserna på lågstadiet intog gemensamt i matsalen bestod denna eftermiddag av smörgås och pannkaka med sylt. Är det i vanliga fall mycket tyst och städat i skolan var ljudnivån där helt i klass med övriga skolors - kanske ännu ett snäpp högre. På tunnelbanan hem somnade Casimir...


Här spelar Caspar flöjt medan Mirren pekar på noterna. Caspar är bara fem år men tack vare att Mirren lekt notleken med honom kan han noterna i de stycken han spelar. 


Rosa Pantern-melodin är inte så lätt - varken för Casimir eller mig...

Fredagskvällen tillbringades tillsammans med familjen och Kent, som kommit upp för att skjutsa hem mig dagen därpå. Vi sjöng och spelade och jag kompade både Caspar  och Casimir på piano. Här nedan spelar Casimir "Hit the road Jack" tillsammans med sin gitarrfröken Jenny.

22 kommentarer:

Karin sa...

Vilken tur att mormor kan rycka in och vad härligt med så mycket musik i familjen Musikanta!

cissi sa...

Vad härligt med så mycket musik i familjen! Ni verkar ha haft några trevliga dagar tillsammans!

Andra året i Hjo sa...

Mycket kretsar kring musik - men det visste vi ju. Pigg liten unge, Lissan!

Musikanta sa...

Karin:
Ja, det har blivit lite mer på sistone :-).
Ingrid

Musikanta sa...

Cissi:
Ja, vi har alltid trevligt när jag är i Mälarhöjden. Dels är det roligt att träffa dotter och barnbarn (svärsonen är inte så ofta hemma) och dels passar jag alltid på att shoppa eller gå på någon utställning när jag är där.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Hans:
Ja, nu sen Casimir kom in på LA har det blivit extra mycket musik.

Lissan är en mycket bestämd och envis liten dam som blir väldigt ledsen och arg när hon inte får precis som hon vill. Här är hon väldigt glad eftersom hon gillar att lägga pussel.
Ingrid

Ingrid sa...

Så härligt det måste vara med ett ha musik som ett gemensamt intresse. Det blir en brygga mellan generationerna.
Ha en skön vecka!
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Jag vet ju att du har en svärson (?) som spelar klassisk gitarr och gillar det.

Visst är det en brygga mellan generationer - jag upplevde det inte minst när jag gick på kantorskursen när jag fyllde 50 och de flesta var i 18-20-årsåldern. Vi hade jättekul trots den stora åldersskillnaden.
Önskar dig en skön vecka också!
Kram från Ingrid

Annika sa...

Jag blir så glad av din familj!
Allt musicerande. SÅ mysiga allihopa!
Kram!

Eva Trillian sa...

Hänger inte med i alla familjesvängarna (än) :) men fattar att det är musik som gäller och att konst liksom kryddar tillvaron lite extra!
Saknar storstadens möjligheter till kultur ibland! Trevligt att du delar med dig!

Musikanta sa...

Eva:
Mirren är min och Kents (makens) gemensamma dotter som är gift med Mirrmaken och har tre barn, Casimir 7, Caspar 5 och Clarissa 3 år. Det är den familjen jag nästan alltid skriver om eftersom jag ofta är uppe och hälsar på dem i Mälarhöjden. Det är då jag också passar på att åka in till city och göra något trevligt. Även om jag är barnvakt i någon mån är ju barnen borta under dagen så jag är "ledig" då.

Själv har jag en son och en dotter som också har barn, men de barnbarnen är vuxna och har ett eget liv. Därför är det så extra roligt med en barnbarnskull till som man har mer tid för än man hade för de andra.

Jag jobbade 167% (heltid i skolan och resten i kyrkan) när dessa var små, så det blev inte så mycket umgänge med dem. Jag var 22 när jag fick min äldsta dotter och 41 när jag fick Mirren. Det är därför de senaste barnbarnen är så pass små.

Jag har alltid varit konstintresserad och målar själv, som du kanske har sett av bloggen. Jag är kyrkomusiker till yrket och jobbar fortfarande då och då fastän jag har varit pensionär sedan 2001. Leder också en kör. Musiken har alltid upptagit en stor del av mitt liv och jag är så glad över att det intresset har gått i arv.
Kramar från Ingrid

Spanaren sa...

Så underbart bostadsområde!
Fin konst och jag tycker som du att den sista tavlan tilltalade mig bäst.
Kul att få vara med de små *lyllos dig*
Vad månne bliva av denna unga gitarrist ;.) Ha en bra dag/kram

Veiken sa...

Det är fantastiskt att få följa barnbarnens uppväxt och framsteg! Det är sannerligen en gåva! Musik är glädje! Kram

Musikanta sa...

Spanaren:
Ja, det är ett väldigt trevligt bostadsområde med skogen alldeles inpå knuten för barnen.

Synd att jag inte fick fotografera, det var så många fina tavlor på utställningen.

Det beror väl kanske på hans mamma, hur länge hon orkar att öva med honom varje dag. Men snart så får han väl spela med i en ensemble och då kanske han börjar öva av sig själv också. Det brukar sporra.

Min dag har börjat väldigt bra med min fina och trevliga kör så förhoppningsvis fortsätter den att vara bra!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Håller med dig om att musiken alltid är till glädje. Jag känner mig glad och upplyftad idag eftersom jag just har kommit hem från en övning med min fina och trevliga kör.

Jag är så tacksam över att jag har mer tid för dessa barnbarn än jag hade för de äldre. Jag lär känna dem på ett helt annat sätt. Livets efterrätt med en sliten klyscha.
Kram från Ingrid

Eleonora sa...

Kära du - den underbara lilla musikaliska familjen är något som verkligen kan glädja många. Och tacka mamma Åsa för hennes aldrig sinande ork att lekande lära vidare. Såå fint han spelar på gitarren.

Du kan vara jättestolt! Kram från
Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Hoppas du mår bättre nu och vilar ordentligt!

Ja, jag är mycket imponerad över att Åsa orkar spela med båda pojkarna en halvtimme varje dag var och en. Det är inte heller alltid så lätt att motivera den lille pojken - behövs mycket övertalning och envishet. Med Casimir går det lättare att öva.

Jag vågar inte tänka på hur det ska bli när Lissan ska börja spela något instrument också nästa år...
Många kramar från vännen Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Tack för din rara kommentar! Roligt att du uppskattar inlägget om barnbarnen. Det gör mig så glad också.
Kram från Ingrid

Geddfish ♥ sa...

Gomorron!
Har nu läst, sett på bilder och lyssnat på musik!
Mysiga barnbarn, riktiga pärlor. Och musikenb är central och den är ju bara så glädjefylld.
Ha en bra onsdag, och kramar, Gerd <3

Musikanta sa...

Gerd:
Livet är väldigt omväxlande numera. Det hade också varit väldigt mycket tråkigare utan barnbarnen.

Sen är det ju alltid roligt att ha en orsak att åka upp till Stockholm och inandas lite storstadsluft ibland, även om den inte är fullt lika nyttig som den ute hos oss på landet.
Ha en bra dag!
Kram från Ingrid

Barbro S sa...

Vacker utsikt i Mälarhöjden, där har jag nog aldrig varit. Snygga konstverk, säkert en intressant utställning och så fina bilder du tar av de dina i sin omgivning med så härligt klar färgåtergivning. Måste vara en bra kamera och en god fotograf, förstås :).

Musikanta sa...

Barbro S:
Roligt att du gillar mina bilder. Jag fotoshoppar dem en del förstås - tycker att det är ganska kul att redigera bilder.

Mälarhöjden ligger söder om Stockholm, bra för oss så vi slipper åka genom stan när vi hälsar på och har bilen med oss. Postadressen är Hägersten.

Jag är mycket nöjd med min kamera eftersom den får plats i min handväska. Annars knäpper jag bara.

Kram från Ingrid som önskar dig en skön och trevlig helg.