Det blir några barnbarnsbilder igen eftersom barnbarnen är de som ger mig mest glädje i livet.
Caspar, fem år, leker med Lissan, tre år, som är klädd i Rapunzelklänning. Casimir, sju år, i mitten iklädd riddarrustning. Fotot är taget utanför Stinsen i Söderköping vid "skulpturen" som har blivit en förträfflig plats att sitta och sola sig på eller att springa upp och nerför trapporna på. Det är Söderköpings Gästabud som är på gång, därav klädseln. (Bilderna går att klicka större.)
Visst är det en stor glädje att vid min ålder få uppleva SMÅ barnbarn igen! Mitt äldsta barnbarn är 25 år vid det här laget och den yngsta av de äldsta fyller 18 nästa gång. När de fyra andra barnbarnen var små hade jag dubbla jobb, 100% i skolan som speciallärare och 67% i kyrkan som kantor. Dessutom var Mirren liten på den tiden så jag hade tyvärr nästan ingen tid alls över för dem. Jag sörjer över det idag. Nu som pensionär har jag ju en helt annan möjlighet att lära känna mina yngsta barnbarn och det är som sagt en stor glädje för mig.
Här är Caspar, jag och Casimir på Kulturhuset och pysslar en eftermiddag. Vi ska sy egna tavlor som barnen har skissat upp innan på stramalj. Mirren, som var med också, tog fotot.
Lissan är glad även om hon inte har fått smaka på Caspars födelsedagstårta än. Alla barnen fyller efter varandra i början av juli. Den 8 juli var det Caspars födelsedag, de andra barnen har redan firat sina födelsedagar. Caspar tycker att det är orättvist att han som är NÄST äldst ska fylla år sist...
19 kommentarer:
Härligt glada bilder med kompletterande tacksam och glad text :) Kan knappt bli bättre!
Eva:
Tack för rar kommentar - den värmer i hjärtat!
Kram
Jag tycker Caspar är cool i sin riddarrustning.
Hans:
Det är inte lätt att hålla reda på alla mina barnbarn :-). Den äldsta, Casimir 7 år är han som är gitarristen och är iklädd riddarrustning. Jag håller med om att han ser väldigt cool ut på bilden.
Ingrid
Det är en stor förmån att få träffa och uppleva hur barnbarnen växer och förändras. Jag hade sån tur att jag jobbade på den skolan som Rasmus gick på och sen slutade jag när han började i tvåan. Jag har kunnat träffa honom jättemycket. Det blir tyvärr lite mindre träffar med de andra två småttingarna. Kram
Gunnel:
Det är skillnad när man, som jag, nu kan träffa barnbarnen ganska ofta. Jag kan ju följa med i deras utveckling på ett helt annat sätt som du skriver.
Det måste ha varit en stor trygghet för Rasmus att ha dig så nära när han började skolan.
Kram från Ingrid
Varav hjärtat är fullt - därav talar munnen - stämmer väldigt bra in på dig. Att du överösen dina små barnbarn med kärlek, det vet jag. Även för mig är det minsta barnbarnet till mycket stor glädje. Min lilla Guldlock är nu hela 8 år, men jämfört med de äldre barnbarnen som är 20 och 22, så är hon ju fortfarande min "lilla",
Livets efterrätt har vi fått ta del av både du och jag och att vi uppskattar det är ju en självklarhet.
Kram du söta mormor!
Älskar också mina barnbarn, 4 och 2 år gamla. De är en otrolig glädje i livet, så jag förstår verkligen ditt val till temat. Fina bilder och fin text, Ingrid.
Det sägs att det de flesta människor ångrar i livets slut är att de arbetat för mycket. Jag kan redan nu börja tycka, att jag hade klarat mig med mindre utan att någon hade klagat.
Kram!
Eleonora:
Kul när du säger att Guldlock är 8 år. Jag var ju med redan när hon var bebis. Tiden går verkligen fort!
Jag kunde inte komma på något som var roligare än barnbarnen så därför blev det de som inlägget handlar om. De kommer säkert med i lördagstemat som ska handla om LYCKA också :-).
Kram från Ingrid
Aila:
Tack för uppmuntrande kommentar. Roligt att höra att du också har så små barnbarn - då vet du hur underbart det är!
Det är skönt att jag fortfarande är så pass pigg att jag kan njuta av att jag numera kan göra vad jag vill och jobba om jag känner för det. Hade definitivt tagit en hel dag ledigt varje vecka om jag fått leva om mitt liv...
Kram från Ingrid
Åh vilka härliga glada, färgstarka bilder på dina söta barnbarn! Jag förstår att de ger dig massor av glädje!
En riktig glädjetriss! Barnbarn verkar verkligen vara grädden på moset eller sylten på pannkakorna!
Kommer att bli så tacksam om jag en dag blir mormor! :)
Ha det bra!
Underbara glädjefyllda foton på jättesöta och glittrande barnbarn. Och inte minst du själv, du lyser som solen där!
En nåd att ha barnbarnen nära.
Kram, Gerd
Charlotte:
Välkommen till min blogg - tror inte du har varit här och kikat tidigare, eller?
Ja, mina barnbarn är min största glädje. Numera har jag ju tid att ägna mig åt dem - åtminstone då och då.
Kram från Ingrid
Cissi:
Ja, det är det härligaste som finns. Man har inget besvär med varken uppfostran eller annat jobbigt. Det överlåter man med varm hand åt föräldrarna.
Kram från Ingrid
Gerd:
Jag skulle önska mig att de fanns ännu lite närmare. Som det nu är tar det ungefär tre timmar med buss och tunnelbana innan jag får träffa dem. Sen måste jag också stanna några dagar när jag äntligen kommit dit.
Jag ser att jag ser ovanligt glad ut på den bilden. Det beror ju på att jag tycker att det är så roligt att få följa med på diverse barnaktiviteter, som teater och konserter och ibland på museer som ordnar visningar speciellt för barn. Man lär sig massor! Stockholm har ju så otroligt mycket att bjuda barn på.
Kram från Ingrid som åker upp nästa vecka igen.
Visst är det roligt!
farmor/mormor Hannele:
Håller fullständigt med!
Önskar dig en skön första adventshelg.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar