Det är naturligtvis viktigt att äta så att man överlever tills nästa dag. Men det kan också vara viktigt att veta HUR man ska äta. Ett bra bordsskick är ju inte något som man föds med utan det får man lära sig så småningom.
Den här lilla boken som jag köpt antikvariskt kommer med en massa bra tips.Den gavs ut 1933 och är fortfarande aktuell. Husmoderns presentbok med titeln Etikett och god ton.
Säkert mycket uppskattad på sin tid. Kommer med tips i alla möjliga situationer. (Bilderna går att klicka större.)
Det är viktigt att komma ihåg att "efterkrigsmän" avser herrarna efter det FÖRSTA världskriget. Kritiken mot engelsmännens bordskick gäller tydligen bara MÄN.
Servettetikett.
Ord och inga visor. Lite kryptisk text men det är meningen från sidan ovan som fortsätter.
Även om kräftsäsongen är över så finns det ju numera tillgång på kräftor året om. Här är tips på hur man bäst äter sådana djur.
Och sist, men inte minst, man ska inte förtvivla om man inte har tillägnat sig ett bra bordsskick som barn. Det går även att lära sig äta snyggt om man är äldre med lite övning. Här är ett tips hur man kan göra.
25 kommentarer:
Ingrid Ingrid ingen är som du!
Serverar inte bara mat på fat, eller Kent, jag menar att Kent lagar maten så fixar du bordskicken.
Det blev minsann en höjdare, tankar till dagens sätt att intaga ger många oj då aha och tänka sig!
Skick-ad kram
Tove:
Det där med spegeln tycker jag var bästa tipset!
Kram tillbaka från Ingrid
Kul att läsa om dessa regler som ju för de flesta av oss är inlärda sedan barnsben. Men alla kan ju inte ha haft föräldrar som hade förmågan att dela med sig. Boken har nog varit till glädje för många. Precis som Magdalena Ribbings mer moderna bok också har varit.
Kram från
Eleonora
Den som skrev att gott bordsskick är internationellt har bara rätt om hen menar att gott bordsskick är helt olika saker i olika delar av världen!Europeiskt skick med kniv och gaffel i vardera handen kallades barbariskt när jag första gången vistades i USA. I Kina dräller man omkring sig, rapar ogenerat och spottar ut fiskbenen på bordet.
Dina råd är obetalbara och nog skulle man gärna se att vissa någon gång använde en spegel!
Ojoj, vad mer regler och råd! Jag har lärt mej en hel del om bordsskick, vett och etikett i vuxen ålder. Jag fick lära mej att visa respekt och vara artig och att dela med mej, jag tror det var grundpelarna i 70-talets uppfostringsmetodik. Det var först när jag träffat Karlsloken (min man) som jag fick lära mej att det fanns en speciell hand för kniven. Jisses ja.
Eleonora:
Visst är det bra att man fick lära sig bra bordsskick när man växte upp. Jag har ju flera av mina facebookvänner som känner igen boken som stod i deras mammas bokhylla. Jag har två till i samma serie som jag kommer att dela med mig en del av innehållet av så småningom. Om städning bl.a. :-).
Kram från Ingrid
Olgakatt:
Bara vår sedvänja att hålla gaffeln upp och ner i höger hand och putta på med kniven är ju helt främmande för t.ex. amerikaner. Åtminstone dem som jag träffat. I Kina åt vi mest på europeiska restauranger och där åt kineserna väldigt fint och varken spottade eller rapade. Så de kanske tar efter vårt bordsskick också vad det lider.
Visst är bilderna helt underbara!
Ingrid
Pysseliten:
När jag var liten fanns det en "påpetare" som man fick använda i stället för kniv. Jag måste erkänna att jag sällan använder kniven utom för att skära itu saker och äter mest med gaffel. Har lärt mig någonstans att ärter och ris t.ex. FÅR man äta med bara gaffel. Fast jag använder ju både kniv och gaffel när vi har gäster eller är borta förstås :-).
Ingrid
Vad roligt att få en repetition och en blick tillbaka i tiden. Kanske skulle en del tips, idéer och annat behöva repeteras av många. Tycker många idag har glömt av bordsskick.
Har tidigare läst delar av boken och har en liknande för "vett och etikett".
Att sedan bordsskicken varierar runt om i världen är ju en helt annan sak. Kul att ta del av olika kulturers sätt att förhålla sig.
Kram!
Jag känner igen en hel del, trots, (?) uppväxt på 70-talet. Mor var noga med servett i knä, inga armbågar på bordet samt att vänta på värdinnan om vi var färre än 8 till bordet. Drillad blev vi nog, men det är skönt att veta exakt hur man skall bete sig på olika tillställningar idag.
Många skulle behöva gå en minikurs tror jag. ;)
Ditte:
Absolut att en del borde läsas av (åtminstone) nutidens ungdomar. Det är ju inte bara bordsskicket som förändras utan även synen när gäller artighet. Jag minns bara hur upprörd min mamma var vid hennes första besök på McDonalds när vi gjorde en paus på en långresa. "Är det meningen att man ska äta med fingrarna?" frågade hon förundrad. Undrar vad författaren till boken hade tyckt om det barbariska bordsskicket där. Hon ondgjorde sig också över att herrarna satt med mössorna på och åt.
Ack ja, tiderna förändras. Men för barnfamiljer är det en stor lättnad att slippa dra med sig barn till en restaurang med vita dukar och linneservetter...
Kram tillbaka
Lisa:
Hej och välkommen till min blogg. Kul att du hänger med i lördagstemat. Jag ska lägga in dig bland lördagsbloggarna.
Ja, det är bra att det finns böcker i vett och etikett även idag även om det är mycket som har förändrats. Men det kan ju vara bra att läsa om t.ex. vilken klädsel man brukar ha på bröllop och hur man ska bete sig om man får gäster på semestern som vägrar att åka hem efter en vecka :-). Det läste jag hos Magdalena Ribbing för en tid sen. :-). Jag tycker hon är bra att läsa om man är osäker.
Ingrid
Nu bar det sig inte bättre än att jag "råkade" tjuvstarta veckans lördagstema redan i går ... så det blev liksom en dubbel ...
Åh, Ingrid, vilket underbart inlägg – och modigt! Jag skulle inte alls bli förvånad om Frankrikes ambassadör tar dig i örat och påpekar att det visst är gott bordsskick att samla upp såsen med en brödbit. Det är de där jämrans engelsmännen som inte förstår hur man ska njuta av god mat. Basta!
Aina:
Det gör inget - lite före eller lite efter eller mycket efter som ibland. Jag får väl kika in och titta då.
Ingrid
Karin:
Jag gör det gärna hemma när ingen ser på och det är god sås. Fransmännen har alltid ansetts som snåla så jag förstår att det inte är något konstigt att avsluta såsen med en brödbit. Engelsmännen har ju ingen matkultur alls enligt min mening. Fast det var ett tag sen jag var där (20 år sen noga räknat) så det kanske har ändrat sig sen dess.
Ingrid
Visst är det väl trevlig med ett gott bordskick, åtminstone då man äter tillsammans med andra. Jag sitter oftast ensam och läser gärna en tidning samtidigt.
Trevlig helg!
Hälsningar
Birgitta
Haha!
Jag har en rolig historia i samband med gott bordsskick och internationella vanor. När jag först skulle iväg som utbytesstudent till USA så förtvivlade min mamma. På 17 år hade hon fortfarande inte lyckats bryta mina ovanor att lägga armbågarna på bordet, ta jättestora tuggor och munnen full samt sitta med benen i skräddare vid bordet.
Hon var säker på att hon skulle få skämmas ögonen ur sig när jag nu skulle bo med en främmande familj och äta med dem. Jag var där i en vecka - sen kunde jag skriva hem att meddela (detta var innan facebook och email osv.) att hon inte behövde oroa sig. Min värdfamilj åt all mat på papperstallrikar, framför tv:n och nästan allt var plockmat som man åt med händerna (typ varmkorv och hamburgare och pizza) eller ur djupa tallrikar med en sked. Mitt bordsskick blev alltså aldrig granskat och/eller underkänt...
Birgitta:
Håller med dig absolut. Till frukosten blir det också alltid tidningen. Den är i två delar så vi läser den omväxlande.
Ingrid
Annika CA:
Vilken tur att du kunde lugna din mamma, haha. Nej, jag tror inte jänkarna har så där väldigt fin bordsskick i allmänhet. De äter ju för det mesta med gaffeln i vänster hand, eller? Här i Sverige är ju inte bordsskicket på exempelvis McDonald i topp, men som jag sagt tidigare i någon kommentar - det är underbart för barnfamiljerna att sådana ställen existerar.
Kram från Ingrid
En jättekul tolkning av temat! Det var så perfekt med bilder och allt. Ha det gott
Gunnel:
Roligt att du gillade den. Det var meningen att den inte skulle tagas bokstavligt som kanske en del verkade tro...
Kkram
Det är en tillgång, att ha fått lära sig gott bordsskick. (Och lärt ut till de egna barnen, även om jag i ett fall misslyckats en del...)
Ändå tur att reglerna förändrats lite.
Och det där med att sitta framför en spegel för att lära sig - där skrattade jag verkligen gott! :D
Berit E
Berit:
Det var en väldigt rolig läsning och härliga bilder. Men det är mycket som är relevant även idag. Kanske inte den sista bilden dock :-).
Ingrid
Min far dyttet ned armen min dersom jeg satt med albuen på armen. Han sa: "ungt hus trenger ingen støtte (stöd)!" Kul å lese. Men jeg visste ikke at engelskmennene var sånne griser. :-)
Skicka en kommentar