1448 Promenad i stockrosornas stad

Jag vet inte om det finns fler städer med sådana mängder av stockrosor som vi har här i Söderköping - men jag vågar nästan påstå att det inte finns så många på en sådan liten yta som här. Det måste i alla fall vara högsäsong på sådana, för jag har aldrig sett en sådan överflödande blomning tidigare.

Stockrosor utmed alla husväggar på Munkbrogatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi bestämde oss - Kent och jag - att åka in till vår lilla stad och gå en promenad på lördagseftermiddagen. Det var fint väder, solen tittade fram mellan molnen och det var till och med skönt när den försvann ett tag.

Det var här på Munkbrogatan som "Madicken" bland annat filmades in. Huset är det största på bilden. 

Som vanligt nu på sommaren var stan full av turister som satt på uterestaurangerna och caféerna, åt glass eller strosade omkring i största allmänhet. Vi började vår promenad på Munkbrogatan med de fina gamla husen och det var där stockrosorna växte i överflöd längs väggarna.

Mängder av stockrosor på samma gata.

I ett av husen på Munkbrogatan sägs det att biskop Brask hade sitt tryckeri. Han har ju gått till historien för sin brasklapp. Den som han enligt traditionen satte under sitt sigill när han tvingades skriva på ett papper för att avsätta Gustav Trolle som var katolsk ärkebiskop vid 1517 års riksdag. På lappen stod det: "Härtill är jag nödd och tvungen". Han klarade sig därmed undan att avrättas vid Stockholms blodbad tre år senare.  Söderköping var  en betydande stad på medeltiden och ett maktcentrum eftersom Storån var segelbar ända fram till Rådhustorget. Idag var det knappt vatten för att paddla en kanot.

Braskens hus på Munkbrogatan i Söderköping.

Enligt traditionen hade biskop Brask sitt tryckeri här mellan 1523 och 1526 står det på skylten.

Ett måste på sommaren är naturligtvis att promenera upp till Slussen och titta på båtarna som ska slussas och se hur lång kön till Smultronstället är denna dag. Vi hade tur att få se tre båtar som skulle slussas. Många turister hade samlats på kajen för att titta på denna tilldragelse.

Fullt med folk vid Slussen. Söderköping ligger ju nära ingången till Göta Kanal (åtminstone för dem som kommer från Östersjön) och man brukar skoja om att båtbesättningen inte har vant sig vid att slussa efter bara några få slussar. Men här var det inga problem.

Här tuffar man vidare till nästa sluss. 

Liv och rörelse på kajen och många gäster på caféerna. I två månader ser det ut så här ungefär och sedan är det som vanligt med endast några hurtiga joggare eller hundägare som rör sig på kajen. Och en och annan som är ute och tar sig en promenad. Vi konstaterar att kön till Smultronstället med den berömda glassen är ungefär lika lång som under tidigare år.

Kön till Smultronstället. Det kan ta en timme innan man får en plats på glasskaféet. 

Som man kan se på bilderna ovan hade himlen antagit en mycket oroande mörkt gråblå färg. Men de första regndropparna kom inte förrän vi redan var på hemväg och satt tryggt och torrt i bilen.