Julen handlar egentligen bara om en enda dag hos oss här i Sverige - julafton. Eller möjligen juldagen också eftersom det är full rulle på annandagen i alla affärer med sina reor. I år infaller julafton på en söndag. (Julkorten i inlägget härrör från förra årets julkortsskörd.)
Julkort skapat av Ingrid Elf.
Just till denna söndag- julafton - förväntas vi ha storstädat huset eller lägenheten, kokt skinka, bakat kakor, gjort sillsallad, handlat nötter och godis, kokat risgrynsgröt, köpt ut på systemet och bjudit hem släkten på julbord. Åtminstone enligt veckotidningarna.
Vi bör dessutom ha sprungit runt i affärer och inhandlat mängder av julklappar till alla. Och köpt en gran som tar upp en massa plats. För att inte tala om alla gamla bonader och tomtar som har plockats fram ur sina gömmor. Även speciella julgardiner bör hängas upp om man får tro alla reklambroschyrer som dimper ner i brevlådan.
Vykortet är skapat av Liisa Ojala.
Veckotidningarna överflödar redan nu av recept på julkakor och julmat. Mängder av reklam för julklappar drösar ner i brevlådan. Trots att det är en och en halv månad kvar till julafton.
Länge har jag fått reklam där man kan köpa julgardiner och juldukar och även själv brodera sådana. När vi har kommit så långt fram som till julafton är man utled på julsånger som har spelats oavbrutet i varuhus och affärer sedan länge.
Tyvärr hittar jag inte något namn på illustratören.
Jag tycker det är synd att julen - framför allt julafton - hos oss här i Sverige har blivit en så (hysteriskt) avgränsad familjehögtid så att många som är ensamma verkligen känner sig övergivna. I Paris, där jag tillbringade en julafton för många år sen, var det fullt på caféer och restauranger på kvällen. Alla pratade och hade det trevligt och jag såg inte röken av vare sig julmat eller julklappar.
Själv lider jag inte det minsta av julhysteri eftersom Kent och jag är ensamma på julafton och jag varken behöver städa eller laga mat. Kent är vegetarian så han brukar baka en pizza till lunch. Inte heller har jag behövt trängas i affärer eftersom vi inte ger varandra julklappar. Med undantag av några små tomtar i fönstret, adventsstake och adventsstjärna lever vi vårt liv som vanligt. Men julbön i kyrkan på julafton är en fin tradition som vi gärna fortsätter med.
18 kommentarer:
Visst vore det roligt med lite öppnare julaftnar! Det har varit lite olika hos oss, år för år, och det har varit väldigt trevligt när det strömmat till folk från ibland oväntade, håll.
De stora julaftnarnas tid är förbi för länge sen. Mina barn har blivit vuxna oc skaffat egna traditioner.
Håller med dig, det är julhysteri lång i förväg.
De senaste åren har vi/jag blivit inbjudna till ett av barnen varje jul. Och där får man allt i julväg som behövs.
Kram, Gerd
Skönt att man kommit förbi det intensiva firandet med massor med mat, bak, städning och julklappar :) Numer tar vi det lugnt.
Ha det gott!
Kram
Kloka ord och tankar Ingrid!
Det gäller att hålla sig undan för all hysteri. Jag upplever den verkligen stressande och går knappt utanför vår grind den värsta tiden innan. Det går ju att göra julen till någonting väldigt fint och stämningsfullt och jag tror att ju flera av oss som visar att vi tänker annorlunda, (icke hysteriskt), kan betyda mycket för dem som tror att det måste vara på ett visst sätt.
Ha det fint! <3
Karin:
Håller med dig. Det är det jag reagerar på att det blivit en så trång familjehögtid att det blir människor "över" som inte har någon att fira jul hos. Framför allt tycker jag julklapparna ska bort helt och hållet även för barnen. De flesta barn får ju vad de behöver året om. Ibland vet de knappt vad de ska önska sig till jul. Och i de familjer som har det knappt blir ju julen en extra påfrestning.
Kram
Gerd:
Det är väldigt roligt att träffa barnbarnen, men jag väntar gärna tills efter julafton när det har lugnat ner sig. Dessutom är jag inte särskilt förtjust i julmat.
Kram tillbaka
Anki:
Har man en man som är vegetarian, inte gillar att man hugger ner granar som man sedan slänger och dessutom har fobi för julklappar så blir det inte så mycket kvar. Inte av snålhet men för att han själv vill köpa det han vill ha. Så vi har det väldigt lugnt och skönt över julen.
Kram tillbaka
PettasKarin:
Idag är det den 11 november och varuhuset jag handlade i idag flödade över av tomtar och julgransprydnader och annat julpynt. Och det är över en och en halv månad kvar till jul. Inte undra på att folk blir stressade. När jag var liten var skyltsöndagen alltid den första advent och innan dess fanns det ingenting som påminde om julen någonstans.
Önskar dig en skön fortsättning på helgen.
Kram
Jag håller med dig om att det blivit alldeles för familjecentrerat vilket nog gör att vissa känner sig extra utanför. Andra kan vara glada att slippa. Jag har ju jobbat eller i alla fall varit jour väldigt många julaftnar vilket kanske gör att jag inte tar så allvarligt på sk ”måsten”. Och numera blir jag närmast beklämd av barnens paketöverflöd. Under några år hade vi icke-flyttbara gamlingar i släkten som blev väldigt förtörnade om de inte fick besök på julafton och det blev en rätt besvärlig stress för oss. Då var jag glad om jag jobbade!
Idag träffade jag en god vän som jobbar på ett stort designvaruhus i Malmö och han berättade att de satte upp all julskyltning i oktober!
Vilka vackra julkort du fick! Jag skickar några varje år, men får bara ett eller två tillbaka, alla andra hälsar via sociala medier. Inte alls samma sak. Många kloka tankar delar du med dig av. Jag önskar jag kunde träffa min dotter och barnbarnen på jul, men det är inte ofta det klaffar numera. Barnbarnen är utflugna o i bästa fall samlas de hos sin mor under helgen. Då återstår det för mig att ta mig dit. O i år jobbar dottern även under helgerna även om hon inte sett schemat ännu. Både hon o jag är för tillfället singlar utan bil o det gör det extra besvärligt. Men, det går ändå. Jag har ingen ångest inför att fira själv för jag firar inte alls, men äter lite gott, framför allt grisfötter!
Vi äter middag tillsammans någon gång under julhelgen, beroende på när alla kan på samma gång. Det blir inte julmat utan något annat gott. Sedan spelar vi julklappsspelet. Alla bidrar med ett paket för ett i förväg bestämt värde och sedan får man välja ett paket om man slår samma belopp på båda tärningarna. Det är för långt att beskriva alla regler men det ger upphov till mycket skratt och glad samvaro.
Så vi tar det lugnt och njuter.
Kram /Kerstin
Olgakatt:
Läste just i NT att julklappshandeln (redan!) kommer att slå alla rekord i år. Förstår inte varför folk nödvändigtvis ska ge varandra julklappar - som många gånger ingen vill ha - när de flesta av oss kan köpa vad vi vill ha under vilken tid på året som helst. Saker har man ju nog av ändå och kläder vill man helst prova själv. Dessutom går ju många på knäna av att det blir så många extrautgifter för dem.
Det var väl skillnad förr när många var hemmafruar utan lön och barnen fick vänta till julafton för att få skidor eller skridskor och annat som de aldrig behöver önska sig till jul numera.
Av Mirren har vi redan fått biljetter till en musikal (att se tillsammans med Mirrfamiljen) - en sådan julklapp blir man ju förstås glad av...
Ingrid
Paula:
Håller helt med dig om julkorten. Jag tänker inte sluta att skicka dem till vänner och anhöriga även om de har datorer. Det är roligt att få tillbaka julkort - nästan alla jag skrivit till har också skickat kort.
Skönt att du inte stressar upp dig över att eventuellt bli ensam i jul. Det är ju alltid extra många trevlig program på TV under julhelgen och på julafton kan man ju gå på julbön och få lite andlig julstämning. Inga krav någonstans ifrån - bara lugn och ro. Det är ju faktiskt bara EN dag det gäller egentligen. Sen går ju livet sin gilla gång som vanligt :-).
Kram
Kerstin:
Det låter som en väldigt trevlig julafton. Precis en sådan som jag skulle önska mig förutom paketen då, kanske. Jag kommer att fira julen tillsammans med de yngsta barnbarnen så jag ser fram emot mycket sång och musik. Och även mot att spela sällskapsspel eller lägga pussel t.ex.
Kram från Ingrid
Så jättelika förväntningar det sätts på oss, ja.
Men vi behöver inte leva upp till dem.
Julhelgen ska bjuda på några dagar av lugn och ro, stillhet.
Hoppas du får det - kram!
Carita:
Som väl är har inte någon några förväntningar på mig längre - jag har ju alltid tidigare jobbat hela julhelgen och spelat på olika förrättningar under julen. Därför har de vuxna barnen för länge sedan slutat att fira jul hos oss. Men i år har jag tagit ledigt och ska fira julen tillsammans med de yngsta barnbarnen i Stockholm. Så mycket lugn och ro kanske det inte blir med det ska bli väldigt roligt att träffa dem.
Kram tillbaka från Ingrid
Julen fick en ny innebörd för mig sedan jag blev kristen. Det blev en årlig berättelse. Julen fick också innebörd med musiken, att sjunga i kör och spela trumpet. Men familjejul, det lyckas jag inte med, även om det är jag som är "husmor"
Har nog med att få ihop vardagsvardagen.
J:
Välkommen till min blogg, roligt att du hittade hit. Jag har själv tittat in i din fina blogg men blev naturligtvis lite nyfiken på vem du kan vara. Är nog helt säker på att du är en kvinna i alla fall.
Ja, julen har för mig alltid i första hand varit en kristen högtid. Detta framför allt eftersom jag de senast 30 åren spelat både på julböner, julnattsmässor och julottor. Julen är en glad och fin högtid i kyrkan med mycket sång och musik och där man möter många människor som aldrig annars går i kyrkan. I år har jag tagit ledigt för att fira jul tillsammans med barnbarnen för första gången. Det ser jag fram emot.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar