1803 Fem en fredag vecka 51 2020 - ATT GÖRA

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 51 är rubriken - ATT GÖRA. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. 

1. Vad är du inte färdig med den här veckan. 

Just nu är jag färdig med allt inklusive julpyntning.

Mitt julpynt är lätt att plocka fram och plocka bort. Fem tomtar och två änglar.(Den blå ängeln står alltid i fönstret.) Och så adventsstaken förstås. (Bilden går att klicka större.)

2. Vad står härnäst på agendan?

Att se Rapport och På Spåret på TV och skriva klart inlägget efter det.

3. Vad har du hunnit klart med i tid?  

Det är ingenting som jag inte hunnit med. 

4. Vad kommer du skjuta på till senare?

Väldigt många saker. Som t.ex. att tvätta de stora fönstren i vardagsrummet, röja bland böckerna i bokhyllorna och att städa mitt arbetsrum bara för att nämna något. 

5. Vad var din senaste (handling antar jag) i sista minuten?

Att skriva julkort. Jag hade bestämt mig för att inte skicka några i år men så fick jag några från goda vänner och då var det bara att sätta igång igen. 

1491 Veckans Rubrik: Julhysteri?

Ordet i Veckans Rubrik är Julhysteri? och det är Olgakatt som har hittat på det. Övriga rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen. Ordet hysteri har som synonymer stark nervositet eller överspändhet. 

Julen handlar egentligen bara om en enda dag hos oss här i Sverige - julafton. Eller möjligen juldagen också eftersom det är full rulle på annandagen i alla affärer med sina reor. I år infaller julafton på en söndag.  (Julkorten i inlägget härrör från förra årets julkortsskörd.)

Julkort skapat av Ingrid Elf. 

Just till denna söndag- julafton - förväntas vi ha storstädat huset eller lägenheten, kokt skinka, bakat kakor, gjort sillsallad, handlat nötter och godis, kokat risgrynsgröt, köpt ut på systemet och bjudit hem släkten på julbord. Åtminstone enligt veckotidningarna.

Vi bör dessutom ha sprungit runt i affärer och inhandlat mängder av julklappar till alla. Och köpt en gran som tar upp en massa plats. För att inte tala om alla gamla bonader och tomtar som har plockats fram ur sina gömmor. Även speciella julgardiner bör hängas upp om man får tro alla reklambroschyrer som dimper ner i brevlådan.

Vykortet är skapat av Liisa Ojala.

Det brukar falla på husmors lott att fixa allting, utom möjligtvis granköpet. Inte undra på om hon känner en viss stark nervositet/hysteri över att allt ska klaffa. Att skinkan ska bli lagom kokt, att alla ska uppskatta sina julklappar (vilket sällan händer), att gröten inte bränner vid, att granen inte ska barra direkt eller att inte släktingarna råkar i luven på varandra.

Veckotidningarna överflödar redan nu av recept på julkakor och julmat. Mängder av reklam för julklappar drösar ner i brevlådan. Trots att det är en och en halv månad kvar till julafton.

Länge har jag fått reklam där man kan köpa julgardiner och juldukar och även själv brodera sådana. När vi har kommit så långt fram som till julafton är man utled på julsånger som har spelats  oavbrutet i varuhus och affärer sedan länge.

Tyvärr hittar jag inte något namn på illustratören.

Jag tycker det är synd att julen - framför allt julafton - hos oss här i Sverige har blivit en så (hysteriskt) avgränsad familjehögtid så att många som är ensamma verkligen känner sig övergivna. I Paris, där jag tillbringade en julafton för många år sen, var det fullt på caféer och restauranger på kvällen. Alla pratade och hade det trevligt och jag såg inte röken av vare sig julmat eller julklappar.

Själv lider jag inte det minsta av julhysteri eftersom Kent och jag är ensamma på julafton och jag varken behöver städa eller laga mat. Kent är vegetarian så han brukar baka en pizza till lunch. Inte heller har jag behövt trängas i affärer eftersom vi inte ger varandra julklappar. Med undantag av några små tomtar i fönstret, adventsstake och adventsstjärna lever vi vårt liv som vanligt. Men julbön i kyrkan på julafton är en fin tradition som vi gärna fortsätter med.

1360 Julallergi och annat om julen

Jag har upptäckt att jag är julallergiker. Har känt av symtomen tidigare men inte så kraftigt som i år. På grund av Kents och mitt gemensamma intresse att lösa korsord, prenumererar jag på Allers som för det mesta har drygt trettio korsord att lösa i varje nummer. De är av olika svårighetsgrad. Jag brukar lösa de lätta och medelsvåra och Kent de svåra. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)

Sedan fyra veckor tillbaka har Allers haft jultema i tidningen. Det har varit julbak och julgodis, julklappar – både som man kan göra själv och såna man kan köpa – och diverse julpyssel och juldekorationer i varje nummer hittills. Jag blir så trött och jag funderade allvarligt på vad de här sista numren då skulle kunna tänkas innehålla.

I det nummer som kom i måndags var det julbordet med gamla och nya klassiker som var på tapeten. Plus att man kunde sticka en vacker julig pläd och pyssla med julblommor. Och när jag läste sista sidan där det står vad som händer i nästa nummer, fick jag förklaringen till att det redan nu skrevs om julbordet. Det blir nämligen ett dubbelnummer, så där har man även tagit upp nyårsmenyerna. Lite positivt i det hela var att det skulle bli mer kryss än vanligt och att de skulle räcka hela helgen enligt tidningen.

Allergin yttrar sig så att det börjar klia och krypa i skinnet när jag ser alla tomtar och allt glitter i affärerna. För att inte tala om alla julsånger som man ständigt hör där. Det är roligt att ackompanjera ”mitt” lilla Luciatåg som ska framträda i Rönö kyrka på Luciadagen och höra barnen sjunga de gamla sångerna, men jag blir väldigt trött när jag lyssnar på samma sånger hos andra luciatåg. Ett i morgon i Mogata kyrka, ett på fredag när Sankt Ragnhilds gille ska ha julfest och ännu ett när SPF ska ha sin på måndag.

Kent är vegetarian och jag gillar inte att laga mat. Han lagar alltid maten till sig så det räcker åt mig också. Jag stöter till med lite kycklingnuggets eller fiskpinnar ibland eller ett par skinkbitar jag köpt som pålägg.Därför faller det mesta på julbordet bort för vår del. Jag är således helt ointresserad av hur man lagar Janssons frestelse eller griljerar skinkan.  I veckans nummer var det 43 ”unika recept” man kunde laga till julbordet. Tur att det fanns extra många kryss.

Eftersom jag brukar spela i kyrkan på jularna är vi också ensamma så vi har inga andra att ta hänsyn till än oss själva. Jag är heller inte mycket för städning så några extra grejor att damma än de som redan finns sätter jag inte fram. Jag har också blivit allergisk mot julrosor som brukar vara vackra några dagar och sen vissnar ner. Det blir inte någon sådan i år heller. Jag har mina pålitliga orkidéer som brukar hålla sig fina i några månader. Gran har vi bara haft några år när Mirren var liten.

Julklappar? Sedan Kent vägrade ta på sig en (dyr) tröja som jag (honom ovetande) köpte åt honom i 40-årspresent har jag aldrig köpt honom någon present. Jag köper det jag vill ha när jag vill ha och han köper det han vill ha när han vill ha det. Den ratade tröjan har dock kommit till stor användning på senare år till min glädje. Det är en islandströja som han numera gärna sätter på sig eftersom den är i hundraprocentig ull och varm och go.

Barnbarnen som inte leker särskilt mycket med leksaker längre, får var sin slant som de – efter julafton – kan gå och handla vad de vill för. Det brukar vara uppskattat. Så även om själva julallergin kan vara lite besvärande ibland så upplever jag ingen som helst julstress som man läser att många har ont av. Fast jag kanske ska våga ta fram mina röda IKEA-servetter till pizzan på julafton trots allergin… 

Han ser lite trött ut, tomten.