(Bilderna går att klicka större.)
Det är precis tre år sen som de här killarna kom med en STOR möbel som skulle in i vardagsrummet. Tre stycken behövdes för att baxa in den genom ytterdörren. Min efterlängtade flygel - en Blüthner från 1969.
Nu ska den bara vändas på också.
Flygeln och även jag på plats.
Jag hade lovat mig själv att om jag någonsin skulle få en flygel att spela på hemma, skulle jag öva en timme varje dag. Med undantag för de tillfällen jag har varit bortrest har jag hållit löftet i stort sett.
37 kommentarer:
Det var verkligen en stor sak. Din fantastiska flygel. Det måste vara underbart att äga ett så fint instrument att kunna spela på - för det förstår jag att du gör bra. Jättebra och annorlunda inlägg till veckans tema.
Ursäkta att blev Anonym på inlägget. Det är Eva på Seniorvinklat som skickade det.
Eva:
Jag uppdaterar kommentaren.
Eva på seniorvinklat:
Jag har önskat mig en flygel i hela mitt liv, så det var ju fantastiskt att jag/vi kunde köpa en på min ålders höst. Bra incitament att fortsätta öva också eftersom mitt gamla piano var mer eller mindre utslitet.
Ingrid
Det var en rejält stor möbel. Inte dåligt att kunna hålla ett sånt löfte. Om jag skulle avlagt ett löfte skulle det fått bli att jag skulle sytt en timme om dagen. Kram
Heisann, supert at du fikk inn flygelet. Husker en venninnes mamma arva et ... og da de fikk det, var det ikke plass til annet i stua!
Så flott at du øver hver dag du er hjemme. STORT!
Gunnel:
Du syr väl längre tid än en timme när du väl sätter igång. Eller virkar som du är en fena på. Ett tag sen jag såg dina fina alster. Dags att lägga ut på bloggen kanske?
Kram tillbaka
Vilt og vakkert:
Som tur är, är vardagsrummet ganska stort. Men det är ganska trångt med alla möbler ändå. Jag försöker öva varje dag, om inte annat för att fingrarna inte ska bli stela. Det är bra motion för dem att spela skalor bland annat.
Ingrid
Vad flitig du är! Du får spela in en trudelutt och bjuda oss på! Kra´m
Godt tolka.
Virkeleg stor gjenstand å flytte på.
Flott at du spiller på pianoet.
"Lillasyster":
Jag har försökt att spela in ibland, men jag blir så nervös och spelar bara fel när jag vet att kameran går. Men jag får försöka att överträna in något.
Kram tillbaka
amo sin blog:
Flygeln står där den står för evigt. Den går inte att flytta på annat än att man tar isär den. Har man nu äntligen fått en flygel måste man ju spela på den...
Ingrid
Musik är härligt och att få sätta sig och spela hemma måste ge många fina stunder hos dig.
Önskar dig en ny fin vecka !
Marie:
Ja, utan instrument skulle det vara svårt att leva. Önskar dig också en ny och fin vecka.
Ingrid
Vilket fint instrument! Förstår att du känner stor glädje när du sitter och spelar på din flygel!
Violen:
Ja, jag är så tacksam över flygeln. Lite extra idag eftersom jag har haft min pianostämmare här. Man blir extra glad med med en nystämd flygel.
Ingrid
Håller med om att det är en stor möbel. Jag är imponerad av att du har slitit ut ett piano! Så kul att du fick din flygel. :-)
Wow, så coolt med en egen flygel! De är lite stora men så häftiga! Mina föräldrar hade ett piano och det var nog jobbigt att ta med det när de flyttade men det var roligt att spela på. Det skulle vara skoj att höra dig spela på den fina flygeln.
Byblixtra:
Mitt gamla piano köpte jag 1961 så det var kanske inte så konstigt att det var utslitet. Ja, jag är väldigt glad att jag äntligen fick en flygel att spela på.
Ingrid
Helén:
Flygeln innebär väl för min/vår del att vi aldrig kan flytta ifrån huset här i Mogata. Det går knappast att få in en sådan i en vanlig lägenhet. Ska se om jag kan fixa till någon låt så småningom. Eftersom jag måste lägga ut videoklippet på Youtube för att få in det i bloggen går det ju inte att spela något enda litet fel...
Ingrid
Härligt att du äntligen kunde köpa en egen flygel - förstår att den var efterlängtad. Stor och otymplig att få in, men väl på plats är den förstås till stor glädje.
Kram
Anki:
Ja, jag hade tur eftersom min pianostämmare hade en begagnad som var överkomlig i pris. Jag fick ju byta in mitt gamla piano också.
Kram tillbaka från Ingrid
Vad roligt att du fick din flygel och stor är den verkligen. Roligt att du fortfarande spelar så flitigt på den. Fin tolkning av temat.
(Hade vännner som fick ta en speciell hiss öfr att få upp sin Steinwayflygel åtta trappor upp. Men det gick. Och flygelln höll...)
Kram!
WOW! Ja, den flygeln var då verkligen stor! Lika stort är faktiskt att du hållit ditt löfte att spela en timme varje dag. Duktig tjej:-)
Ditte:
En av mina vänner fick ta en lyftkran till hjälp för att få in flygeln till lägenheten fyra trappor upp genom takterrassen. Här gick flygeln in genom ytterdörren med bara en liten låg trappavsats utanför. Men som sagt, tre flyttkarlar gick det åt.
Kram tillbaka
BP:
Ja, flygeln förpliktigar. Samtidigt tycker jag att jag börjar komma i form och kan nästan spela de stycken jag gjorde som tonåring.
Ingrid
Det måste vara trevligt med en egen flygel, även om den är stor!
Bra tolkning!
Både flygel och piano tar stor plats och är stora :-)
Så härligt att ha en så vacker flygel och att kunna spela på den! Våra tjejer har precis börjat spela piano, men vi följde pianolärarens rekommendation att köpa ett digitalpiano tills vidare, med riktigt bra ljud och skön känsla i tangenterna som för en okunnig känns precis som tangenterna på ett riktigt piano. Inte samma känsla att sätta sig vid det pianot som vid din flygel förstås :) Bra att hålla löftet om att spela varje dag! Inte minst för humöret, man blir ju så glad av att spela instrument. Ha en fin dag!
Stare Ström:
Ja, jag har längtat efter en flygel i många år.
Ingrid
Carita:
Ja, det är åtminstone den största möbeln (?) i vårt hus.
Ingrid
Annette:
Jag har också ett digitalpiano som är väldigt roligt att spela på ibland- man kan ju få så många olika ljud i ett sådant. Som t.ex. cembalo, något som man ju aldrig kan få i ett piano. Dessutom slipper man ju stämma ett digitalpiano. Kul att döttrarna har börjat spela piano.
Jag har också två syntar som jag drar med mig när jag ska spela utomhus någonstans eller på äldreboende. Mycket praktiskt.
Ingrid
Annette igen:
Inte bägge två på samma gång förstås, haha. Men den ena synten är så stor att jag inte kan bära den själv. Den tar jag bara med vid större evenemang, som när kören skulle uppträda någonstans. Som väl är orkar Kent bära den åt mig då.
Ingrid
Men det var då verkligen värt besväret att lyfta in den tunga möbeln, för du ser helt lycksalig ut när den kommit på plats! Och tänk så många du kan glädja med musiken!
Paula:
Haha, som väl var behövde jag inte hjälpa till. Frakten ingick i priset. Men nu står den där den står - flytta från huset kan jag inte så länge jag kan spela på den. Hemma är det mest mig själv som jag gläder med mitt pianospel - men när jag ska glädja andra på t.ex. äldreboende är det synten som gäller.
Ingrid
Skicka en kommentar