(Bilderna går att klicka större.)
Mitt projekt häromdagen var att rensa ut böcker ur en bokhylla som jag mycket sällan tittar i. Den står nämligen i "skräprummet" som det kallas till vardags och där jag förvarar alla gamla körnoter, tvätt som ska strykas, symaskinen och barnbarnens ärvda leksaker. Samt lite annat smått och gott. När jag hittade Klas Klättermus av Thorbjörn Egner kom projektet naturligtvis av sig.
Räven, boven i dramat, är på väg någonstans i Hackebackeskogen. Klas
Klättermus till vänster med gitarren i handen som vanligt.
Favoritsångerna var Klättermusens Vaggvisa och Grönsaksätarsången. Båda visorna går att lyssna till på Youtube. Texten och musiken till vaggvisan är helt underbar. Grönsaksätarvisan har vi sjungit mycket härhemma när Mirren var liten eftersom både hon och Kent är vegetarianer. Så här lyder refrängen:
Men den som äter palsternackor/han går inte av för hackor/
morot, selleri och dill är heller inte illa/.Han blir så lagom mätt i magen/
glad och munter hela dagen/får sån spänst i bena att han inte kan stå stilla./
Här är det räven som går iväg med kakor som har fått ett kilo peppar i
degen av misstag.
Här hälsar Klas Klättermus på hos björnmamman och tigger om en
honungskaka.
De flesta karaktärerna i boken är av manligt kön men klättermusens farmor
hör till undantagen.
Många visor finns också med i sagan. Här är det Klas Klättermus som
musicerar tillsammans med ekorrbarnen som han sitter barnvakt åt. Lisa till höger än ännu en
av de få kvinnliga figurerna.
Thorbjörn Egner föddes i Oslo 1912 och dog även där 1990. Han är
mest känd för sina många barnböcker av vilka Klas Klättermus,
Karius och Baktus och
Folk och rövare i Camomilla stad. (Kardemomma stad på norska) är de
mest kända. Inte nog med att han både var barnboksförfattare och illustrerade
sina egna böcker, han skrev också både text och musik till de många visorna i sina
böcker. Vem kommer inte ihåg rövarvisan från Camomilla stad?
Här är det Bamsefar som satt upp ett plakat om att alla djuren ska samlas för ett möre i Hackebackeskogen.
Bamsefar fyller 50 år och det firas med stort kalas och mycket sång och musik.
6 kommentarer:
Klas klättermus träffade jag aldrig på som barn, jag levde ganska sagobefriat, men när jag gick i andra klass i Malmö, gick jag med klassen på teater, Folk och rövare ..., på den ENORMT stora teatern med vridbar scen. Jag minns inte alls handlingen, men jag minns att jag var så otroligt fascinerad av upplevelsen. 1959 och min allra första teater/musikalupplevelse.
Nostalgi!
Kommer ihåg Klas Klättermus mycket väl Jag hade t o m en skiva med berättelserna.
Camomilla stad kommer jag också mycket väl ihåg, gillade den mycket
Fortsatt trevlig midsommarhelg!
Bloggblad:
Kul att inlägget gav upphov till ett så fint minne för dig. Mitt allra första filmminne var en liten svart-vit film som spelades på Odd Fellows julgransplundring varje år. Min pappa var med där. En missionär satt i en gryta och skulle bli uppäten av hemska vildar som dansade runtomkring. (Han klarade sig väl eftersom jag inte minns att jag blev det minsta rädd.) Jag älskade filmen!
Lena i Wales:
Kul att inlägget väcker nostalgiska minnen för dig. Även om rövarna i Camomilla stad gjorde jag en liten musikal till min barnkör. Kommer ihåg när rövarna hade fullt jobb med att släpa den sovande Tant Sofia som de hade stulit hem till sig. Underbara sånger där också.
Önskar dig en fortsatt skön midsommarsöndag.
Ingrid
Farmors visa, kanske den heter? När en liten mus ska ut och gå, bör hon se sig för så noga så.... Den är min favorit!
Kerstin:
Ja, den är med den också. Finns många andra visor som jag också tycker mycket om. Bamsefars födelsedagsvisa t.ex. :-)
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar