(Bilderna går att klicka större.)
Mitt projekt häromdagen var att rensa ut böcker ur en bokhylla som jag mycket sällan tittar i. Den står nämligen i "skräprummet" som det kallas till vardags och där jag förvarar alla gamla körnoter, tvätt som ska strykas, symaskinen och barnbarnens ärvda leksaker. Samt lite annat smått och gott. När jag hittade Klas Klättermus av Thorbjörn Egner kom projektet naturligtvis av sig.
Räven, boven i dramat, är på väg någonstans i Hackebackeskogen. Klas
Klättermus till vänster med gitarren i handen som vanligt.
Favoritsångerna var Klättermusens Vaggvisa och Grönsaksätarsången. Båda visorna går att lyssna till på Youtube. Texten och musiken till vaggvisan är helt underbar. Grönsaksätarvisan har vi sjungit mycket härhemma när Mirren var liten eftersom både hon och Kent är vegetarianer. Så här lyder refrängen:
Men den som äter palsternackor/han går inte av för hackor/
morot, selleri och dill är heller inte illa/.Han blir så lagom mätt i magen/
glad och munter hela dagen/får sån spänst i bena att han inte kan stå stilla./
Här är det räven som går iväg med kakor som har fått ett kilo peppar i
degen av misstag.
Här hälsar Klas Klättermus på hos björnmamman och tigger om en
honungskaka.
De flesta karaktärerna i boken är av manligt kön men klättermusens farmor
hör till undantagen.
Många visor finns också med i sagan. Här är det Klas Klättermus som
musicerar tillsammans med ekorrbarnen som han sitter barnvakt åt. Lisa till höger än ännu en
av de få kvinnliga figurerna.
Thorbjörn Egner föddes i Oslo 1912 och dog även där 1990. Han är
mest känd för sina många barnböcker av vilka Klas Klättermus,
Karius och Baktus och
Folk och rövare i Camomilla stad. (Kardemomma stad på norska) är de
mest kända. Inte nog med att han både var barnboksförfattare och illustrerade
sina egna böcker, han skrev också både text och musik till de många visorna i sina
böcker. Vem kommer inte ihåg rövarvisan från Camomilla stad?
Här är det Bamsefar som satt upp ett plakat om att alla djuren ska samlas för ett möre i Hackebackeskogen.
Bamsefar fyller 50 år och det firas med stort kalas och mycket sång och musik.
7 kommentarer:
Klas klättermus träffade jag aldrig på som barn, jag levde ganska sagobefriat, men när jag gick i andra klass i Malmö, gick jag med klassen på teater, Folk och rövare ..., på den ENORMT stora teatern med vridbar scen. Jag minns inte alls handlingen, men jag minns att jag var så otroligt fascinerad av upplevelsen. 1959 och min allra första teater/musikalupplevelse.
Nostalgi!
Kommer ihåg Klas Klättermus mycket väl Jag hade t o m en skiva med berättelserna.
Camomilla stad kommer jag också mycket väl ihåg, gillade den mycket
Fortsatt trevlig midsommarhelg!
Bloggblad:
Kul att inlägget gav upphov till ett så fint minne för dig. Mitt allra första filmminne var en liten svart-vit film som spelades på Odd Fellows julgransplundring varje år. Min pappa var med där. En missionär satt i en gryta och skulle bli uppäten av hemska vildar som dansade runtomkring. (Han klarade sig väl eftersom jag inte minns att jag blev det minsta rädd.) Jag älskade filmen!
Lena i Wales:
Kul att inlägget väcker nostalgiska minnen för dig. Även om rövarna i Camomilla stad gjorde jag en liten musikal till min barnkör. Kommer ihåg när rövarna hade fullt jobb med att släpa den sovande Tant Sofia som de hade stulit hem till sig. Underbara sånger där också.
Önskar dig en fortsatt skön midsommarsöndag.
Ingrid
Farmors visa, kanske den heter? När en liten mus ska ut och gå, bör hon se sig för så noga så.... Den är min favorit!
Kerstin:
Ja, den är med den också. Finns många andra visor som jag också tycker mycket om. Bamsefars födelsedagsvisa t.ex. :-)
Kram från Ingrid
Hej Ingrid!
Jag besöker några av de "gamla bloggvännerna" då och då, några mer regelbundet. Så kom jag att tänka på dig.
Og hvor havner jeg om ikke i selskap med min kjäre Thorbjörn Egner.
"Det blir ikke hull i en tann som er ren
for tennene de pusser vi jo en efter en"
Fra Karius og Baktus boka. När sonen och barnen skulle hjälpas och motiveras med tandborstning så var den visan till god hjälp.
Får också med mig ditt molniga målandet som du tränar på.
Jag valde helt rätt när jag tog det abstrakta, där får det ju flöda friare :-)
Finlir sträva är inget för mig, men beundrar de som gör det på det sättet. Så tumme upp!
Någon konstnär sa på en av mina utställningar att jag tog allt för lätt på målandet, du kommer aldrig bli bra med den inställningen!
Han hade helt säkert rätt, men målandet har ju en annan mening för mig :-)
En konstnärsbekant uppe i Skellefteå, mest akvarell, sade om det där att nästan aldrig vara nöjd att det är det som är drivet att fortsätta sitt målande med lust.
Vilka tider vi har hamnat i, en får ha tålamod. Jag bor numera i Karlstad sedan januari. Ville bo en större stad och trivs så gott!
Här är många gallerier att besöka och bra med tåg o bussar åt de flesta hållen. Klarävlen och Vänern är goda vänner att flyta med i :-)
Så stannade väl livet av då, får vänta med att knyta nya kontakter även om jag hann med några.
Skriver inte längre blogg.
Hoppas allt är bra med dig, allt gott!
Hälsningar Tove som kommenterar med en gammal bloggadress
Skicka en kommentar