torsdag 1 oktober 2020

!787 Ljusglimtar i coronatider

Nu är det precis åtta månader sedan jag träffade de yngsta barnbarnen. Tidigare har jag försökt att åka upp till Stockholm åtminstone en gång i månaden för att träffa dem. Jag välsignar Facebook och Mirrens privata blogg som gör att jag kan följa med dem i helg som vardag. Men det är ändå inte samma sak som att träffa dem i verkligheten och kunna krama om dem.

Nytagen bild av Casimir som Mirren tagit. Han förbereder en presentation av "Hur valen utvecklats genom evolutionen."

Under tiden har Casimir fyllt 13 år, Caspar 11 och Clarissa 9. Casimir har börjat sjuan på högstadiet och Lissan ska börja på mellanstadiet nästa år. Tiden går så fort och barnen utvecklas också så snabbt. Jag ser fram emot den dagen då det kommer att finnas ett vaccin som gör att man kommer att kunna leva som vanligt. 

Gosepojken Caspar, som helt på eget initiativ följde mig till bussterminalen och hjälpte mig med min väska när jag skulle åka hem förra året. 

Men genom Mirren får jag ta del av vad som händer och sker i deras tillvaro. Jag vet att Casimir har varit solist i en orgelkonsert av Händel tillsammans med en orkester bestående av klasskamrater i hans klass på Lilla Akademien. Och att klasskonserten var en succé. Men med bara en anhörig till varje barn som åhörare. Det kommer kanske ett klipp från den konserten här så småningom.

Clarissa som just fyllt nio år.

Clarissa har alltid tyckt om att rita och måla. När hon varit och hälsat på här i Mogata har vi alltid målat och ritat i timmar. Här kan man se ett av resultaten.  Hon tycker mycket om att illustrera sina små skrivläxor från skolan också. Här kommer några foton som Mirren skickat.



Fröken tycker att hon både skriver och ritar fint.


Här ska tydligen berättelsen handla om en häst.

Alla tre barnen är musikaliska och spelar orgel. Att spela ett instrument är obligatoriskt om man ska gå på musikskolan Lilla Akademien som alla barnen gör. Man måste naturligtvis kunna sjunga också om man ska gå där. Här sjunger Caspar Lascia ch'io pianga av Händel. 

12 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag förstår att du saknar dina barnbarn. De växer och utvecklas så fort, så man missar mycket på bara några månader. Måtte den här pandemin få ett slut snart!
Kram, Ingrid

BP sa...

Dina barnbarn verkar ha fått med sig dina gener - musik och teckning/måleri. Det är helt fantastiskt tycker jag. Har Mirren samma talanger, eller är det du som varit barnens förebild.
Förstår att du saknar dina månatliga besök hos dottern och barnen. Men tänk om det inte fanns alla tekniska hjälpmedel, då hade det ju varit ännu värre.

Eleonora sa...

Tack söta Ingrid för ett mycket trevligt inlägg där du beskriver dina rara barn barn så fint. Du är lycklig som har tre stycken så begåvade ungdomar och jag hoppas och önskar att vi snart kan få ses och krama om varandra

Kram kram

Karin sa...

Så fantastiskt talangfulla och fina de är, dina barnbarn. Och visst är det en fröjd att kunna göra saker ihop. För min del har det blivit en hel del målning och pyssel med barnbarnen. Ofta försökte jag föreslå lite mer ambitiösa verksamheter på stan, men då sa de vanligtvis att de hellre villa vara med mig och pyssla. Förstår så väl att du – liksom jag – längtar efter lite mer vanlig samvaro igen!

Musikanta sa...

Ingrid:
Ja, det hoppas jag verkligen. Snart kommer de kanske inte att känna igen mig...
Önskar dig en fin helg.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

BP:
Ja, jag välsignar verkligen FB och internet. Och även mobilen. Annars hade man varit helt hänvisad till telefonen. Mirren har ju fått en gedigen musikalisk uppfostran även om hon själv inte ägnat sig åt musik som yrke. Men hon har alltid sjungit i kör och spelat piano.

Mirrens intresse för klassisk musik har alltid varit mycket stor och det har hon också lyckats förmedla till barnen. Hon och jag målade också och ritade mycket när hon var liten. Så barnbarnen har växt upp med den kulturen. Jag är så glad och tacksam för att de får uppleva så mycket genom att de har besökt massor av museer och andra evenemang sedan de var små. Sen går de ju alla på en musikskola också :-).
Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Nästa gång - när det nu blir - som jag kommer upp till Stockholm ska jag försöka komma och hälsa på dig om Mirren kan ordna med skjuts. Hon jobbar ju hemma nu för tiden så det borde inte vara omöjligt. Jag tror inte jag klarar att åka in till stan ensam eller ut till dig. Det skulle vara så roligt att träffas igen.
Ha det så gott!
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Du får ta det som en stor komplimang att barnbarnen hellre vill vara hemma med dig och pyssla. När de kommer hit till Mogata har de ju inte så mycket att välja på. Just nu är det ju mer än åtta månader sedan jag träffade dem så jag längtar väldigt efter dem.
Ingrid

Lena i Wales sa...

Jag har inte sett mina barnbarn sedan i julas. Så hemskt! Längtar så otroligt efter dem. Tur att det finns Whats up och annat liknande!
Önskar dig en skön helg!

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Då förstår du ju hur det känns. Det ska bli skönt när hela den här tiden är över och man har fått fram ett vaccin.
Ingrid som också önskar dig en skön helg.

Klimakteriehäxan sa...

Obegripligt lång tid utan dina barnbarn irl!!! Så trist!

Mrs Calloway sa...

mina barnbarn bor också i Stockholm och det är åtta månader sedan jag kunde krama mina små barnbarn, 7 och 9 år. de brukar alltid vara hos oss på somrarna, jul och påsk och jag brukar åka upp ganska ofta. det händer så mycket med dem för varje dag som går och en vill ju vara med