2018 Körkortsveckor

Det är inte precis som om det ekar i vårt stora hus men visst känns det tomt sedan Mirren, Casimir och Melody åkt hem efter två veckor hos oss här i Mogata bara med avbrott för en helg 

Ungdomarna har deltagit i en tvåveckors intensivkurs för att ta körkort i Norrköping. Mirren har skjutsat in dem dit och för det mesta jobbat med sitt på biblioteket och sen skjutsat hem dem. Vi har mest setts till frukost och på kvällarna. 

Melody, Casimirs flickvän, Mirren och Casimir vid frukostbordet. Kent tog bilderna som går att klicka större.

Casimir passade på att fylla 18 år när han var här, så han är numera en ung man. Mirren med sitt älskade te som vanligt. 

Casimir är inte bara en skicklig organist utan även fena på piano. Han brukar öva några timmar efter kursen varje dag och jag saknar hans fantastiska pianospel så mycket. Just nu håller han bl.a. på med Revolutionsetyden av Chopin. som han har lovat att jag ska få spela in när han är klar med den. Ett stycke så svårt att jag aldrig någonsin har vågat mig på det. 

Casimir vid flygeln.

Anledningen till att det blev så angeläget med körkortet är att Casimir fått ett treveckorsvikariat som kantor i Delsbo med början i slutet av juli. För att kunna jobba måste man ha körkort. Om han inte hinner få det måste Mirren också följa med dit och bo där och skjutsa honom till diverse förrättningar i trakten. I vilket fall åker hon med dit upp och är där de första dagarna.

Kent och jag håller tummarna för att Casimir klarar uppkörningen i morgon. Teoriprovet klarade han med glans - 63 rätt av 65 frågor. Godkänt var - om jag inte minns fel - 52 rätt. Melody gör sitt teoriprov i morgon också. Tyvärr fanns det bara plats för att genomföra proven i Örebro, så de får åka dit alla tre idag. Jobbigt naturligtvis att köra upp i stad där man aldrig kört förr. 

Då var det dags att ta farväl av ungdomarna och Mirren. Underbart att ha haft dem här. 

Casimir övningskörde hela vägen till Stockholm - lugnt och mjukt enligt Mirren.

Uppdatering:

Melody klarade teoriprovet och Casimir fick sitt körkort. Grattis till båda! 

1947 Våravslutning på Lilla Akademien 2023 i Sankt Matteus kyrka i Stockholm

Trots att jag är tredubbelt gammelfarmor har jag barnbarn som fortfarande går i grundskolan. Clarissa går i åk 5, Caspar i åk 7 och Casimir i åk 9. Eftersom det är lite speciellt med att sluta nian, ville vi förstås vara med om Lilla Akademiens våravslutning även i år. Alla barnen går på denna musikskola. Det är en stor upplevelse att få vara med där barnen börjar sjunga i stämmor redan på lågstadiet. 

Aron och Lisa, de två gulkindade amazonpapegojorna, är nyfikna. (Kent tog de flesta bilderna, som går att klicka större.)

Vi välkomnades med en fantastisk (vegetarisk förstås) smörgåstårta.

Vi åkte upp till Stockholm ganska sent på torsdagskvällen och möttes av Mirren, barnen och alla fåglarna. Två gulkindade amazonpapegojor och åtta nymfparakiter. Och även med en fantastisk smörgåstårta. Avslutningen var klockan 10 morgonen därpå i Sankt Matteus kyrka, men vi var där redan vid niotiden och fick vara med när gymnasieeleverna repeterade. 

Sankt Matteus kyrka är väldigt vacker. 

Christian, Mirren och jag innan kyrkan började fyllas av alla skolelever.

En kvart före klockan 10 började eleverna (som hade börjat med avslutning i sina klassrum) strömma in i kyrkan och det blev trångt om saligheten. Eftersom jag har svårt att gå fick Kent och jag en utmärkt plats längst bak i kyrkan, medan övriga anhöriga fick vara på läktaren eller stå utmed väggen. Mirren och Christian utgjorde också undantag eftersom de var föräldrar till en nia. 

Niorna och studenterna fick var sin ros av de små eleverna i förskoleklassen. Casimir trea från vänster i andra raden. Han sticker ut med sitt långa hår.

Någon blomstertid som kommer blev det inte denna gång men väl många verser av En vänlig grönskas rika dräkt, där församlingen också fick vara med på ett hörn. Hur det lät kan man höra på videon i slutet. Som vanligt höll prästen tal och även rektorn. Den största upplevelsen för mig var avslutningssången av Georg Riedel och med text av Barbro Lindgren - Vi är blommor. Det var inte bara jag som hade tårar i ögonen. Sången finns också att lyssna på i slutet av inlägget.

Caspar på väg hem från avslutningen.

Clarissa (till höger) med kompisen Sofia. (Mirrens bild.)

Barnens orgellärare Roberta tillsammans med Mirren utanför kyrkan. 

Clarissa har tagit sig an fruktfatet och Caspar det kallskurna.

Väl hemma igen bjöds vi på en härlig buffé med potatisgratäng, kallskuret, ostbricka, humus och fruktfat tillsammans med farmor Ingrid, farfar Bosse och Christians bror Anders. Till kaffet serverades två hemgjorda delikata budapesttårtor som jag tyvärr glömde att ta kort av.

Buffébordet hemma. De gula lapparna på spegeln antar jag är ditsatta för att inte fåglarna ska flyga in där. (Mirrens bild.)

Glad stämning vid matbordet. (Mirrens bild.)

Vi säger hej då till Casimir, som ska åka till Kungsholms kyrka och sjunga i Stockholms gosskör. Alla som tidigare sjungit i kören har samlats till en gemensam konsert. Casimir som tidigare sjungit sopranstämman i kören är nu andra bas (!). 

En vänlig grönskas rika dräkt sjungen av eleverna på Lilla Akademien där även församlingen fick vara med på en vers. Om man scrollar fram till 2.10 så är även församlingen med och sjunger. 

Den underbara sången Vi är blommor med musik av Georg Riedel och text av Barbro Lindgren. Här kan man scrolla fram till 1.35 (om man inte orkar höra hela sången) där alla skolans elever deltar. Det är rätt fantastiskt att alla har lärt sig alla stämmor i sångerna utantill. Inga pärmar här inte! (Eftersom jag hade både Mirren och Kent som spelade in bredvid mig kunde jag inte få med hela kören.)

Barbro Lindgrens text:

Vi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp. Låt oss växa vilda och få gå i knopp. Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd. Låt oss växa fria utan våld och död. Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfallt. Lita på oss ge oss värme för där ute är så kallt. Vi är ...

1946 För sex år sen...

En kommentar som jag fick igår till en video på Youtube och som jag la ut för sex år sen, fick mig att tänka på ett evenemang 2017. Videon är från treornas klasskonsert på Lilla Akademien. Casimir, äldst av mina tre yngsta barnbarn, var med då och spelade gitarr. 

Klasskonsert i åk 3 på Lilla Akadmien i maj 2017. Casimir i kostym och blomsterkrans och Samuel i väst med fluga. (Bilderna går att klicka större.)

Man kan inte annat än förvåna sig över hur fantastiskt duktiga barnen redan är som nioåringar.  Samuel, som spelar solo i första versen av Idas sommarvisa, var redan då en stjärna på trumpet. Idag spelar han bland annat i Lilla Akademiens jazzband och hoppar även in i olika orkestrar. Casimir kan man se längst till höger på videon där han sitter med en blomsterkrans i håret och spelar gitarr. 

 

Det var på den tiden jag gick utan vare sig stavar eller käpp och kunde ensam ta mig till Stockholm  med Flixbus och sen åka vidare till Mirren (som då bodde på Norrtullsgatan) med tunnelbana och buss. Vilket är helt otänkbart för mig idag tyvärr. 

Casimir på väg till klasskonserten med lillebror Caspar, som då gick i ettan. 

Casimir är idag 15 år, går i nian och är en skicklig organist. Efter att ha börjat med orgeln som biinstrument övergav han gitarren helt. Idag har han spelat ett flertal konserter i olika kyrkor och även jobbat som vikarierande kyrkomusiker vid gudstjänster.

Casimir vid orgeln hemma i Mogata. 

Här kan man läsa om klasskonserten i åk 3 på Lilla Akademien i maj 2017. 

1919 - Allhelgonabesök

Ännu ett mycket efterlängtat besök fick vi igår. Det var Mirren, Casimir och Clarissa som kom ner och hälsade på. Jag har inte träffat dem sedan i somras eftersom de har haft så mycket att stå i. Men Mirren och jag talas vid i telefon flera gånger i veckan så jag vet ändå vad som händer däruppe i Stockholm. 

Bilderna går att klicka större.

Samling vid matbordet medan vi väntar på att lasagnen i ugnen ska bli varm. Det är en rätt jag brukar laga när vi får gäster eftersom alla - både vegetarianer och andra - kan äta den. Sen kan jag ju göra den färdig i förväg också. Vegofärs förstås. (Clarissa är hyperkänslig för ljud om någon undrar varför hon ofta har lurar på sig.)

Efter att vi ätit var det dags för Mirren och Casimir att ta sig an sitt orgelpass. I vanliga fall brukar de öva 3-4 timmar om dagen varje helg men igår blev det inte särskilt långt. Jag är otroligt imponerad av att ett stycke (som jag övat på i åratal utan att riktigt få till det) spelar Casimir à Vista. Air av Bach har oktavhopp i pedalerna som ställer till det för mig. Inga problem för Casimir. 

Casimir vid orgeln i det kombinerade gästrummet och ateljén. 

Idag har det regnat hela dagen så vi vuxna har tillbringat förmiddagen i köket. Barnen har haft full sysselsättning med sina paddor. De var tvungna att åka hem efter lunch eftersom Caspar, som varit på läger hela veckan, kom hem sent igår och var ensam hemma i huset idag. 

Caspar, Clarissa och jag är de enda som äter kött i familjen och jag hade lagat köttbullar enkom för att jag vet att Caspar älskar sådana. Men det blev många över som Mirren kunde ta med sig hem till honom. Vi försöker ju spara på el och har dragit ner värmen i köket till 20 grader. Jag har vant mig men Mirren tyckte det var kallt som synes.

Casimir fryser aldrig däremot.

Mirren och Kent lagade mat idag. Clarissa och jag åt köttbullar med potatismos. De övriga åt smörfräst vitkål med kikärtor och potatis. Till det lagade Mirren sin berömda gräddsås som alla fick smaka av. 

Clarissa tycker också att det är aningen kallt. Hälften av dagens lunch står på bordet. Men Mirren är van, hon brukar laga tre olika rätter varje dag eftersom barnen har väldigt speciell smak. Idag är det bara två olika rätter.

Vår fina prinsessa iklädd morfar Kents fleeceponcho.

1852 Casimir spelar Bachs Triosonat i d-moll

Jag tar en paus då och då från mina hällor. Jag har lärt mig att det heter en hälla på svenska, Acrylic Pouring Art. Man får inte ha bråttom i det här jobbet. Det tar ju ett par dagar – minst – för att tavlorna ska torka och det finns ju inte hur mycket plats som helst att förvara dem på i vått skikt.

Så jag får ägna mig åt att lyssna på musik mellan varven. Den här gången blir det en triosonat i d-moll som är med på barnbarnet Casimirs inspelning av skivan med reklamen för Allenorgeln. Han började spela gitarr redan som femåring och de första åren på Lilla Akademien var det hans huvudinstrument.

Casimir spelar Moonlight hemma i Mogata 2014. Till hösten ska han börja i åk 1 på Lilla Akademien. Han har just fyllt 7 år. 

Om man klickar på länken här kan man höra honom spela Moonlight som han kommer att spela upp på en gitarrkonsert i skolan lite senare.

Men när han skulle välja ett biinstrument i åk 3 valde han kyrkorgel. Det dröjde inte länge förrän han la gitarren på hyllan och enbart ägnade sig åt orgeln som huvudinstrument. Jag försökte hänga med i hans stycken några år men när han som 11-åring spelade Wachet Auf av uns ruft die Stimme av Bach gav jag upp. Det är nämligen tre olika melodier i det stycket – ett i vardera manualen och ett i pedalen. Jag klarade bara inte av att spela alla tre ihop. Det är för övrigt ett stycke som är obligatoriskt för att komma in i orgelklassen på Musikhögskolan.

Men det gjorde Casimir, som aldrig haft svårt att göra många saker på en gång. Han begrep överhuvudtaget inte att jag tyckte att det var så svårt. Spela tre olika melodier på orgeln samtidigt gör han nu i Bachs triosonat i d moll som man kan lyssna på här nedan. Han spelade in den som 13-åring men har nu hunnit fylla 14 år. Den anses vara ett av Bachs svåraste stycken för orgel.

1842 Casimir spelar Widors Toccata i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm

Det äldsta av våra yngsta barnbarn - Casimir - är redan en duktig organist trots att han bara är 13 år. (Fyller dock 14 om några dagar.) Organisten som är generalagent för Allenorglar i Sverige ville gärna ha med honom på en inspelning med reklam för orglarna och som ska distribueras över Europa och USA. 

Det blev en inspelning i Hedvig Eleonora kyrka för ett par veckor sedan. Casimir var mest nervös för att han skulle presentera sig och berätta om vad han skulle spela för stycken. Men det gick bra som det visar sig på videon. Här spelar han Toccata av Widor - utantill som vanligt.

För den stolta mormodern blev det en extra födelsedagspresent. 

1817 Omnämnande i Svenska Dagbladet

Förra onsdagen blev jag omnämnd i ett reportage i Svenska Dagbladet. Det är den första och med all sannolikhet den sista gången som det händer. Visserligen inte med namn men som varande mormor till den unge organisten Casimir, mitt trettonåriga barnbarn. Bakgrunden till detta är ett reportage i Svenska Dagbladets Junior, ett reportage som också togs in i stora tidningens upplaga den dagen.  

 Foto av Emma-Sofia Olsson.

En journalist och en fotograf träffade honom och Mirren i Gustav Vasa kyrka för ett par veckor sedan. Casimir spelade några stycken på den mäktiga tremanualiga orgeln som organisten i kyrkan hade haft den stora välviljan att låta honom spela på. 

Foto av Emma-Sofia Olsson.

Dessutom fick han berätta om hur orgeln fungerade och varför han tyckte om att spela orgel. Det var här som jag kom med i bilden. Han berättade nämligen att det var från "sin mormor som är kantor" som han fått intresset för orgelspel. Det har jag tidigare skrivit om här, men nu när jag fått tillgång till hela bilagan fick det bli ett nytt inlägg. Dessutom har jag lagt in en videofilm där man kan höra hur det låter när han spelar. 

Foto av Emma-Sofia Olsson. Journalisten är Annie Ericsson. 

Här är en inspelning av Gigouts Toccata som Casimir spelade 2019 på julavslutningen på Lilla Akademien. Den som hjälper honom att registrera är hans lärare, konsertorganisten Mathias Kjellgren.

!787 Ljusglimtar i coronatider

Nu är det precis åtta månader sedan jag träffade de yngsta barnbarnen. Tidigare har jag försökt att åka upp till Stockholm åtminstone en gång i månaden för att träffa dem. Jag välsignar Facebook och Mirrens privata blogg som gör att jag kan följa med dem i helg som vardag. Men det är ändå inte samma sak som att träffa dem i verkligheten och kunna krama om dem.

Nytagen bild av Casimir som Mirren tagit. Han förbereder en presentation av "Hur valen utvecklats genom evolutionen."

Under tiden har Casimir fyllt 13 år, Caspar 11 och Clarissa 9. Casimir har börjat sjuan på högstadiet och Lissan ska börja på mellanstadiet nästa år. Tiden går så fort och barnen utvecklas också så snabbt. Jag ser fram emot den dagen då det kommer att finnas ett vaccin som gör att man kommer att kunna leva som vanligt. 

Gosepojken Caspar, som helt på eget initiativ följde mig till bussterminalen och hjälpte mig med min väska när jag skulle åka hem förra året. 

Men genom Mirren får jag ta del av vad som händer och sker i deras tillvaro. Jag vet att Casimir har varit solist i en orgelkonsert av Händel tillsammans med en orkester bestående av klasskamrater i hans klass på Lilla Akademien. Och att klasskonserten var en succé. Men med bara en anhörig till varje barn som åhörare. Det kommer kanske ett klipp från den konserten här så småningom.

Clarissa som just fyllt nio år.

Clarissa har alltid tyckt om att rita och måla. När hon varit och hälsat på här i Mogata har vi alltid målat och ritat i timmar. Här kan man se ett av resultaten.  Hon tycker mycket om att illustrera sina små skrivläxor från skolan också. Här kommer några foton som Mirren skickat.

Fröken tycker att hon både skriver och ritar fint.

Här ska tydligen berättelsen handla om en häst.

Alla tre barnen är musikaliska och spelar orgel. Att spela ett instrument är obligatoriskt om man ska gå på musikskolan Lilla Akademien som alla barnen gör. Man måste naturligtvis kunna sjunga också om man ska gå där. Här sjunger Caspar Lascia ch'io pianga av Händel. 

1771 Gems Weekly Photo Challenge vecka 29 2020 - SPRINGA

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 29 2020 är ordet SPRINGA. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Den här lille pojken som springer ner till stranden vid Böda Sand är Casimir, äldst av mina tre yngsta barnbarn. 

Idag är han en ung man som just fyllt tretton år. Tiden går fort...

Mirren tog fotot.

1728 Mjuka dockor

Mycket har jag sytt i min dag men aldrig mjuka dockor. När Casimir och Clarissa var hemma på besök förra helgen så fick jag dock pröva på detta hantverk. Casimir är alltid påhittig och bestämde sig för att sy en mjuk docka. Han hade tydligen hittat något tyg som jag slängt i en plastback i mitt syrum som också fungerar som lekrum.

Clarissa och Casimir i färd med att sy sina tygdockor. (Bilderna går att klicka större.)

Den första dockan som han gjorde helt och hållet själv blev så liten att den inte gick att vända ut och in på. Så jag fick hjälpa till att göra ett mönster till en som var fem gånger så stor. Sagt och gjort och mönstret nålades förtjänstfullt upp på det upphittade tyget. Casimir klippte ut dockan och vi tog bort mönstret och sedan vi tråcklat ihop de två delarna gav sig Casimir iväg för att sy ihop den på symaskinen.

Casimir har ingen svårighet att sy på symaskin. 

Medan vi gjorde det hade också Clarissa också hittat ett tyg och själv nålat upp Casimirs mönster på det och klippt ut. Hon ville också sy på maskin men eftersom hon aldrig hade sytt förr fick hon nöja sig med att jag sydde i stället.

Clarissa med mönstret som hon nålat dit själv på tyget.

Casimir stoppar upp sin docka.

Här ska han sy ögon och mun på dockan.

Båda barnen vände dockorna ut och in själva och stoppade sedan upp dem med kuddstopp som jag hittade i skåpet i syrummet och aldrig använt. Som jag berättade har jag aldrig förut sytt några mjuka dockor vilket visade sig när vi skulle sy ihop dem. I stället för att lämna en öppning för stoppning någonstans i magtrakten hade vi öppningen i huvudet på dockan.

Typiska rymddockor. 

Det hade till följd att huvudena inte blev runda utan mer åt det rektangulära hållet. Vi enades om att dockorna kom från yttre rymden. Men med lite hår som jag lyckades sy dit blev de något så när presentabla. Casimir hittade dessutom en jacka till sin docka bland gamla undangömda dockkläder. Barnen blev i alla fall helt nöjda.

1690 Gems Weekly Photo Challenge vecka 35 2019 - TÅR

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 35 2019 är ordet TÅR. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Tiden går fort och Casimir, den lille pojken som springer på bilden, har nyss fyllt 12 år. Detta är en av mina allra käraste bilder och det var kul att jag kunde få användning för den i det här sammanhanget.

Full fart mot vattnet på Böda sand. (Bilden går att klicka större så tårna syns bättre.)

1634 Gott Nytt År 2019

Med den här orgelinspelningen av barnbarnet Casimir, 11 år, Wachet auf ruft uns die Stimme  av Johan Sebastian Bach, vill jag önska alla mina vänner och släktingar, bloggvänner och facebookvänner ett GOTT NYTT ÅR 2019.

Kanske en uppmaning till oss alla att vakna upp och göra några förändringar till det bättre. Att försöka bli lite snällare, lite gladare och att inte reta upp sig på småsaker. För min del ska jag försöka att lyssna lite mer på dem jag pratar med istället för att prata själv hela tiden. 

För några år sen gav jag mig själv ett nyårslöfte att spela piano eller orgel minst en timme per dag. Det har jag faktiskt hållit så gott som, sedan dess. I år ska jag lova mig själv att försöka ha en skärmfri dag i veckan - utom att kolla mejlen då. Få se om det lyckas. 

Här spelar Casimir Wachet auf ruft uns die Stimme av J.S.Bach. Musikstycket är obligatoriskt att spela upp vid ansökan till Kungliga Musikhöskolans orgellinje.