1942 Aprilnytt från Bonniers Veckotidning nr 17 1928

 

Omslagsbilden är skapad av Gullan Rudevall-Artelius. (Bilderna går att klicka större.)

Det är alltså 96 år sen Gullan Rudevall-Artelius designade det här omslaget med motiv från Venedig. Gullan hör till mina absoluta favoritillustratörer och här har jag skrivit ett inlägg om henne. 

Någon artikel med anknytning till Venedig finns dock inte i detta nummer av BVT. Reseskildringarna lyser också med sin frånvaro. Däremot slår man på stort för en tävling för en jordenruntresa "för att hugfästa minnet av Jules Vernes födelse". 

Första pris är ett presentkort på 350 kr, andra pris ett på 150 kr. och tredje på 75 kr. Priserna får de som först kommer tillbaka från jorden-runt-resan. Deltagarna får själva betala denna resa, Den ska ske helt i Phileas Foggs anda. (Det kanske säger något om till vilka läsare tidningen vänder sig till).

I mitt förra inlägg om BVT la jag in ett exempel på frågespalten som rör diverse ting man kan tänkas fråga om. Det kommer förmodligen att bli ett stående inslag i mina BVT inlägg eftersom jag tycker man kommer den tidens människor nära, när man läser texten. Ofta är det (unga ?) kvinnor som har olika spörsmål som de vill ha svar på. Som t.ex. "Tvist". Fast just här kan det ju röra sig om en man. Uppenbarligen har redaktionen haft roligt när de svarat på denna fråga. 

Texten går att läsa om man klickar upp bilden. 

Ännu en intressant fråga som dock nog inte någon av dagens kvinnor skulle komma på att ställa. För i det här fallet är det med all sannolikhet en kvinna som döljer sig under signaturen M.Ö.

I BVT finns det alltid en helsida på en bemärkt person. Här är det arkitekten Gunnar Asplund som fått äran av en helsida. (Tjusningen för mig att bläddra i de här tidningarna är bland annat att jag får lära mig en hel del nytt om sådant jag bara har lite vag kännedom om tidigare). 

Jag visste ju att Asplund ritat både skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerenz) och stadsbiblioteket i Stockholm men det är även roligt att se andra fantastiska byggnader som han skapat. Roligt också att se hans skisser till Stockholmsutställningen 1930 som han var huvudarrangör för.  

Arkitekt Gunnar Asplund.

Det är alltid brudar med i tidningarna. Denna gång är det ett alldeles exceptionellt bröllop som är på tapeten. Reportaget upptar två hela sidor. Det är nämligen fröken Ann Mari Tengbom, dotter till generaldirektör Ivar Tengbom och som har gift sig med Otto von Bismarck, sonson till järnkanslern med samma namn. Tengbom var också arkitekt mest känd för att ha ritat konserthuset i Stockholm. 

Ett av de få dåtida foton där jag sett bruden le mot kameran. 

Det är inte ofta ett societetsbröllop väcker så stort intressen och "är givetvis säsongens största händelse", skriver reportern. Här nedan ser man ett foto av furstinnan von Bismarck tillsammans med sina tre tärnor. 

Man kan ju undra vad som hände sen när Hitler kom till makten Men maken hade just tillträtt en en ny post som legationsråd i London, så man får väl anta att de stannade kvar där under kriget.

Inte nog med att BVT har två sidor med själva bröllopet, man har också tecknade bilder på vilka hattar som bars på detta.

Nu har Atlanten äntligen besegrats, utropar BVT. Det är två tyskar och en irländare som har korsat Atlanten med ett flygplan. Färden tog 36 timmar, startade från Baldonnet på Irland och landade på Greenly Island på New Foundland. Flygarna kunde tyvärr ej ta sig fram till New York eftersom bensinförrådet hade tagit slut. "Men genom sin oförvägna färd ha de dock visat att luftfärd i västlig riktning över Atlanten är möjlig."

 Vackra tecknade modebilder är alltid med i tidningen... 

...liksom bilannonser.

Reklamen för bananer måste ha kostat mycket pengar och får ofta den åtråvärda sista sidan på tidningens omslag. Här är det banankompaniet som gör reklam. 

1836 Majnytt från Bonniers Veckotidning nr 20 1926

Omslaget är gjort av Hélène Perdriat 1894-1969. Mer om henne och hennes konst kan man läsa här. (Bilderna går att klicka större.)

En serie jag brukar titta på ibland är Badhotellet trots att den går på TV-4. Jag gillar inte reklamen men här är det så korta snuttar att jag härdar ut. Där finns en rollfigur - herr Weyse - som är en egocentrerad och uppblåst B-skådespelare. 

Han har bestämt sig för att skriva sina memoarer och får av sitt förlag en upplaga av Poul Reumerts memoarer för inspiration. Denne berömde danske skådespelare är en nagel i ögat för Weyse som ondgör sig över boken och förkastar den helt. Därför var det kul när jag i BVT hittade en helsida med ett foto av denne Poul Reumert, som jag hittills bara hört namnet på och inte visste något om. Enligt Wikipedia räknas han som 1900-talets mest framstående danska skådespelare.  

Porträttet av Poul Reumert hittade jag i BVT 1926 nr 22. Övriga bilder är från BVT nr 20 1926.

I den här tidningen finns som vanligt en hel del av både kultur och skvaller. Artur Lundkvist har skrivit novellen Kärleken och siffrorna med underrubriken Fragment ur en mycket ung mans dagbok. Även Frank Heller och Erik Lindorm är namn som man känner igen från sin litteraturhistoria. 

Kronprins Gustav Adolf var vid den här tiden en snygg ung man på 44 år som för några år sen gift om sig med Louise Mountbatten. 

Här syns kronprinsparet utanför Ulriksdals slott före sin resa till New York med Gripsholm. Kvinnan i mitten till vänster är Sven Hedins syster fröken Alma Hedin. Hon är och föreläser i "de svenska distrikten av Förenta Staterna."

Men det som är mest intressant i den här tidningen är en flera sidor lång artikel om den förhatliga motboken. Den infördes 1914 och upphörde inte förrän 1955. Den var otroligt diskriminerande. Det var förmögenhet, ställning och position i samhället som styrde vem som kunde få en motbok. Den kostade dessutom pengar. 

Arbetslösa och unga män hade t.ex. ingen chans att få en motbok. Försvinnande få kvinnor hade också tillgång till denna. En på tio läser jag i Historien om Systembolaget som är mycket intressant läsning. Artikeln i BVT beskriver på ett raljerande sätt vilken fruktansvärd byråkrati och kontroll som råder för att få en motbok.

"Stockholmssystemets kontrollavdelning är förlagd till huvudkontoret i Centralpalatset och är uppdelad i trenne huvudavdelningar, frågeavdelningen, centralregistret och motbokskontrollen eller portföljen som den kallas av personalen." 

Om centralregistret står det följande: " Genom särskilda tjänstemän står registret i ständig kontakt med överståthållarämbetet, skattemyndigheterna och fattigvården och införskaffar uppgifter om alla, som försummat av leverera skatt eller av det allmänna mottagit understöd." Underförstått att dessa personer naturligtvis ej kommer att beviljas motbok.  

Det är ofattbart att detta diskriminerande system kunde fortgå under så lång tid. Men före Brattsystemets tillkomst 1914 uppgick spritkonsumtionen till 23 liter sprit per år och invånare. Efter att motboken införts sjönk konsumtionen till knappt 12 liter, läser jag i BVT. Men även om det fanns positiva saker att peka på förde naturligtvis systemet med sig massor av smuggling och bedrägerier som antyds i bilderna. 

"Motböcker utdelas även till ensamstående damer, men dock med största sparsamhet." Här berättas om en handelsidkerska i en bröd- och mjölbutik och som ansöker om motbok som botemedel mot förkylningar som hon ådrar sig då hon vistas i oeldade lokaler. Men vid besök i kvinnans bostad visar det sig att hon har en inneboende manlig hyresgäst med motbok så det blir avslag. 

Efter denna utläggning kan det behövas lite modebilder. 

Att bananer är populärt kan man se av omslagets sista sida.

1588 - Sommarnytt från Bonniers Veckotidning nr 31 1927.

Det är Einar Norelius som har skapat omslagsbilden till nr 31 av Bonniers Veckotidning 1927. Han är med bland mina månadsillustratörer och som man kan läsa om här. (Bilderna går att klicka större.)

Jag förstår inte riktigt meningen med den blå cirkeln med taggar. Är det något sorts parasoll som flickan står bredvid? Att hon är förskräckt vid åsynen av getingen är ju helt klart. Kanske någon av bloggvännerna har någon teori?

Som vanligt är innehållet i tidningen digert och mycket kulturellt med artiklar om teater, konst och litteratur. En rolig krönika handlar om "Den mångomtalade Fredrika Bremer-statyn" som nyss satts upp i Humlegården. Den ansågs tydligen vara anskrämligt ful.

Så här skriver krönikören inledningsvis: "Det berättas att Fredrika Bremer en gång under en fest i Amerika, när alla trängde sig fram för att få se och tala vid henne, hade blivit tillfrågad hur det kändes att vara så märkvärdig. Den berömda författarinnan hade då svarat: 'jag önskar bara att jag vore lite vackrare att se på.' - Och det kunde nog hända att hon skulle säga något liknande om hon kunde se sin staty i Humlegården."

Anders Österling, poet, kritiker, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademin, har bidragit med en dikt. Bärnstenen. Förhoppningsvis går det att läsa den om man klickar bilden större.

En  tysk-svensk landskamp i simning hölls i Stockholm 22 - 24 juli det här året. Tyskarna vann med 192 poäng mot 144. En av svenskarna som utmärkte sig var Arne Borg "som utgick som förste man ur samtliga tävlingar". (Underförstått som han var med i, antar jag.)

Till höger i mitten ser man det segrande svenska pololaget. Iklädda rejäla baddräkter som synes. Bilden i mitten till vänster visar "fyra täcka najader." Längst ner bilder från tennistävlingar i Båstad som "är på väg att bli vårt lands förnämsta tennisbadort." 

Det här året har en grupp flickor från Franska Skolan i Stockholm blivit inbjudna till Frankrike och där fått ett mycket varmt mottagande.

Jag tycker det är intressant att notera att språket för nästan 90 år sedan inte skiljer sig så särskilt mycket från dagens om man bortser från pluraländelserna. Det är mera sättet att skriva som är annorlunda. 

Här nedan kommer några förslag på vad man kan ha på sig på stranden eller på landet. Dåtidens kvinnor skulle väl ha svimmat om de hade sett vad dagens kvinnor har på sig på stränderna eller ute på landet. Klänningen till vänster är till och med långärmad.

Ett nytt ord har jag också lärt mig - diamanté. Det kan man se på blomman som sitter på aftonklänningen nedan. Det betyder helt enkelt att blomman är kantad med konstgjorda diamanter.

"Aftontoalett i svart och vitt från Worth. Överdelen är av satin. Den draperade kjolen av sammet med diamanté runt höfterna. Stor blomma kantad med diamanté." 

Det var ju då inte för så länge sedan som snörlivet försvann men den ersattes genast av korsetten. Det rimmar illa med annonsen som säger att nutidskvinnan vill vara "lätt och ledigt klädd". Har hemska minnen från min tonårstid när man skulle klämmas in i en gördel med spiralfjädrar när man skulle gå bort.

Spirellakorsetterna och gördlarna fanns kvar långt in på 60-talet som jag kan minnas.

Bananer var lönande att importera. Åtminstone tyder de stora annonserna i fyrfärg som återkommer i varannan upplaga av Bonniers Veckotidning på detta.

1556 Vårnytt från Bonniers Veckotidning nr 16 1926

Georg Klinghammer skapade omslagsbilden till detta nummer av BVT. (Bilderna går att klicka större.)

Även om det finns många inslag av mer allmän karaktär, som t.ex. "Där sälarna klubbas" eller "Arresterad som högförrädare" kan man inte undgå att tidningen i sin helhet mest riktar sig till kvinnor. Många av annonserna är däremot riktade till män som bilannonser och stora annonser för cigarrer och slipsar t.ex. Det senare är ganska otänkbart att man skulle slå upp jätteannonser för idag.

Det här inlägget kommer därför att visa en del bilder som mest kvinnor kan vara intresserade av. Prinsessan Ingrid som just har konfirmerat sig är med på en helbild i början av tidningen. Hon blev ju sedermera Danmarks drottning som bekant.

Ett roligt kåseri om "Damskrädderiernas Förlåt" finns med. "Stockholmskan genom de ögon som sett henne intimast" lyder underrubriken.

Citat från kåseriet:
"Något så otidsenligt som chemiser av 'Tuppens tvättäkta väv' och snörliv existerar inte längre för henne. Det enda hon fördrar under sin sylfidiskt lätta dräkt är luftiga plagg av crêpe de chine eller silkestrikå och möjligen en smidig gummikorsett, om höftvidden har benägenhet att trots kroppskultur och inskränkning av näringskalorierna överskrida det vedertagna antalet centimeter."

Ett porträttgalleri finns alltid med i tidningarna. Här är man noga med att tala om vad damerna (för det är alltid damer som är med på de här sidorna) hade för namn innan de gifte sig. Man berättar också om de hade något yrke. 

Jag slås varje gång av hur sorgsna eller allvarliga alla porträtten är. Ett litet blekt leende är det enda som modellerna någonsin kostar på sig. Även de som visar kläder. Återigen en enorm skillnad mot dagens fotomodeller. 

Nu är vårmodet igång och veck och rynkor ska det tydligen vara detta år.

Det är också alltid med några sidor med matrecept. Den här gången får man bland annat tips om en rabarberkompott. Den kan inte göras enklare efter vad jag förstår. Här kommer receptet.

Och här är resultatet. Man får väl ha lite fantasi för att sätta färg på bilden.

Jag avslutar med en helsidesannons för bananer som man anser att man inte ska äta förrän skalet har blivit lite brunprickigt. Något som faktiskt stämmer med dagens forskning.

Fredagstema Show and Tell - När jag var liten…

Fredagstemat, som Bejla har hittat på, kommer för en gångs skull lite tidigare än vanligt eftersom jag inte kommer att få tid att sitta vid datorn de närmaste dagarna. Ska berätta varför lite senare. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

När jag var liten fanns bland annat inte:

• motorvägar
• bananer och ananas
• baddräkter i lycra eller liknande material
• frysskåp
• TV

Resan från Norrköping, där jag bodde, till Stockholm med bil tog i det närmaste tre och en halv timme på den bitvis mycket kurviga vägen. Resan till Öland sex-sju timmar. Vägen gick då längs med den vackra Östersjökusten. Jag kommer ihåg hur glad jag blev varje gång jag fick syn på havet och den underbara skärgården. Utsikten från sommarbadhuset vid Bråviken var inte densamma…

Bilderna går att klicka större

Bananer var någonting man fick läsa om i ABC-boken i skolan. På sidan med A var det en bild med en apa på och på B en banan. Jag funderade mycket på hur en sådan kunde smaka. Under kriget (det andra, som MM brukar påpeka eftersom han är nio år yngre än jag) kom det inga båtar med exotiska frukter utom till jul, då vi fick apelsiner. Inte heller ananas hade jag smakat innan jag blev nio år…

Bilden från Stora Nicke Nyfikenboken

Baddräkten var ett sorgligt kapitel. Den var för det mesta hemstickad i ylle. Efter en sommar hade den krympt och tovat ihop sig till oigenkännlighet.

Bilden från ClipArt

När jag var riktigt liten kommer jag ihåg att vi inte ens hade kylskåp. Ibland kom det nämligen en farbror och lämnade stora isklumpar vid dörren. Min farfar hade en isdös fylld med sågspån, som vi gömde oss i när vi lekte kurragömma. Glass var därför sällsynt, det fick vi bara när det var stor fest.

Bilden från nätet

Självfallet hade vi inte TV. Vad roade vi oss ungar med då? Upp till nioårsåldern bodde min familj, mamma, pappa, jag och mina två bröder, på det muromgärdade gamla lasarettet i Norrköping. Till detta hörde en stor park med en liten lekplats med sandlåda och gungor.

Vår och höst kördes vi ut på morgonen och hämtades hem av hembiträdet när det var lunch och sen var det ut igen tills vi blev inplockade vid fyratiden. Även vintertid var vi mycket utomhus. Några speciella aktiviteter för barn fanns inte på den tiden.

Barnbarnen på lekslottet i Tullinge

Jag kan aldrig minnas någonsin att jag hade det tråkigt under min tidiga barndom. Jag lärde mig läsa i femårsåldern, så böcker blev därefter min huvudsakliga sysselsättning. Böcker ur Sagabibliotekets Saga var favoritläsningen.


När jag var sju år började jag spela piano med följd att jag var tvungen att öva en timme per dag, något som jag då tyckte var ganska odrägligt, men som jag nu är tacksam för…

Här ackompanjerar jag en underbar trumpetare, Mikael Wittvång på Bifrosts jubileumsfest