Trots att jag är tredubbelt gammelfarmor har jag barnbarn som fortfarande går i grundskolan. Clarissa går i åk 5, Caspar i åk 7 och Casimir i åk 9. Eftersom det är lite speciellt med att sluta nian, ville vi förstås vara med om Lilla Akademiens våravslutning även i år. Alla barnen går på denna musikskola. Det är en stor upplevelse att få vara med där barnen börjar sjunga i stämmor redan på lågstadiet.
Vi åkte upp till Stockholm ganska sent på torsdagskvällen och möttes av Mirren, barnen och alla fåglarna. Två gulkindade amazonpapegojor och åtta nymfparakiter. Och även med en fantastisk smörgåstårta. Avslutningen var klockan 10 morgonen därpå i Sankt Matteus kyrka, men vi var där redan vid niotiden och fick vara med när gymnasieeleverna repeterade.
Sankt Matteus kyrka är väldigt vacker.
Christian, Mirren och jag innan kyrkan började fyllas av alla skolelever.
En kvart före klockan 10 började eleverna (som hade börjat med avslutning i sina klassrum) strömma in i kyrkan och det blev trångt om saligheten. Eftersom jag har svårt att gå fick Kent och jag en utmärkt plats längst bak i kyrkan, medan övriga anhöriga fick vara på läktaren eller stå utmed väggen. Mirren och Christian utgjorde också undantag eftersom de var föräldrar till en nia.
Niorna och studenterna fick var sin ros av de små eleverna i förskoleklassen. Casimir trea från vänster i andra raden. Han sticker ut med sitt långa hår.
Någon blomstertid som kommer blev det inte denna gång men väl många verser av En vänlig grönskas rika dräkt, där församlingen också fick vara med på ett hörn. Hur det lät kan man höra på videon i slutet. Som vanligt höll prästen tal och även rektorn. Den största upplevelsen för mig var avslutningssången av Georg Riedel och med text av Barbro Lindgren - Vi är blommor. Det var inte bara jag som hade tårar i ögonen. Sången finns också att lyssna på i slutet av inlägget.
Caspar på väg hem från avslutningen.
Barnens orgellärare Roberta tillsammans med Mirren utanför kyrkan.
Clarissa har tagit sig an fruktfatet och Caspar det kallskurna.
Väl hemma igen bjöds vi på en härlig buffé med potatisgratäng, kallskuret, ostbricka, humus och fruktfat tillsammans med farmor Ingrid, farfar Bosse och Christians bror Anders. Till kaffet serverades två hemgjorda delikata budapesttårtor som jag tyvärr glömde att ta kort av.
Glad stämning vid matbordet. (Mirrens bild.)
10 kommentarer:
En kommentar är att första versen på ”En vänlig grönskas rika dräkt” (Sommarpsalm) sjungs av högstadiet, andra versen av mellanstadiet och sista versen av hela församlingen, både barn och kyrkobesökare. Är rätt så tydligt att även föräldrar och släktingar är musikaliska. 😉
Tack för att du delade med dig av en mycket fin avslutning! 🤍
Anonym:
Tack för uppdateringen. Det klingade underbart vackert. Så klart att föräldrar och säkert övriga anhöriga också är musikaliska, annars hade väl inte barnen gått på Lilla Akademien? Utan en musikalisk stöttande familj hade nog inte något barn klarat av skolan. :-).
Äventyret framtiden:
Tack för att du tittar in och för din rara kommentar.
Kram från Ingrid
Åh så vackert – jag blir alldeles tårögd! Vi får se om jag kommer på avslutning nästa år, med näst yngsta barnbarnet som börjar på Lilla akademien till hösten. Hans syster (8 år) går inte där och hon är upprörd: "Ska vi inte gå i samma skola? Va? Är det en sån barndom ni tycker att vi ska ha?!" Vi får se hur det går. Den blivande eleven är lite kluven, men tycker samtidigt att det ska bli spännande.
Är så glad att ni åkte upp till avslutningen och kunde njuta av den stämningsfulla sången i Matteuskyrkan. Måste säga att Mirren är en konstnär. Vilken smörgåstårta och vilken buffé. Hur hinner hon med allt inklusive fåglarna inne och rengöringen av buren - yuck!
Casimir har verkligen många talanger inom musiken. Han är nästan ett underbarn kan jag tycka. Och hans yngre syskon följer i hans fotspår. Du måste vara så stolt:-)
Vilket fint reportage från avslutningen och vilken fin version av "En vänligt grönskas rika dräkt". Så vackert!
Kram, Ingrid
Karin:
Förhoppningsvis har de olika skolorna i Stockholm olika avslutningsdagar så att du kan gå på bägge. Lilla Akadmien slutade redan 4 dagar tidigare än åtminstone skolorna här nere. Du får absolut inte missa när de små förkoleklass-barnen springer (!) och ger rosor till studenterna och niorna - om inte annat.
Sen har du att se fram mot den stora julavslutningen i höst också då alla klasserna ställer upp sig där framme, en efter en, och sjunger var sin sång. Den avslutningen, som du förstår tar lite längre tid.
I den ingår också orkestrar av diverse slag. En skola med bara en parallellklass och med inspirerande och engagerande lärare är inte att förakta. ( Adolf Fredrik har 6 paralleller.) Sen kan jag bara berätta att i Casimirs klass hade 22 elever A på det nationella provet i religion och samhällskunskap! Det är således en fantastisk skola på alla sätt.
Ingrid som hoppas ditt barnbarn kommer att gå där.
PS. Bara att ditt barnbarn kommit in på skolan är fantastiskt med flera hundra sökanden varje år!
BP:
Så roligt att du följer även mina barnbarn med intresse :-). Mirren hinner inte med mycket mer än vad du räknar upp förutom att hon övar flera timmar med barnen varje dag. Så att komma på spontanbesök om man är pedant är inte populärt.
Lillebror Caspar är också mycket duktig att spela orgel. Clarissa däremot är inte intresserad av att fortsätta spela men är otroligt intresserad och duktig på att rita och måla, så det blir den inriktningen i stället så småningom.
Jag är inte bara stolt utan otroligt glad och tacksam att den konstnärliga och musikaliska ådran i min släkt har gått i arv till barn och barnbarn.
Allt gott önskar Ingrid
Ingrid:
Det är lika underbart varje år att höra de fantastiska körerna av barnen och ungdomarna på skolan. Så jag hoppas att jag ska kunna vara med även om julavslutningen där alla klasserna sjunger en egen sång. Det brukar också vara orkestermedley på de gamla kända amerikanska julsångerna som jag älskar.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar