Från mitt liv som kantor 7

Backen utanför kyrkan i Gryt brukar vara översållad av Adamar och Evor i maj. Tydligen var jag lite för tidigt ute eftersom jag bara hittade några stånd här och var. Violer, gullvivor och mandelblom fanns det däremot gott om.

Adam och Eva i backen utanför kyrkan i Gryt

Kyrkan i Gryt var sista anhalten på vår dopturné under lördagen – som Annika alias Life in the Suburb kallat den. Hon, tillsammans med Desirée i Alabama tar för resten över fredagstemat i juni!

Jag skriver vår dopturné eftersom MM är alltid med när han inte jobbar och håller reda på vilken vers jag är på och när jag ska spela och ser till att jag inte glömmer noter kvar i kyrkan. (Jag VET naturligtvis när jag ska spela men ibland, när prästen tar för lång paus, brukar MM lägga en varnande hand på min axel så att jag inte börjar spela för tidigt – det har hänt…)

Violer fanns det däremot gott om

Dopturnén började i Ringarums kyrka kl. 11.00 med ett dop av lilla Nathalie. Efter det åkte vi till Valdemarsviks kyrka där lille Erik skulle döpas kl. 13.00.

Sedan raskt hem 40 km. för en paus på 50 minuter, under vilken MM fixade en sallad av färdigkokt potatis med ungefär samma ingredienser som i mitt bloggrecept.

Iväg igen 65 km. till Gryt där sista dopet ägde rum kl. 16.00. Här upptogs ännu en liten kille, som hette Emil, i den kristna församlingen.

Prästen visar upp lille Emil för släkt och vänner

När denna dopgudstjänst var slut hade jag spelat Trygga räkan, Den blomstertid nu kommer, Äppelbo och Barn är ett folk i alla tre kyrkorna. Annika undrade om jag inte blev trött i öronen av Tryggare… (det blev 15 verser allt som allt) men eftersom det är olika orglar i alla kyrkorna låter psalmen lite annorlunda varje gång. Men jag börjar faktiskt kunna texten utantill…

Alla tre dopbarnen var pigga och mätta och helt tysta under hela dopakten. Och alla tittade sig nyfiket omkring och undrade förmodligen var någonstans de hade hamnat.

På söndagen var det stor uppställning med kyrkokör och mycket folk i Ringarums kyrka. Det var nämligen dags för den årliga konfirmandhögmässan. Så här på landet är traditionen stark och sju flickor och två pojkar hade deltagit i konfirmandundervisningen under hösten och våren.

Konfirmanderna framför sin redovisning i form av ett litet drama

Det var mycket sång och musik i gudstjänsten och konfirmanderna sjöng själva några sånger bl.a. Sång till friheten. Kyrkokören hade mycket att göra och sjöng i början, i slutet och under nattvarden. Församlingen fick också vara med och sjunga vårpsalmer på melodierna av Den blomstertid och I denna ljuva sommartid – vackra melodier som sitter i sedan skolan för de flesta...

Det var många som deltog i nattvarden – det går lättare när man slipper gå fram och knäböja vid altarrrundeln.

Många deltog i nattvarden

Allting klaffade perfekt – utom att jag inte hade fått information om att jag skulle spela något under processionen med konfirmanderna in i kyrkan. Jag hade alltså inte tagit med några noter utom alla körnoter som vi skulle använda.

Som väl är, är jag gehörsspelare så det blev att ur minnet plocka fram en ganska sällan spelad bröllopsmarsch – Brudmusik av Dan Olof Stenlund. Den låter mycket pampig och alla var nöjda och eftersom ingen sa något om bröllop efteråt, så var det väl ingen som hade hört den förut, antar jag…

Det är inte alltid det är så enkelt att spela som (i regel) på dopgudstjänsterna. Fredagen före hade jag haft två begravningar. På den sista av dessa skulle jag spela Panis Angelicus som ingångsmusik och Anthem som utgångsmusik - vilket gjorde att jag fick sitta många timmar vid övningsorgeln hemma och även öva en timme i kyrkan. Hittade förresten en underbar inspelning av Panis Angelicus på youtube som man kan lyssna till här. I slutet är det som vackrast! Ha näsduken i beredskap...