"Bill i klämman" gavs ut 1941. (Bilderna går att klicka större.)
Och "Bill klarar affärerna" utgiven 1942.
Författaren är Richmal Crompton, som under sitt liv gav ut 38 Bill-böcker. Av dem illustrerade Thomas Henry 33 stycken. Denne illustratör har för evigt gett oss sinnebilden av det uppfinningsrika busfröet Bill och hans eskapader, som inte ses med blida ögon av de vuxna i hans omgivning.
Jag har läst några av berättelserna i böckerna och förvånats över hur humoristiska de är och skrattat gott ibland. Bilderna är kongeniala - min bild av Bill har hållit sig intakt under alla dessa år. Inte undra på att böckerna tillhörde mina absoluta favoriter när jag var i samma ålder som Bill - elva år.
Översättningen är tyvärr bedrövlig men på den tiden brydde man väl sig inte. Så t.ex. läser man att Bill lånat ett horn, som han tar med sig på en utflykt, trots att man mycket väl ser att det är en trumpet på bilden. Horn kan ju också översättas med trumpet. Det talas också om en tant hela tiden i en av berättelserna trots att det tydligt står att det är en av pojkarnas pappas syster. Alltså vore naturligtvis faster mer korrekt.
Bill med sitt "horn".
Thomas Henry illustrerade redan den första Bill-boken som kom ut 1922. Den hade titeln Just William. Även mina gamla böcker måste vara senare upplagor - det ser man framför allt på damernas klädsel som är typiskt 20-tal.
Den här bilden är från den roliga berättelsen om när Bill lurar i den amerikanska turisten att hon är i Stratford-upon-Aven. Här visar Bill henne Ann Hathaways hus.
Bill står beredd att fly, men amerikanskan tackar honom bara.
Thomas Henry var redan en etablerad illustratör när han började illustrera Richmal Cromptons böcker. Bland annat tecknade han regelbundet i tidskrifter som Punch och Strand Magazine. Men det var för Bill-illustrationerna som han blev riktigt känd. Bara i Storbritannien har böckerna sålts i 12 miljoner exemplar.
Henrys metod att teckna med streck för att skapa skuggor kallas för skraffering på svenska. Det fick jag veta när jag mejlade och frågade min bloggvän och favoritillustratör Ronny Lingstam i Vetlanda. Ordet kommer av italienskans sgraffiare som betyder rista. Mer om denna intressanta teknik kan man läsa här.
Bill har annekterat estraden i församlingshemmet dit det inbjudits en föreläsare i historia, men som blivit försenad. Själv är Bill Columbus och hans kompisar, Ginger, Henry och Douglas är Amerika. När han gör upptäckten av kontinenten lägger sig kompisarna ner på golvet så att Bill kan ställa sig på dem.
Publiken i chock från början men här ser man också en och annan som skrattar.
Eftersom det ingick i Bills teaterföreställning - som egentligen skulle varit i den gamla ladan där "de laglösa" alltid samlades - att göra parodi på en en general som råkade sitta bland publiken, mottogs pantomimen först med häpnad men sedan med munterhet och skratt från alla, utom av generalen.
En flicka är med trots motstånd från "de laglösa". Violet är bara sex år men bråkar så om hon inte får vara med, att pojkarna motvilligt måste acceptera henne. Här berättas det om en auktion som Bill hittat på för att få in pengar.
Herr Bott som är Violets pappa klättrar upp på flygeln.
Så här såg den första boken ut. Bilden har jag lånat från Wikipedia - se länken ovan.
Min egen bild av Bill stämmer nog mer överens med omslaget på Bill i klämman.
