1034 Novembernytt från Bonniers Veckotidning

Har hittat ett par Bonniers Veckotidningar från 1926 och 1928 som är utgivna sista veckan i november. Artiklarna och reportagen är så långa att det är omöjligt att lägga ut dem här. Tyvärr, eftersom det ofta är intressant läsning. Så det får bli en då ung operasångare, lite mode, några annonser och ett bildreportage från svenska kyrkan i London.

Omslaget till Bonniers Veckotidning nr 49 1926 är skapat av Gullan Rudevall-Artelius, gift med den då kände illustratören Helge Artelius,  pappa till bl.a. mängder av julkort. Här har jag skrivit ett inlägg om honom. OBS: Det snöar på bilden, jag trodde först omslagsbilden var skadad...(Bilderna går att klicka större.)

Fastän det bara var i slutet på november så började det komma julklappsannonser i tidningarna. Men det står ingenting om t.ex. första Advent. Vet inte när traditionen med de fyra adventsljusen började. I de här gamla tidningarna finns ingenting sådant med i alla fall.

 Vad ska HAN få till julklapp? En SLIPS naturligtvis av det kända märket Röda Sigillet. Intressant att läsa om Amanda Christensen som grundade företaget. Lite Downton Abbey över bilden. Cigarett i elegant munstycke var också inne.

Även idag lanserar man nästa års bilmodell i slutet av året. Så här skulle nya 1927 års Buick se ut. "Den yppersta, som hittills byggts."

Från Bonniers Veckotidning nr 49 1926.

Visst är det ett vackert mode! Inte så stor skillnad på modellernas utseende förr och nu. Långa och magra.

Korsett var ett måste för dem som var lite mulligare. Och då var Spirella det absolut ledande märket. (Om man klickar på länken får man se helt underbara gamla bilder av korsetterade damer.) Av vilken anledning man har lagt in en spalt med olika ordnar till höger, är för mig en gåta. Det finns inte någon som helst beledsagande text till, men uppenbarligen hör den till annonsen.

Från Bonniers Veckotidning nr 49 1926.

Tyvärr finner man inte nedanstående skodon överallt längre om de överhuvudtaget finns att köpa alls? Tänk så bekvämt för herrar som skulle gå på kalas förr att sätta på sig ett par sådana över gåbortskorna. Antingen måste herrarna numera ha på sig vanliga skor som de tar av sig när de kommer till partyt och gå i strumplästen, eller ha med sig extraskor. Och vilka herrar har det? För det mesta måste han ju gå några meter i alla fall till entrén i både regn eller snömodd om det vill sig illa. 

Jag kommer ihåg när mina föräldrar hade fest hur det stod rader med galoscher i hallen. 

En känd svensk konstnär på den tiden, Gustaf Fjaestad med fru är på vernissage i London. Bilden högst upp. Gustav Fjaestad är mannen i ljusa, randiga byxor. Här kan man se bilder av hans tavlor. Den nedersta bilden längst till höger var den jag fastnade för först eftersom den visar konstnären Einar Nerman - han med tändstickspojken - med hustru Kajsa och dotter. Han jobbade vid den här tiden i London och ritade karikatyrer för The Tatler. 

Porträttet nedan är på en ung Einar Beyron i huvudrollen i Gösta Berlings saga på Operan 1928. Här var han 27 år och säkert i början av sin karriär. Det står också att Britta Herzberg gjorde rollen som Marianne i samma opera. Måhända var det här som tycke uppstod eftersom hon gifte om sig med Einar Beyron. Hon var också bara 27 år men var gift sedan tidigare. Hur det var med den saken är jag inte säker på. Vet bara att de sedan var gifta med varandra tills döden skilde dem åt. På äldre dar blev de mycket goda vänner med mina föräldrar och om Einar Beyron har jag berättat om här i ett tidigare inlägg. 

Einar Beyron som Gösta Berling på operan. Från Bonniers Veckotidning nr 48 1928. 

Nu blir det några dagars bloggpaus eftersom jag ska upp och göra den Kungliga Hufvudstaden osäker och samtidigt hälsa på Mirrfamiljen.