I tisdags kväll ställde vi bilen på Söderköpings Brunns parkeringsplats och tog vägen genom brunnsparken upp mot kanalen och Slussen.
Söderköpings Brunn har anor sen 1719 då länets läkare Magnus Gabriel von Block upptäckte Sankt Ragnilds källa. (Kent tog alla bilder i inlägget. De går att klicka större.)
Något som vi först trodde var en skrothög i Brunnsparken visade sig vara ett konstverk. En väldigt originell och fantasifull skulptur i alla fall.
Digital hydra i fablernas värld av Olav Lunde.
Trots att klockan var sju på kvällen strålade solen fortfarande och någon användning av min medhavda jacka fick jag inte.
I den lilla Brunnskyrkan är det gudstjänster på söndagskvällarna. Många väljer också att gifta sig där och sedan ha sin bröllopsmiddag på Brunnen. Själv har jag spelat där många gånger.
Storån som går parallellt med Göta Kanal.
Det var lugnt och stilla tills vi kom upp till kanalbanken. Då kryllade det fullkomligt av folk och dova toner hördes på avstånd. Jag hade totalt glömt att det är kanaldans varje tisdagskväll.
På väg mot dansbanan på kajen.
Det var många som passade på att ta en svängom på Kanalscenen - mest 60-plussare - till tonerna av Kjellez dansband. En och annan ungdom också.
Härligt att få hålla om varandra som förr i världen. Under pandemiåren var kanaldansen inställd.
Ville man inte dansa kunde man få sig en bit mat på någon av de många restaurangerna på kajen.
Vi lämnade dock folkvimlet efter en titt på dansen och gick vidare ner mot Rådhustorget.
Det gamla rådhuset där konstnärerna i BlandArt huserar. Om deras konst i Storrån berättade jag i mitt tidigare inlägg.
Blommor på Rådhustorget.
Utsikt från bron över till Storgatan med Sankt Laurentii kyrka i fonden. Storån håller på att växa igen.
Det var nästan folktomt på Storgatan till skillnad mot vid Slussen. Men på hemvägen mötte vi i alla fall vännen Marianne Wik med maken Kjell. Hon är poet och expert på Östgötadialekten som hon reser runt och håller föredrag om.
De hade just varit och handlat. Hon blev förvånad när hon såg att jag drog en rollator. Jag har ju till slut accepterat att gå omkring med Rullan även i Söderköping eftersom jag går så mycket bättre då. Marianne överraskade mig med att läsa sin dikt om just - en rollator.
Kjell. Marianne och jag blir förevigade.
Här kommer dikten som jag kallar för Ode till en rollator. Titeln är egentligen: Framtidstanke.
Åh, ge mig en häftig rollator
en med glitter och paljetter på
och en liten behändig karl
som jag kan ha i korgen
när jag ska ut och gå.
Om man vill höra Marianne själv läsa den kan man klicka på den här länken.
