1543 Månadens illustratör mars 2018 - HANS ARNOLD 2

Det var den här kommentaren nedan  av min bloggvän Ronny, som själv är en duktig illustratör, som gjorde att jag bestämde mig för att Hans Arnold återigen skulle bli månadens illustratör.

Bilderna går att klicka större. Då går det också att läsa bildtexten.

"Jag minns signaturen "ARNOLD" under de mörka, skrämmande bilderna i Veckorevyn. Mina föräldrar hade inte tidningen själva, men mamma fick väl en bunt av någon väninna och det måste ha varit 54-60-tal och jag, kanske i tioårsåldern? Illustrationerna var så kusliga att jag begärligt bläddrade igenom varenda tidning för att leta upp "Veckans chock"! De var ju förstås också så välgjorda (vackra trots de hemska scenarierna) att jag som barn fascinerades. Läste novellerna gjorde jag aldrig." Kommentar till mitt första inlägg om Hans Arnold. Länk till detta längre ner. 

Självporträtt.

När jag växte upp ansågs inte Veckorevyn vara lämplig läsning för mig, varför begrep jag aldrig. Min pappa prenumererade på  Röster i Radio, Allers och Femina som han sedan tog med sig till sin mottagning när jag hade läst dem. Därför hade jag ingen aning om Veckorevyns serie Veckans chock där Arnold varje vecka illustrerade en skräcknovell och som Ronny berättade om i sin kommentar. 

Jag blev förstås nyfiken och boken Veckans chock fanns att låna som fjärrlån på vårt bibliotek. Den var naturligtvis slut på förlaget. När jag läste den och såg på bilderna förstod jag kanske varför tidningen inte ansågs lämplig för en väluppfostrad tonåring att läsa. I boken är inte novellerna med - därför kan det ibland vara svårt att förstå bilderna. Hur som helst - boken uppvisar en fantastisk kavalkad av otroligt skickligt tecknade bilder. 

I förordet till boken skriver Arnold själv att att det var Veckorevyns dåvarande chefredaktör, Mikael Katz, som hittade på det här med Veckans Chock 1954. Under de följande 25 åren gjorde Arnold en bild varje vecka som illustration till novellerna som ofta innehöll ett bra litterärt material. Där fanns författare som Edgar Allan Poe, Ray Bradbury och Roald Dahl. Flera svenska deckarförfattare fanns också med. 

Arnold undrar själv hur han hann med att rita så mycket - han illustrerade ju mängder av andra litterära alster, bland annat Tomtar och Troll som jag berättade om i mitt första inlägg om honom i december 2017. Han arbetade alltid hemma och tyckte om att ha liv och rörelse omkring sig. Sina förebilder hade han hos surrealister som René Magritte och Salvador Dali. Han var även influerad av konstnärerna i Halmstadgruppen. 

Han skriver: " De konventionella skräcksymbolerna såsom likkistor och dödskallar tog snabbt slut  och där tog surrealismen vid." Han hade också inspirerats av bilder från medeltiden som helvetesskildringar av Fra Angelico och Hieronymus Bosch. 

Trots att det ibland kom klagomål från någon redaktör att hans bilder var för hemska fortsatte serien med Arnolds illustrationer ända fram till 1979. Läsarna ville till varje pris ha kvar Hans Arnold. 

 Hans Arnold - bild från boken Veckans chock.

Här är länkarna till mina inlägg med Ronny som Månadens illustratör. 
Månadens illustratör februari 2016 
Månadens illustratör januari 2o18

1507 Månadens illustratör december 2017 - Hans Arnold

1986 års upplaga av Tomtar och Troll och som jag nyligen hittade i min bokhylla, är helt och hållet illustrerad av Hans Arnold. Det var han som övertog uppgiften att illustrera Tomtar och Troll efter Einar Norelius som avlidit året innan. En händelse som ser ut som en tanke eftersom jag valde den sistnämnde för precis ett år sen. Här kan man läsa det inlägget.

Tomtar och Troll 1986 med illustrationer av Hans Arnold. (Bilderna går att klicka större.)

Den här upplagan av Tomtar och Troll måste alltså ha varit den första i den långa rad av dessa böcker som Hans Arnold medverkade som illustratör i. Han är för övrigt enastående produktiv när man läser om allt som han skapade. Bland annat som illustratör dags- och veckotidningar, som omslagstecknare till serietidningar, som trickfilmanimtör och som scenograf för Kungliga Operan. Stor uppmärksamhet fick han när han designade skivomslaget till ABBA:s Greatst Hits. Många av hans bilder hittar man här, men de som jag visar här nedan har jag inte bland alla dessa.

Hans Arnold föddes 1925 i Schweiz och kom 1947 till Sverige. Ett genombrott som skräcktecknare fick han när han skrämde slag på läsarna med sina illustrationer av "Veckans chock" i Veckorevyn 1954. Men även om människor främst kanske förknippar honom med diverse monster har han gjort många fina bilder av barn och troll som är ganska snälla och gulliga. Sara Teleman som skrev en artikel i Fokus om honom när han gått bort 2010 tror att hans skräckfigurer kan ha sitt ursprung i upplevelser i barndomen. Det kan man läsa om här.

Bilderna till det här inlägget har jag valt bilder från två sagor i Tomtar och Troll från 1985. Först ut är En kruka av guld av Eric Hellberg. Den handlar om Eric Emanuel som är med sin mamma på Irland där hon ska träffa Patrick som hon är kär i. Eric avskyr Patrick och vill bara att mamma och han ska fortsätta att vara ensamma. De sover i en båt som Patrick äger och på kvällen kommer en liten pyssling och väcker Eric. Han ber Eric att hjälpa honom att hitta en skatt och som belöning lovar han honom att han ska se till att mamma tröttnar på Patrick.

Pysslingen kan förstås trolla och här rider de båda på en åsna som han trollat fram.

Efter diverse förvecklingar hittar Eric krukan med guldet som pysslingen letat efter och allt slutar lyckligt. D.v.s. Eric får behålla sin mamma för sig själv eftersom hon inte vill följa med Patrick ut på sjön till andra länder.

Nästa saga är faktiskt skriven av Einar Norelius - När trollet Piff flyttade. Det är en rolig historia om den gamla murkna stubben som plötsligt fick ont i huvudet och inte visste vad det berodde på. Efter att ha frågat allehanda djur kom plötsligt räven fram till att det var en sork som hade byggt bo där. Men det visade sig vara trollet Piff som byggt sig ett hem med tre rum och kök i stubben vilket förorsakade huvudvärken.

Räven stannade kvar vid stubben för att få sig en sork men ut kom ett litet troll i stället. 

Piff går på promenad och träffar en groda. Han vill gärna se vad som finns på andra sidan bäcken och får därför sätta sig upp på grodan som tar ett stort skutt över till andra sidan.

Grodan ger sig iväg och efter en stund går Piff vidare och hittar en fin flugsvamp som det ser ut att bo någon i. När han ringer på dörrklockan kommer det lilla trollet Paff och öppnar. Händelsevis är det en lägenhet ledig på andra våningen där Piff kan bo. Och så kom det sig att Piff fick en ny bostad i den finaste svampen i skogen. Till den murkna stubben som hade blivit bra från huvudvärken så fort Piff hade gått ut, vände han aldrig tillbaka.

"Och vet ni varför flugsvampen inte fick ont i huvudet av alla sina hyresgäster? Jo, flugsvampen hade visserligen en stor och grann hatt - men något huvud hade den inte. Hatten satt direkt på foten. Det står i alla läroböcker om svampar."

Bild på Hans Arnold från artikeln i Fokus - länk ovan.

Bilden på skivomslaget hittade jag på nätet. Länk ovan.