Näst sista dagen på sommarsemestern åkte Mirren, de tre
barnen och jag till Lundegårds Camping nära Köpingsvik där det finns ett mindre leklandför barn
med mycket spring i benen. Nu var det ju eftersäsong och inte så många barn
eller vuxna, utan man kunde ha god överblick över allt och alla.
Clarissa alias Lissan i klättertagen.
Lissan lärde sig att åka rutschkana själv här. Hon är helt besatt
av att klättra upp på allting som jag berättat tidigare. Särskilt förtjust är
hon i trappor och den lilla trappan till rutschkanan utgjorde en oemotståndlig
lockelse. Väl uppe fick hon först lite
hjälp att åka nerför, men efter ett par gånger när jag tillhållit henne att
FÖRST sätta sig ner och SEN hasa sig fram för att rutscha ner klarade hon det
själv galant med bara lite hjälp av mig att hålla handen.
Målmedveten blick...
Efter säkert minst femtio gånger upp och ner klarade hon sig
helt själv i rutschkanan. Bra gjort av en som fyllde ett år i juli. Man önskar att
man hade haft en tiondel av den energi som hon uppvisade – då hade man inte
haft några problem med vikten…
Här leker pojkarna i bollhavet.
Efter att vi ätit pizza i den närbelägna restaurangen gick
vi tillbaka så pojkarna fick leka en stund till. Det är gratis för vuxna men
avgift för barnen. Dessutom måste man ha sockar på sig, något som etablissemanget
tillhandahåller för 20 kr paret. Campingen gör väl sig en god förtjänst på
detta eftersom de flesta, både barn och vuxna går kippskodda i sandaler när de
kommer dit. Två par MYCKET enkla sockar kostade lika mycket som inträdet till
badhuset i Stockholm, påpekade Mirren, 40 kr!
Bröderna turades om att skjutsa lillasyster på de små
cyklarna som fanns i en särskild avdelning. Det gick ganska fort och var mycket
roligt tills någon av dem välte och Lissan trillade av. Ingen större fara skedd
som väl var. Hon är lika tålig som hon är orädd.







