Alla bilderna från nätetTaina står för fredagstemat i april. Övriga fredagsbloggare finns förhoppningsvis länkade hos henne.
NAGLAR – tja, vad ska man skriva om det när man inga har och aldrig har haft. D.v.s. inga långa, eleganta, rödlackerade sådana i alla fall. Min inställning till dessa skapelser är något ambivalent. Ibland, när naglarna har vuxit någon millimeter ovanför fingertoppen, får jag dock för mig att måla dem.
Nagellack har jag några stycken flaskor inköpta när det var rea på dessa. Helst färger i gammaldags chockrosa ungefär som på bilden ovan. När jag så har lyckats att måla alla – svårt med dem på höger hand – är det dags för torkning.
Efter en evighet tror jag att färgen på alla naglarna har torkat, men det har den inte, utan färgen rynkar sig konstigt när jag råkar nudda naglarna vid något. Då är det bara att ta fram acetonen och ta bort alltihop och göra om the same procedure. För det mesta ger jag upp efter andra gången när samma sak händer.
Och förresten – varför ska vi kvinnor egentligen ha långa naglar när inte karlarna behöver ha det för att vara snygga. Jag tror att det är en rest från den tiden då det ansågs fint att visa sin omgivning att man inte behövde hålla på med hushållsarbete. För hur många handtvättar eller handdiskar eller badande av ungar håller vällackerade naglar för? I mitt fall inte för någon alls innan färgen på naglarna börjar flagna av.
För mig som är musiker är det också helt omöjligt att ha långa naglar eftersom det skulle tillföra ett extra klapper på tangenterna som inte vore önskvärt. Jag brukar ibland tänka när jag ser någon med extra långa och välmanikurerade naglar, att hon (för det är alltid en hon) spelar i alla fall inte något instrument…
Och hur bär man sig åt att byta blöjor på en bebis eller krama sin man om man har naglar som sticker ut en centimeter ovanför fingertopparna?
