Kortet tog Kent före gudstjänsten när vi repeterade. Under själva framträdandet står vi alltid upp. (Bilden går att klicka större.)
Nu har kören växt till över tjugo personer och vi blir eventuellt ännu fler nästa termin. Så det är väl bara att köra på. De flesta av körmedlemmarna är pensionärer men det har även börjat några nya yngre på sistone. Det tycker jag är jätteroligt.
Vi sjunger nästan bara unisont men växlar om med damer och herrar ibland i verserna. Herrarna har av hävd alltid sjungit melodistämman och då är det inte så lätt för damerna att höras i en andrastämma. Däremot var det ett lyckokast med en överstämma för damerna i en av sångerna så det kommer jag att försöka hitta flera sånger med. Allt som allt blev det åtta sånger och så sjöng vi några Taizésånger under själva nattvarden.
Eftersom jag ackompanjerar alla sånger hörs en andrastämma inte särskilt mycket av heller, av den anledningen. Nackdelen med att jag alltid sitter vid flygeln eller pianot är att det saknas en dirigent. Men det gick bra ändå utan någon sådan idag. Vi sjunger ju inte så komplicerade sånger utan enkla och melodiösa - sådana som de flesta gudstjänstbesökare tycker om och kanske känner igen. Och som framför allt kören tycker om att sjunga.
Åke sjunger solo i andra versen på "Var jag går i skogar berg och dalar".
Jag är glad över att jag är gehörsspelare också, eftersom jag nästan alltid får ändra tonart på alla sångerna, då de går för högt för kören att sjunga. Det innebär att jag egentligen inte bör titta på noterna, eftersom de visar helt andra noter än dem jag ska spela.
Det gick väldigt bra idag tyckte både kören och jag och efter avslutningssången fick vi spontana applåder av församlingen. Det är mycket sällsynt att man applåderar körer som deltar i gudstjänsten, så vi har all anledning att känna oss nöjda med dagen, kören och jag.
