Vid tvåtiden hade temperaturen stigit till minus tretton grader, så jag byltade på mig ordentligt och gav mig ut med kameran i det strålande vintervädret. Grannen har ett rönnbärsträd och där hade massor av sidensvansar slagit sig ner. De brukar inte komma fram förrän det är riktigt kallt. Efter att ha smugit mig fram så långt jag kunde och tagit några foton av dem fortsatte jag min promenad.
(Bilderna går att klicka större)Här får man köra lika fort som på landsvägen mellan Mogata och Söderköping. Denna är säkert tre gånger så bred. Ibland undrar man vad de på Vägverket tänker egentligen…
Solsken över snön är ett oemotståndligt kameramotiv, så jag kunde inte låta bli.
Jag förlängde min vanliga promenad till björken och gick en liten omväg för att fota Husby slott, som vi kallar det. Det är väl egentligen riktigare att kalla det för det säteri som det ju är och numera också konferenshotell. Det var lagom vackert solbelyst denna dag.
Slätbaken har lagt sig och isen skymtar i mitten på bilden. Förmodligen åker skärgårdsborna bil över isen till öarna nu.
Sidensvansarna hade inte gett sig iväg när jag kom hem igen, men de hade tagit sin tillflykt till toppen av grannens björk, där de satt och väntade på att jag skulle försvinna…
Avslutar inlägget med en bild på min ”hysteriskt” blommande amaryllis, som jag fick av min VIS-kör till jul. Jag tror att det var Rutan som myntade uttrycket, och jag tycker verkligen att det passar bra här. Jag fick inte ens med alla klockorna på bilden. Känner någon annan av mina bloggvänner att det var HON som skrev så, så kom igen...
