Så vi bestämde oss, Kent och jag, att vi skulle gå en långpromenad runt Hov. Den rundan är nästan sex kilometer - inte särskilt uppseendeväckande lång kanske - men tre gånger så lång som jag brukar gå i vanliga fall.
Den första sträckan på ett par kilometer får man gå längs landsvägen. Men just där Kent befinner sig går det en liten väg till höger där det bara är trafik till de gårdar - bland annat Hovs gård - och hus som ligger vid denna. (Bilderna går att klicka större.)
Så försedda med stavar travade vi ut på landsvägen vid ettiden på dagen. Den får man gå ett par kilometer innan man kan ta in på den lilla vägen som så småningom åter leder fram till Mogata by där vi bor.
Jag är säker på att det är en jätte som har lagt den här stenen ovanpå den andra. Kent är lika säker på att den är ditlagd av en grävmaskin.
Efter någon halvtimme stannade vi för att fotografera. Nu när träden har fällt sina löv är utsikten över Slätbaken fantastisk.
Här har jag zoomat som man kan se av övriga bilder. Det kanske kan bli en tavla så småningom...
Eftermiddagssolen kastar långa skuggor.
Vikbolandet ligger tvärsöver på andra sidan Slätbaken, som är en vik av Östersjön.
Hemvägen gick lätt efter fotopausen. Trafiken hade inte varit särskilt livlig sedan vi lämnat landsvägen. Vi mötte bara två bilar och en traktor. Inte var det några som var ute och promenerade heller utom två grannar som vi träffade på hemvägen. Det enda spännande var ett par flygplan som jag trodde skulle krocka eftersom de hade samma riktning söderut och som Kent stannade för att fotografera. Det gjorde de lyckligtvis inte. Hemma igen blev det kaffe och "a nice cup of tea".
Två flygplan på nästan kollisionskurs. Trots att klockan inte var mer än tre började solen gå ner. Vinterpinnarna är utsatta så nu kan snön få komma när den vill.
