Jag kan tänka mig att skriva om trädgårdsdrömmar i allmänhet eftersom jag varken har täppa eller balkong. Den enda rabatt vi tidigare hade - om man nu ska kalla det rabatt - var några meter jord där det växte fyra ölandstokar. Eftersom de delade av garageuppfarten togs de bort när vi breddade denna så att även en gästande bil kunde få plats.
Det enda stället där vi möjligen skulle kunna odla något är den del av trädgården som vetter mot söder - mot gatan och där husets båda ingångar finns. Jag har tidigare försökt så lite persilja och dill i några små pallkragar av sten i den västra delen av trädgården - men skörden har uteblivit eller också vissnat efter någon veckas semester. Trädgårdsjorden består av tung lerjord, vilket inte gör det lättare att odla. Det skyller jag i alla fall på, trädgårdsintresset är hos mig minimalt...
Krukor vid söderväggen. (Om man klickar bilderna större kan man faktiskt se lite gröna blad här och där.)
Förra året lyckades jag i alla fall med att odla både basilika och eterneller i två krukor som jag placerade vid söderväggen. Så i år har jag samlat alla mina stora blomkrukor, där jag tidigare haft inköpta prydnadsväxter, fyllt dem med jord och placerat dem i en lång rad utmed denna vägg vid entrén. I dessa har jag sått persilja, dill, eterneller och astrar. Så om jag har någon trädgårdsdröm, är det väl möjligen den att det ska komma upp några plantor där så småningom.
Här kan man se lite grönt i alla fall. Eterneller är det tänkt att bli.
Blommor i den vänstra och dill i den högra. Det blir för övrigt ogräsrensning i morgon ser jag...
Vår innergård ligger på norrsidan, så där trivs egentligen bara sådana växter som ska ha skugga eller halvskugga. Där fanns förut en liten damm av betong som vi nu fyllt igen med jord så att inget litet barn skulle kunna falla i av misstag. Få se om vintergrönan, som vi inhandlade tillsammans med nya lavendelplantor, kan ta sig och trivas.
Min mycket modesta trädgårdsdröm just nu är att lavendeln ska ta sig...
Jag har ju alltid hört att man ska klippa ner buskar för att föryngra dem - lavendelplantor är ju faktiskt SMÅ buskar - så jag gjorde det ganska sent i höstas. När vi kom till slutet av april och det fortfarande inte visade sig ett enda litet grönt blad hos lavendeln trots att det var sådan sommarvärme och vi dessutom vattnat, insåg jag att jag nog valt fel metod i alla fall. Lavendeln har förvånansvärt nog klarat sig ganska väl tidigare, trots bristen på sol utom under absoluta högsommaren. Förhoppningsvis överlever de nya plantorna till glädje för humlor och fjärilar och även för mig som älskar lavendel, både för doften och färgen.
