Fredagstema Show&Tell - Loppis

Karin Englund har åtagit sig värdinneskapet för fredagstemat i augusti.  Det första ämnet hon föreslår att vi ska skriva om är Loppis. Övriga fredagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Prylar som jag dragit hem från Återvinningen i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Denna företeelse är något jag sällan kommer i kontakt med eftersom MM är i det närmaste allergisk mot sådana. Så jag får smyga mig till Återvinningen i Söderköping ibland när jag behöver någonting – vilket är ganska sällan eftersom vårt hus fullkomligt flödar över av prylar.

Återvinningen är en sorts konstant loppis, där man kan lämna in kläder, möbler, husgeråd och prydnadssaker som man vill bli av med.  Det som inte säljs här går till Söderköpings vänort i Lettland, Talsi. Man vet alltså att grejor som man lämnar kommer till användning. Då och då går det stora lastbilar dit med olika varor.

Det händer att jag gör ett spontanköp, som t.ex. min fina indiska elefant , som jag bara inte kunde låta bli att köpa när jag fick se den i fönstret. 200 kr. som hittat! Trots att den ständigt är till besvär när jag städar - jag måste flytta den och den är ganska tung - är jag glad att ha den i huset.

Senast jag var hos Återvinningen och handlade var till min födelsedag förra året. Numera får man ofta ganska höga blommor som present och jag saknade helt stora och höga vaser. Det fanns många att välja på. Tre av dem kan man se på mitt foto. Ironiskt nog fick jag den gången bara blommor i kruka, men vaserna kommer nog till användning en vacker dag. Trevliga är de i alla fall att se på.

Jag är speciellt förtjust i  den lilla tukanen från Reijmyre glasbruk. Jag tror att den kostade 10 kr.

Har tekannan gått sönder, kan man gå till Återvinningen och handla en ny för 20-30 kr. Blomkrukor i parti och minut för 10 kr. styck. Saknar man en bakform finns det många att välja på där för en ringa penning. Lampor och keramik finns det också gott om, ifall man nu skulle sakna detta . Ibland kan man göra riktiga fynd. Man förvånad över att folk ger bort så fina saker som man kan hitta här. Som t.ex. den här vackra salladsskålen i blåst glas – förmodligen från Reijmyre. Den kunde jag bara inte låta bli att köpa – tror jag fick ge 60 kr. för den… 

Blå salladsskål med massor av små bubblor i.

Vad är detta?

Denna nyinköpta skapelse är 40 cm hög och 45 cm bred (bilden går att klicka på större)

Ja, att det är en elefant kan man ju se förstås. Men är den kinesisk som jag trodde först när jag fick syn på den i Återvinningen - vårt loppis här i Söderköping? Det finns vad jag vet inga elefanter i Kina. Jag tänkte alltså att jag skulle få lite hjälp med denna fråga från mina bloggvänner. Dels vad den är tänkt att användas som och dels varifrån den kan vara.

Jag har tittat snett på den i några månader där den har stått i deras skyltfönster. Idag bestämde jag mig: Är den fortfarande kvar så är det nog meningen att jag ska köpa den. För 175 kronor får man t.ex. inte mycket när man går och handlar mat. Absolut inte någon "kinesisk" elefant i alla fall.

Jag frågade Mirren som är bra på Kina vad elefanten kunde ha för funktion. Hon visste inte - hade aldrig sett en sådan. Trodde hon att den var antik? Nej, det trodde hon inte. "Det finns nästan ingenting gammalt kinesiskt kvar i Sverige", sa hon.

Först trodde jag att den var av keramik, men när jag sätter ner den låter det som målat stål. Precis som min tomtelisa.

Jag är redan mycket förtjust i min lilla elefant men MM kommer nog inte att bli glad när han kommer hem...

Mogata Marken

Vår lilla by, som vanligtvis lever ett stilla, slumrande förortsliv till Söderköping på vägen ut mot Sankt Anna skärgård, invaderades under gårdagen av människor från när och fjärran, som kom i bil eller på motorcykel. Det var nämligen dags för årets begivenhet – Mogata Marken – som äger rum varje år sista lördagen i april.

Redan på fredagskvällen kom Tivolit och satte upp sin bilbana och sin hoppborg på kyrkplan mellan skolan och kyrkan. På morgonen, redan vid 6-tiden, anlände knallarna och satte upp stånd mellan landsvägen och kyrkplan. I år hade man även fått ta skolgården i anspråk eftersom lanthandeln är nedlagd och gårdsytan framför numera är privat.

Korgförsäljning på skolgården

På vår lilla väg, där det i vanliga fall är svårt att mötas, hade man parkerat bilar i dubbla rader. När man nu möttes fick den som var artigast backa hela vägen ner till vägkorsningen eller upp till landsvägen.

Som vanligt var det en blandad kompott av utbudet av varor. Blommor till försäljning, T-shirts med tryck, hembakat bröd, väskor, korgar och allsköns hantverk. Man frestade med hemstickade nallar eller bläckfiskar.

Blomsterförsäljningen gick strålande

Hemstickade nallar var också populärt

Och så fanns det ju loppisstånd förstås.

I ett stånd kunde man köpa strömmingsburgare – en delikatess från trakten.

Detta år var vädergudarna ovanligt nådiga, folk strövade omkring barärmade och utan ytterkläder. Prästen i församlingen sålde prästost, i det gamla fina Tingshuset, som numera är pastorsexpedition likaväl som församlingshem, serverades kaffe och i kyrkan bjöd kantorn på orgelmusik.

Och visst kunde man göra fynd! I loppisstånden inköpte jag en jättestor mortel i Kolmårdsmarmor för 50 kr, en tung Kostaskål av glas för 20 kr, en helt felfri tekanna, också den för 20 kr och en liten kopparkruka för 10 kr.