660. Lördagstema Tell&Show - Ur mina gömmor

 

Bilderna går att klicka större för detaljer.

Jag hade tänkt skriva något annat från början, men när jag tittade in i mina gömmor så hittade jag den här lilla dagboken från höstterminen 1948 när jag gick i tvåan på Norra flickskolan i Norrköping. Och jag blev fast – jag hade alldeles glömt bort att jag hade den. Hade nyss fyllt tolv år det året.

Så såg jag ut då. Glasögon vägrade jag att ha på mig fastän jag skulle behövt det. Sista modet var klänning med holkärm.

 Norra Flickskolan vid Norra Promenaden i Norrköping. Fotot taget med min lilla lådkamera.

 

Sportlovet hette Fettisdagslov på den tiden och höstterminslovet var bara tre dagar i oktober. Höstterminen började två veckor senare än idag och vårterminen slutade en vecka innan den slutar idag. Men så gick vi i skolan på lördagarna också och sista lektionen slutade ibland inte förrän klockan halv fyra. 

På första sidan efter Skolåret skulle jag beskriva mitt klassrum. Det gjorde jag så här:

 

Vi var alltså 34 elever i klassen. Ingen tyckte det var något konstigt. Några disciplinproblem existerade inte på den tiden och den som bröt mot reglerna eller försökte busa blev relegerade efter att fått hem en varning.

Ett litet exempel på hur jag skrev på den tiden. Välskrivning var ett särskilt ämne då som man fick betyg i. Det är lite svårt att läsa, så jag fortsätter berättelsen på datorn. 

”Mitt klassrum, Jag sitter precis invid väggen. Det har jag alltid önskat. Vi har det bra därför att vi har ”moderna” bänkar, dvs. bord med stolar.* Stora och rymliga är dom också. Vi har fyra fönster ut mot gården och därför hör vi väldigt väl när någon i innelaget på klappträbrännbollen varvar eller någon i utelaget tagit en lyra. Det är faktiskt uppmuntrande på de trista grammatiklektionerna.

Vi har fått det så snyggt i våra klassrum på Norr. Dom reparerade förra året. Taket är vitt och halva väggarna vita och ljusgröna med gröna kanter. Framför mig sitter Anita B. och vid sidan om mig Gunvor Ö.  Anita måste jag viska till ibland. " 

 

Jag önskar att jag hade haft kvar uppsatsen om "Kerstin på en öde ö i Indiska Oceanen"...Bara att ha ett ämne som "Med pappa på fisketur" är förvånande. Min pappa ägde inte något metspö t.ex. och hade han gjort det hade jag i alla fall inte fått åka med honom på fisketur...

 

På nästa sida skulle jag skriva om mitt älsklingsämne. Intressant att notera att musik INTE hörde dit. 

 

 

 



Om det är någon som undrar vad flickor läste för böcker 1948 så kommer här lite tips.

 

 



Och så hade jag en sida till med Blå Masken, Kasava, Lindström och Jones detektivbyrå. I bokhyllan hade jag en massa Biggles till, Borta med vinden, Så blankt havet ligger (hade snott den från pappas bokhylla och inte någon passande läsning för en tolvåring), Stanley finner Livingstone och Jeanne d'Arc. Hittills har jag inte upptäckt några stavfel...

 

Sen kommer det sidor med roliga skolminnen, men de sparar jag till någon annan gång. Jag älskade att gå på bio och drömde om en karriär som skådespelare. Biljetten kostade 1.50 kr Den stora biografen Royal vid Norrtull lades ner i mitten av 50-talet. Lokalerna gjordes om till en modeaffären Lagos, som i sin tur köptes upp av Sandströms för några år sedan.

 

 

* När jag kom första året till läroverket i Norrköping hade vi fortfarande skolbänkar anno dazumal, bänkar med fasta stolar. Där var man tvungen att stå upp när man fick frågan, men det behövde vi aldrig göra i flickskolan.

 

Lördagstemana för september hittar man på högra kanten av bloggen och även vilka som är med och lördagsbloggar. Är det någon mer som vill vara med så hojta till ska jag lägga till henne eller honom.

Åldringar i sikte

Bilden är från ett annat reportage NT där man berättar att en "åldring" for illa.

 

Retade upp mig igen igår på en artikel på Söderköpingssidan där vår lokalredaktör skriver om att åldringarna på Birkagården tyckte att det var roligt med besök av en liten ponny i matsalen. Här berättar jag förra året när min mamma, som varit prenumerant på NT i hela sitt liv (nästan) tänkte säga upp densamma eftersom samme lokalredaktör hade gjort ett reportage från servicehuset Blå Porten om ett evenemang som hon deltagit i och kallat de som var där för gamlingar, som hon uppfattade som kränkande. Jag fick många intressanta kommentarer, framför allt om synen på ålderdom och åldrande.

Har haft en diskussion på Facebook där jag har fått många tips om synonymer till gamlingar och åldringar på äldreboende, t.ex. de boende, brukarna (som de som bor där kallas formellt), personerna på äldreboendet etc. etc. Fler synonymer mottages tacksamt så att jag eventuellt kan informera sagde lokalredaktör om dessa.

Jag funderade lite till i det här sammanhanget över nyanserna i vårt språk. Det måste ju vara svårt för en som inte har svenska som modersmål att t.ex. veta att en äldre dam är yngre än en gammal dam. Läste för en tid sedan en bok som var skriven av en ung/yngre kvinna, född i Sverige men med föräldrar som inte var det. Hon berättade om de språksvårigheter som hennes mamma upplevde trots att hon också talade svenska.

Mamman hade frågat henne: ”När säger man bara tack i stället för tack så mycket eller tack så väldigt mycket?" Och när skulle man säga varmt tack, tusen tack eller hjärtligt tack, för det hade hon också läst om. Ja, vem kan svara på det?

För att återgå till åldringarna och gamlingarna har just de orden en uppenbar nedvärderande klang för mig. Jag tycker inte att det går att jämföra med ungdomar eller studenter, som åtminstone jag upplever som positiva ord. Ord som rörelsehindrade, syn- eller hörselskadade är neutrala ord enligt min mening. Men jag tror ingen ändå skulle få för sig att skriva att ”de syn- eller hörselskadade tyckte att det var roligt med den lilla ponnyn” även om det hade varit på en sammankomst i deras förening.

Kan man skriva gamlingar och åldringar kan man väl också skriva att sjuklingarna tyckte att det var roligt när den lilla ponnyn kom in i samlingsrummet på sjukhuset,eller? Eller psykopaterna tyckte etc.etc. ...på mentalsjukhuset.

Vore kul att veta vilka av följande ord bloggvännerna anser positivt, negativt eller neutralt laddade.

1.       Fruntimmer

2.       Studenter

3.       Kärringar

4.       Åldringar

5.       Syn-eller hörselskadade

6.       Hemmafruar

7.       Gamlingar

8.       Ungdomar

9.       Interner

10.   Romer

Bilden heter "gamlingen" och den har jag hittat här.

För alla som tycker att ordet gamling eller åldring är gulligt och rart presenterar jag härmed denna bild som jag hittat på nätet när jag googlade på de nämnda orden.

 

Söderköpings Gästabud

Det var trångt i kyrkparken på lördagseftermiddagen. (Bilderna går att klicka större.)

Söderköpings Gästabud, ett årligt återkommande jippo andra helgen i september, avslutades i går kväll. Under tre dagar är den lilla staden full av folk som kommer från när och fjärran, både från Söderköping och omliggande orter. Ovanligt många var i år iförda medeltidsdräkter.

Mängder av husbilar på parkeringsplatserna vittnade också om att många tillbringat hela helgen i Söderköping. Programmet var mycket ambitiöst med bl.a. gycklare, eldslukare, dockteater för barn, tornerspel och konserter med medeltida instrument i kyrkan.

I år var inte barnbarnen här så det blev varken dockteater eller tornerspel som förra året. Men vi var naturligtvis tvungna att åka in i lördags och se Birger Magnussons kröning 1302 i Sankt Laurentii kyrka igen. Mest för att se vilka av stadens potentater, både kyrkliga och kommunala som var med i år. Annars var själva kröningsspelet samma som året innan.

Den stora Sankt Laurentiikyrkan var för en gångs skulle helt fullsatt redan en kvart innan spelet började.

 

 

I väntan på kung Birger och drottning Märta.

 

 

Både kung Birger och drottning Märta har nu fått sina kronor på huvudet.

 

 

Så var kröningen över för den här gången.

 

Roligt att för en gångs skull uppleva den stora kyrkan helt fullsatt, trots att stora pelare skymde sikten för många. Kyrkokören hade tränat in medeltida hymner som klingade vackert.

 

Många skinnalster kunde man handla. Mössor och ...

 

...skinn att sy grejor av.

 

Hemfärgade garner och...

 

...korgar. Man fick dessutom en inblick i hur det var att göra dem.

 

När kröningen var över gick vi en runda i snålblåsten och tittade på vad alla de medeltida knallarna hade att erbjuda. Ville man inhandla medeltida kläder eller mössor var detta ett gyllene tillfälle. Även andra prylar, inte fullt så medeltida, fanns också att köpa liksom en hel del att äta.

 

 

Brända mandlar à 40 kr påsen hade en strykande åtgång, även glaserade äpplen...

...liksom tunnbrödet lagat direkt på spiselhällen.

Jag hade inte haft något emot att ha en härlig medeltida slängkappa av ylle och en pälsmössa denna dag och rundvandringen bland stånden blev kort eftersom jag frös och ville hem.

 

Här kan man köpa varma slängkappor i ylle.

 

 

Tre handarbetande damer...

 

 

 ...och några handarbetande ungdomar.

Lördagstema Tell&Show – Min barndoms somrar

Utmed hela Bråviksstranden finns det massor av små eller större badhus, som förmodligen har kulturvärde eftersom de finns kvar sedan 1940-talet. ( Bilderna går att klicka större.)

1942, mitt under brinnande krig, köpte mina föräldrar en liten jordbruksfastighet  i  Krokek några mil norr om Norrköping för att ha som sommarställe. Jag förmodar att det var med baktanke att ha det som eventuell evakueringsplats om vi skulle bli invaderade av tyskarna. Vad evakuering betydde hade vi barn fått reda på och jag minns att jag var rädd bara man nämnde ordet. 

 

Vårt älskade sommarställe i Kroket.

Huset var gult och från början avsett för två familjer. Det hade två glasverandor men ingen toalett. Från början fanns det heller inget vatten, men det dröjde inte länge förrän vi fick en pump och en diskbänk inomhus. En vedspis fanns i det stora köket som man lagade mat och värmde strykjärnet på när man skulle stryka.

Till fastigheten hörde en liten åker på två hektar, som arrenderades ut, och en lada. I ladan stod familjens stora Chevrolet som hjulen var borta på. Däcken hade pappa fått lämna från sig när kriget närmade sig landets gränser. Olåst som den var, var det var en utmärkt lekplats för mig, min bror och våra kompisar. När det var hö i ladan tillbringade vi den mesta tiden där under regniga dagar och hoppade ner från höskullen i höet nedanför eller lekte kurragömma.

Jag som tioåring i mina första långbyxor. Ladan där vi lekte i bakgrunden.Göran och jag med lillebror Gunnar som föddes 1944.

 

Det var en bit att gå till dasset som låg bakom ladan, behövde man kissa fick man göra det utomhus eller på hinken som stod i föräldrarnas sovrum.  Det var alltid en pina för mig att sitta där ute på dasset eftersom jag fasade för att någon av killarna skulle öppna luckan bakom dasset och titta upp i hålet. Det hade hänt…

 

Utanför vårt sommarhus. Pappa tog kortet på familjen. Jag (ständigt poserande) längst till vänster, morfar, min bror Göran, mamma med lillebror Gunnar, farmor, min finska "syster" Valma och farfar. Måste nog ha varit 1945 eftersom Gunnar inte kunde gå än...

Huset låg halvannan kilometer från Bråviken där vi hade vårt lilla badhus med brygga ut i vattnet. Jag tror att det var det första som min pappa lät bygga. Där tillbringade vi nästan hela sommaren när det inte regnade. Min bror och jag cyklade ner till badhuset varje dag men jag har inget större minne av att föräldrarna var där. Min mamma var inte road av att bada och min pappa jobbade nästan jämt. Hon litade väl på att familjerna som var goda vänner och bodde nära vårt badhus tog hand om oss om det skulle hända något.

Mamma Mimmi utanför badhuset.

 

 

Vårt badhus finns kvar även om det är numera är vitt i stället för brunt och försett med en liten extra inhägnad brygga.

 

 

Till den lilla ön mittemot badhuset rodde vi ibland och lekte sjörövare.

Vi kunde simma bra, både min bror och jag. Jag hade flera vänner som också hade badhus i närheten och vi delade ofta systerligt och broderligt den medhavda matsäcken, som för det mesta bestod av saft och hembakade bullar.

 

Lillebror Gunnar med sin nya födelsedagspresent på bryggan utanför badhuset.

 

Kallt i vattnet...

 

Kompisens badhus där vi ofta höll till.

Min bror Göran var visserligen två och ett halvt år yngre än jag men redan som femåring var han en värdig motståndare både i schack och i kortspel. Ute spelade vi badminton eller krocket eller klättrade i den stora björken. På den tiden hade jag ingen som helst rädsla för några höjder.

Vi tillverkade mockasiner och pilbågar och lekte indianer – som tioåring var jag mitt uppe i bokslukaråldern och vurmade för indianböcker. Det enda smolket i glädjebägaren var när min mamma kommenderade in mig för att städa dass, torka disken, kratta gården eller hämta ved till spisen. Min bror behövde naturligtvis aldrig hjälpa till med något…

Höjdpunkten i veckan var när pappa kom hem med Allers som han prenumererade på för sin mottagning. Jag läste sorgfälligt igenom alla novellerna och serierna och fick mitt livs första idol i Mandrake, som jag fortfarande uttalar som det stavas. Sedan den tiden har jag alltid varit svag för herrar i slängkappor med rött eller vitt sidenfoder på insidan.

 

 

 Krokeks numera nedlagda station. Till vänster om stationen fanns en kiosk där jag varje vecka under sommaren inhandlade ett exemplar av Karl Alfred.

1951 sålde familjen sommarstället eftersom kommunen hade bestämt sig för att dra en väg tvärs över vår tomt. Området skulle därefter exproprieras. Huset och ladan revs och på åkern och tomten byggdes flerfamiljshus. Det enda som återstår är den gamla klätterbjörken.

 

 

Idag ser det ut så här. Det enda som återstår av vår tomt och vårt hus är vår klätterbjörk i mitten av bilden.

 

Gamla Konsumaffären, röd på den tiden, och som jag aldrig begrep varför jag aldrig fick handla i eftersom den låg precis tvärs över vägen från vår tomt räknat. I stället fick jag gå långt förbi och handla i Ruben Flinks affär som låg mitt emot stationen nästan en kilometer längre bort...

 

 

Konsum har övertagt Ruben Flinks affär idag...

 

Övriga lördagsbloggare hittar man i marginalen till höger på min blogg.

Akrylmålarkurs

Full aktivitet i målarlokalen. (Bilderna går att klicka större.)

De senaste åren har jag förgäves tittat i de olika studieförbundens kataloger efter målarkurser i akryl och varje år har jag blivit lika besviken. Inga sådana kurser någonstans. Akvarellkurser fanns det här och där men för mig var det inte intressant.

Saken är nämligen den att jag köpte ett staffli och en massa akrylfärger när jag gick i pension 2001 eftersom jag hade tänkt börja måla igen som hobby. Istället började jag läsa heltid på universitetet och fick en del vikariat i kyrkan, så någon målning blev det inte av.

Staffliet har stått i ett hörn och sett anklagande ut och akrylfärgerna gömdes undan i min gamla målarlåda. Målade lite i olja med mindre framgång när jag var ung så lådan har blivit kvar från den tiden. Men förra året såg jag en väldigt fin låda fylld av akrylfärger, penslar, palettknivar och palett för det facila priset av 200 kr hos Clas Olsson. Den kunde jag förstås inte motstå.

Inget blev dock målat förra året, men i år fick jag lust att ta fram lådan och måla var sin tavla till barnbarnen som ”har allt” men ingen tavla på Mårran, som är Casimirs favorit och Molly Mus som är Caspars. Lissan har än så länge inga preferenser. Casimir, Caspar och Clarissa är mina tre yngsta barnbarn om det nu är någon som har missat det. Mer om dem finns att läsa här.

 

Molly Mus är inte färdig ännu.

Jag behövde inköpa lite mer material till dessa små tavlor eftersom jag saknade en del penslar. Jag  googlade därför för att hitta en affär med konstnärsmaterial  i Norrköping. Det var så jag hittade till konst-och ramaffären Gredelin och det var så jag upptäckte att de hade målarkurser i akryl.

Idag har jag varit på målarkurs för första gången i mitt liv (om man undantar bildlektionerna på lärarhögskolan). Det var en väldigt trevlig upplevelse! Fem damer och en herre förutom jag själv med konstnären Jacqui som ledare. En spontan, söt och härlig kvinna med massor av idéer och som gav råd till var och en under tiden han eller hon målade.

 

 

Jacqui har tips och idéer att förmedla från England, där hon har besökt sin syster i sommar.

De tre timmarna gick mycket fort och det var knappt att man hann slita sig från staffliet för en fikapaus. För övrigt var det en mycket otvungen stämning i lokalen och de flesta gick runt då och då och kikade på vad de andra målade. Jag fick lära mig mycket om akrylmåleri redan denna första gång. Praktiska tips som att använda hårtorken för att torka färgen på tavlan om man har bråttom. Annars torkar ju akryl väldigt fort i motsats till olja.

 

Här demonstrerar Jacqui en ny spännande teknik där en varmluftspistol och fiberduk ingår.

Eldsjälen Jacqui gick runt till alla med uppmuntrande inspirerande tillrop och tipsade och visade hur man kunde göra för att det skulle bli bättre. Första resultatet blev inte riktigt som jag tänkt mig, men nästa gång kan jag ju måla över det som jag målade idag. Det är det som är finessen med akrylfärg J! Jag ser fram emot tre härliga torsdagar framöver…

Jaqui har fullt upp att göra med att gå runt till alla deltagare och ge råd och tips.

Messias återkomst

Skönt att slippa oroa sig för jordens undergång och domens dag - Messias, som Jesus Kristus också kallas, har nämligen återkommit till jorden - åtminstone till Frankrike -  utan att det hänt så mycket. Visste dock inte att han kunde spela fotboll också.

Stortidningen (vad det nu innebär) l'Équipe utnämner nämligen Zlatan Ibramovic till den nye Messias och Aftonbladet är inte sen att haka på. Denne nye frälsare gjorde hela två mål i helgens fotbollsmatch i Paris. Kanske fler personer lockas till kyrkan i fortsättningen, för denna historiska händelse kan väl vara värd att ta upp i kommande predikningar!

Ack ja! Vad ska journalisterna hitta på att kalla de duktiga fotbollsspelarna i fortsättningen när Messias  redan är upptaget. Hjälte är ju för längesen helt uttjatat. Då återstår bara Jesus Kristus, om man inte vill likna honom där nere...

Vi får väl se hur man löser detta problem så småningom.

Den nye Messias, Zlatan Ibramovic. Bilden har jag hittat här på nätet.

Gissa maträtten!

Mirren berättar att nyss fyllda femåringen Casimir och hon diskuterade vad de skulle ha till middag.

- Jag vill ha________om det är sådan där regnbågsformad mat som man kan skära i skivor och dela på mitten så att den blir mer trekantig och som vi fått på förskolan?), sa Casimir.

Kan bloggvännerna gissa vilken maträtt barnbarnet nämnde med denna poetiska beskrivning? Skriv den mellersta vokalen eller någon annan bokstav i namnet i kommentaren så att även andra får chansen att gissa. Mirren har naturligtvis svaret på sin blogg.

Bilden är från Barnens Egen Matskola (visste inte att det fanns en sådan).

Fredagstema Show&Tell – Ny termin

 

Bilden från Skolstollar av Staffan Lindén.(Bilderna går att klicka större som vanligt.)

 

Under tiden augusti 1964 till och med juni 2001 var hela mitt liv inrutat i höst-och vårtermin med höst-jul-påsk- och sommarlov däremellan. Undantag var de tre år som jag utbildade mig till mellanstadielärare, det år som jag läste till speciallärare och det år som jag var jag barnledig när Mirren föddes.

Terminsstarten under första hälften av min lärartjänstgöring innebar i stort sett bara ett par dagar när schemat skulle gås igenom innan eleverna kom till skolan. På den tiden behövde man bara vara i skolan på sina lektioner och vad man gjorde under håltimmar eller när man slutade tidigt var det ingen som la sig i.

Därför var det alltid tjafs om schemat på den tiden eftersom alla lärarna ville ha sina lektioner så tätt ihop att de helst inte skulle få några håltimmar alls. Helst skulle de ha en dag ledigt eller åtminstone en för- eller eftermiddag. Detta trots att alla hade heltid.

Vid ett tillfälle tjänstgjorde jag som obehörig lärare vid en högstadieskola söder om Stockholm. Vi hade fått en ny studierektor - en äldre, ogift dam i femtioårsåldern (jag var själv tjugoåtta och tyckte hon var mycket gammal) – som kom någonstans norr ifrån och som inte hade en aning om de preferenser som var legio på vår skola.

Magister S. brukade t.ex. alltid ha torsdagseftermiddagarna lediga eftersom han spelade tennis då och fru B. hade aldrig behövt ha några lektioner efter lunch, eftersom hon påstod att hennes röst inte höll efter den.

Det blev omedelbart en hätsk stämning när den nya studierektorn presenterade schemat för oss. Magister S. hade fått två lektioner på torsdagsmorgonen och en lektion på eftermiddagen samma dag och fröken S. hade fått många lektioner inplacerade på eftermiddagen. När så slöjdfröken, som brukade ha ledigt två dagar i veckan fick lektioner under alla dagarna, bröt stormen loss och det blev nästan lynchstämning i kollegiet.

Studierektorn ajournerade konferensen och drog sig tillbaka för att försöka göra om schemat så gott det gick. Dagen därpå fick vi ta ställning till ett nytt schema som efter högljudda protester röstades igenom. Jag tror att hon påpekade något nytt och oerhört om att lärarna skulle vara i skolan under skoldagen och arbeta och planera sina lektioner i stället för att spela tennis eller vara hemma och städa.

  

Under fem år på 90-talet jobbade jag också som frilansreporter på NT. Här är den första artikeln som jag skrev 1994.

Under resten av året var hon nog den mest avskydda personen på den skolan och nästa läsår var hon borta. Jag glömmer henne aldrig eftersom hon nog gav mig det nyttigaste rådet jag fått som lärare. Vid ett tillfälle kom jag till henne och klagade över en sjua som var extra bråkig och frågade henne vad jag skulle göra för att få ordning på dem. ”Älska dom”, sa hon bara. Då tyckte jag att hon var helt galen!

 

 Här en bild från 1995 där barnomsorg och skola kommer under samma tak.

När det efter många år blev bestämt att lärarna skulle vara i skolan mellan åtta på morgonen och halv fem på dagen som övriga tjänstemän i kommunen, gick schemaläggningen mycket lugnare till. Då blev det snarare så att det var ganska skönt med en håltimme då och då. Eleverna på mellanstadiet slutade redan kl. 14.15 och efter det brukade vi lärare ta en fika i lärarrummet och diskutera dagens begivenheter. Det var för övrigt mycket få som brukade vara kvar i skolan till halv fem utom på måndagarna när vi hade konferens.

 

 

Ny termin innebar också omstart för Mogata barnkör - Pusselbitarna. Här en bild från 1997 när vi spelade Folk och Rövare i Kamomilla stad på ett musikcafé.

Karin Englund har stått för rubrikerna i fredagstemat för augusti. Tack igen Karin för trevliga teman som varit roliga att skriva om. I fortsättningen blir det alltså lördagsteman i stället, som jag berättade utförligt om i mitt inlägg igår.