734 Veckans Casimir

Casimir är fem och ett halvt år och har många frågor att ställa om tillvaron, berättar Mirren. Hon har bland annat berättat om bakterier och varnat för dem. I synnerhet ska man tvätta händerna när man åkt tunnelbana. Häromdagen stod de och väntade på tunnelbanetåget och Casimir frågade om bakterierna fanns överallt.

- Ja, överallt, sa Mirren.

- På bänkarna, taket och väggarna också?

- Ja, överallt kan dom finnas.

- På spåren också?

- Ja, där också.

-Tål bakterierna ström då?

En intressant fråga som kanske någon av bloggvännerna kan svara på.

Anledningen till att de översta katterna bara har tre ben är att ett är dolt bakom de andra berättar konstnären.

733 Maskerad

Så här års är det ju dags för maskerader och karnevaler. Charme nr 3 1929 kommer med lite tips.

Den fantastiska omslagsbilden till tidningen som Agda Groth, redaktör mellan 1921 och 1930, själv ritat och målat. Hon har även gjort illustrationerna till bilderna nedan. (Bilderna går att klicka större).

Man skulle nog ha chans att bli maskeraddrottning om man valde någon av dessa utstyrslar.

Eller kanske någon av dessa?

732 Lördagstema Show&Tell – Världens Nav.

Karin på Åland vill att vi skriver om Världens Nav den här lördagen. Övriga lördagsbloggare kan man hitta till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Enligt SAOL betyder ordet nav bara ”central del av hjul” alltså endast det som ekrarna utgår från i en cykel. Ingen annan betydelse är upptagen. Likväl används det som bekant ofta i bildlig betydelse av ”centrum”. Här i Sankt Anna skärgård har vi t.ex. Navet i Havet – en sammanslutning av entreprenörer i området som ska verka för att skärgården förblir levande.

Vi här i Sverige har en tendens att tro att Sverige är Världens Nav och att allt kretsar kring vårt lilla land. Den villfarelsen tas man lätt ur om man reser utomlands där många inte vet någonting alls om Sverige. Undantagandes Kina där många känner till att det är landet som Jan-Ove Waldner kommer ifrån.

Världens Nav för mig är Sverige, närmare bestämt Östergötland, närmare bestämt Mogata och vårt hus på vår lilla gata där MM och jag bor. Här har jag mina böcker, mina instrument, min ”ateljé”, min dator och framför allt min älskade MM, min trygghet i livet och bästa vän.

Mitt hem i lilla Mogata. (Bilderna går att klicka större).

Min "ateljé" som görs om till gästrum när det behövs. 

MM tillsammans med Gerd, sonen Kalles svärmor. Kalle syns i bakgrunden. 

Även om det är spännande att resa ut i världen och få nya upplevelser eller upptäcka nya saker och träffa nya människor, är det lika skönt varje gång man kommer tillbaka hem igen.

Fågelhuset behöver fyllas på med solrosfrön varje dag. Att vi bor på landet visar brevlådorna på rad där vi hämtar både posten och tidningen.

Omgivningarna är också fridfulla. Min vanliga promenadväg var igår ovanligt vacker med den vita snön mot den blå himlen. Idag är det lika vackert ute, men eftersom termometern visade på 17 minusgrader i morse har jag bara varit ute och hämtat tidningen och sett till att fåglarna fått lite mer frön att mumsa på.

Promenadvägen strax utanför huset.

Duttar av snö på träden.

Mitt favoritträd hundra meter därifrån.

Vassen längs vägen - idag med en bakgrund av blå himmel för ovanlighetens skull.

Här är hjulet med ekrarna – Världens Nav för mig – MM, barnen med respektive och barnbarnen.

Mitt VärldensNav med ekrarna...

731 Skidåkning 1936

Så här såg det ut enligt Allers den 7 januari 1936 när man susade nerför backen. Hjälmen var inte uppfunnen då. (Bilderna går att klicka större.)

De olympiska vinterspelen 1936 arrangerades av de bayerska städerna Garmisch och Partenkirchen och hölls mellan den 6 februari och den 16 februari, läser jag på Wikipedia. De österrikiska och schweiziska skidåkarna bojkottade spelen detta år eftersom skidlärarna, som ansågs vara professionella, inte fick delta. Mer finns att läsa här.

Det är intressant läsning - störtlopp och slalom var nya grenar.

730 Veckans Casimir

Mirrmaken fick ett multiverktyg i julklapp, ett sånt med knivar, korkskruv, nagelfil och tio andra grejor. Här har Casimir, 5,5 år, ritat en multiverktygsspindel.

729 - Magasinet på Etnografiska muséet i Stockholm

Förra söndagen åkte jag med Mirrfamiljen upp till Mälarhöjden efter att ha gått en sväng i Kolmårdens djurpark. Vi kom dit ganska tidigt på eftermiddagen med avsikt att stanna till den levande julkrubban skulle börja kvart över fyra.

Det var inte många djur ute att titta på så redan efter en timme frös två av barnen. Besöket blev därför mycket kortvarigt – ingen större förlust heller eftersom inträdet var gratis. En liten tröst var att allting i butiken såldes med 50 procents rabatt så barnen fick var sin gosedelfin att ta med hem.

Mirren utanför Etnografiska Muséet. (Bilderna går att klicka större.)

På tisdagen var Mirren och jag på utflykt till Etnografiska muséet där jag aldrig tidigare varit. En utställning – Magasinet, enetnografisk skattkammare – lät intressant och dessutom kunde man äta lunch på den utmärkta restaurangen Matmekka, berättade Mirren.

Matmekka

Mirren åt god vegetarisk mat och jag beställde inbakad fisk, som smakade väldigt gott. Den starka såsen fick jag utbytt mot en svagare efter att ha fått provsmaka den. Jag hade ganska låga förväntningar på utställningen från början, tänkte väl att det bara var en massa masker och spjut och annat konstigt.

Soppa ingick också liksom smör och bröd och sallad med dressing.

Mirren äter vegetariskt som vanligt.

Men det blev en fantastisk upplevelse. Mirren hyrde en iPad eftersom hon glömt sin mobiltelefon, som annars skulle fungerat lika bra, och där nästan alla de tusentals föremålen som fanns i montrarna var katalogiserade. Uppdatering: Mirren meddelar att i-Paden var gratis och ingick i entrébiljetten. Man fick skriva upp namn och telefonnummer i en mapp.

Ingången till uställningen Magasinet.

Det var bara att klicka fram en monter på paddan där de olika föremålen, som var numrerade, visades och sedan klicka på det man ville veta något om. Då fick man fram information om detta föremål. Mirren, som är mer teknisk än jag, har skrivit ett uttömmande och utmärkt inlägg om hur detta fungerade här.

Det var inte bara intressant att se de många samlingarna från 1800-talet och fram till idag – det var också en konstnärlig upplevelse, eftersom föremålen var så vackert ordnade i de svagt upplysta montrarna. Det skapade nästan en overklig stämning. Här nedan kommer några bilder från utställningen.

Figurer ur en omfattande uppsättning skuggspelsfigurer från Bali i Indonesien.

Malanganer, trästatyer från Papua Nya Guinea. 

En snidad och bemålad galjon från Kamerun, insamlad år 1900.

Sven Hedins samling av tibetanska buddhistiska gudafigurer. De är av koppar och vackert målade i allsköns färger.

Dansdräkt s.k. barong för två personer. Vid invigningen av OS i Kina 2008 såg man några sådana.

Barongens huvud.

Små broderade tavlor från nordöstra Kongo - en gåva av Pingstmissionen 2004 - som berättar om kvinnornas fruktansvärda vardag där med våldtäkter, slit och misshandel. Broderiet i första raden längst till höger visar en kvinna med ett barn på ryggen, ett barn som är sjukt och ett som svälter. Framför henne ligger ett dött barn. Bilden längst till höger i nedersta raden visar en soldat som våldtar en kvinna inför ögonen på hennes man. 

Figurer av slamlera av en kinesisk konstnär inköpta på 2000-talet. 

728 Lördagstema Show&Tell – Pekfinger

Lördagstemat idag har Karin på Åland som upphovskvinna. Övriga lördagsbloggare finns till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Illustration till dagens tema. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över mitt pekfinger tidigare – i alla fall inte i förhållandet till mitt ringfinger när det gäller längden. Men nu har forskare kommit fram till mycket intressanta upptäckter när det gäller detta. De flesta män har längre ringfingrar än pekfingrar. Hos kvinnor är det tvärtom.

Ju kortare ringfingret är hos män i förhållande till pekfingret, ju större buse är han. Förhållandet mellan längden på fingrarna kan berätta om vilken sexuell läggning man har. Har en man ett extra långt pekfinger har han större chans att göra karriär, men ju större hans ringfinger är, desto mer attraherar han kvinnor. Och, hemska tanke, är pekfingret kortare än ringfingret löper man större risk att bli alkoholist – gäller både män som kvinnor. Fan tro’t! Allt det här har jag läst här i en artikel på Aftonbladet.

Som tur är, är jag tydligen rätt normal när det gäller längden på bägge fingrarna. De är nästan lika långa. Pekfinger heter som bekant index finger på engelska och index har bland annat betydelsen visare. Pekfingret har ju alltid använts för att visa på saker och peka, som namnet på svenska antyder. Det höjs också ofta i varnande eller bannande syfte.

Såg hemma hos Mirren en illustration till familjen Kantarell av Elsa Beskow, där Alice Tegners vers handlar om den snälla mamman Kantarell, som är så rund och god. Men på illustrationen höjer hon argt ett varnande pekfinger mot ett av sina små kantarellbarn. Pappa däremot bryr sig inte…

Bilden har jag hittat här på nätet.

Hemma hos Mirren har Clarissa alias Lissan, ett och ett halvt år, använt sitt lilla pekfinger länge för att peka på saker som hon vill ha. Hon drar mig i tröjan, ställer sig på pallen och pekar på kakburken på hyllan högt upp och säger: ”Kaka däää”. Oftast smälter jag och hon får sin pepparkaka.

Där långt uppe finns det pepparkakor.

Men pekfingret har numera fått en helt annan användning utöver att peka och varna. Alla de tre yngsta barnbarnen har varsin i-Pad eller padda som den alltid kallas därhemma. Även Lissan är duktigt på att använda sin. Häromdagen satt jag och tittade på en film med Caspar, tre och ett halvt år, när jag hörde ett elefantvrål från köket.

Det var Lissan som hade tagit sin padda, låst upp den, satt på den så att hon kunde se alla appar som Mirren lagt in på menyn och sen klickat på en app som visar bilder av djur och hur de låter. Elefanten gillar hon särskilt mycket.

Lissan stoppar en citron i trollets mun. Om han gillar det glufsar han i sig den, om inte räcker han ut tungan.

Casimir, fem och ett halvt, ägnar sig ibland åt läs- och stavprogram på sin padda och kan redan alla bokstäver och börjar ljuda och skriva meningar. Med mammas hjälp har han skrivit en egen bok om pojken Erik i skogen. Den kan man läsa här.

Koncentrationen är total.

Caspar, tre och ett halvt, är mycket intresserad av en app där man ska fästa alla ben och armar, hjärta och lungor etc. på en människa. Han gillar också att lägga pussel på sin padda. Paddorna håller barnen sysselsatta mellan varven så att Mirren kan få några minuters lugn och ro ibland. En del av programmen är mest lek men många är mycket pedagogiska.

Här behövs det pekfingrar...

Lilla Lissan försöker ofta peka eller klicka på figurer och saker i böcker och är förvånad när det inte händer någonting och när de inte rör på sig. Inte heller rörde sig löven på trappan när hon försökte klicka på dem...

727 Lördagstema Show&Tell – Språngbräda.

Lördagstemat som Karin på Åland står för i januari har rubriken Språngbräda. Övriga lördagsbloggare finns i marginalen till höger i min blogg.

Jag har hittat bilden här på nätet.

Jag var rätt duktig att hoppa simhopp när jag var i nio-tioårsåldern – kunde t.o.m. göra en bakåtvolt från språngbrädan – trampolinen – ner i vattnet. Jag hoppade och dök och hoppade svanhopp, som det hette, och många trodde att jag skulle välja simhopparbanan när jag blev stor. Tills en dag då jag hade simmat långt för magistermärket och var trött, men skulle ändå visa mig på styva linan och göra en bakåtvolt från trampolinen.

Då kom jag för nära denna och framtänderna slog i. De satt visserligen kvar, men hade blivit skadade för all framtid. Så var den simhopparsagan all och sen dess har jag aldrig hoppat bakåtvolt…

Det var den bokstavliga språngbrädan. En mer bildlig sådan blev faktiskt mordet på Olof Palme. Skolan jag jobbade på då kulle ha en minnesgudstjänst i Sankt Laurentii kyrka för Palme någon vecka efter hans död. Man skulle sjunga några psalmer och rektorn skulle tala. Det var bara ett krux – alla organister var upptagna eller lediga den dagen.

Nu visste alla kollegorna att jag kunde spela piano så jag blev ombedd att ackompanjera psalmerna på orgeln. Jag hade spelat harmonium och trampat själv på minst ett par morgonböner i flickskolan varje vecka, så psalmerna var inte något problem och inte heller att man skulle registrera.

Jag kunde däremot inte spela pedal med fötterna – men det går bra också att spela psalmer utan pedal, fast det inte låter lika vackert. Så jag lovade att ställa upp. Allt gick bra och jag var helt uppfylld av detta fantastiska instrument när jag kom hem den dagen. MM som är praktisk av sig tyckte att jag skulle anmäla mig till kantorskursen som skulle gå under sommaren i Linköping, när jag nu tyckte det var så härligt att spela på den stora kyrkorgeln.

Detta hände i mars 1986 och anmälningstiden till kantorskursen gick ut någon gång i mitten av april. Jag fick genomgå ett prov i att spela orgel och piano för Nils Ankarstrand, skicklig organist i Söderköpings och Sankt Johannes församling. Han var mycket positiv men menade att någon kantor blev jag nog inte på sju veckor eftersom jag inte kunde spela med fötterna utan jag fick räkna med att även gå sommaren därpå.

Nu var det MM som blev min språngbräda. Han passade Mirren under vardagarna under sin semester de två åren – kursens lektioner låg tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. Lärarna ville antagligen åka och bada mitt på dagen. Så jag åkte med sjubussen från Söderköping till Linköping och kom hem med den sista bussen för dagen. Vi hade ingen bil då. Under den lediga tiden mitt på dagen övade jag pedalspelning och annat i Skäggetorps fina kyrka.

Jag blev mycket riktigt inte kantor förrän året därpå – men då hade jag lärt mig spela pedal någotsånär. Två veckor efter att jag blivit färdig kantor ringde Nils Ankarstrand sent en kväll och frågade om jag ville vikariera på hans tjänst i Sankt Johannes kyrka i Norrköping.

Kyrkan där har en jätteorgel med fyra manualer – inte helt lätt för en nybliven kantor! Nils hade själv fått ett vikariat i Linköpings domkyrka. Jag sa ja med viss tvekan sedan vi kommit överens om att jag skulle få dela tjänsten med en av mina kurskamrater. Tänkte att tar jag inte den här chansen får jag väl ingen mer.  

Jag vid den stora orgeln i Sankt Johannes kyrka i jan 2010.

Det blev språngbrädan till ytterligare fjorton år som kantor den senaste i Mogata-Skällviks församlingar vid sidan av mitt lärarjobb . Efter pensioneringen 2001 fick jag flera längre vikariat och spelar fortfarande – har haft en begravning nu i torsdags, julnattsmässa och julotta bl.a. Det gäller att våga hoppa – men utan hjälp från MM hade jag aldrig klarat det.

726 Stil för en rundnätt person

Som vanligt varje nyår, har MM och jag bestämt oss för att gå ner i vikt och skriver noggrant upp varje points vi äter sedan två dagar tillbaka. Nu är det allvar, eftersom MM inte vill följa med någonstans dit jag vill åka om han inte går ner 10 kg så han kan ha sina gamla kläder igen.

Jag själv börjar återigen få svårt att knyta skorna och då vet jag att det är dags. Så inget smör eller mjukt bröd för min del förutom allt annat som är gott som man inte får äta. Det lönade sig förra gången jag försökte gå ner i vikt på allvar år 2005. Då gick jag ner 14 kg på ett halvår med hjälp av Viktväktarna. Det tar så lång tid om man inte ska svälta...

Sen har jag också ställt in motionscykeln i vardagsrummet (som vi aldrig vistas i utom möjligtvis någon gång när vi har gäster) framför teven på som sitter på väggen. Då kan jag titta på teve samtidigt som jag cyklar.

Här kommer ett tips om hur man ska klä sig om man som är lite rundnätt.

Dessa goda råd från Colette kommer från Hemmets Veckotidning nr 51 1940. (Bilden går att klicka större.)

Uppdatering: 

Det heter naturligtvis "varje point" men detta ord använder man ju väldigt sällan...

725 - Vilket år kom filmen? Nr 1.

Vilket År Var Det? När Var Detta Högsta Modefinessen? När Voro Dessa Filmer Aktuella? (Bilderna går att klicka större.)

Så står det i julnumret av Charme, den moderna dam- musik- och filmtidningen 1930. Charme firade 10-årsjubileet detta år med en jubileumspristävling i filmkunskap och schlagers under de tio år som gått.

Det kan kanske vara roligt med en liten gissningstävling och lite filmhistoria så här i början av året. Det är inte särskilt svårt att hitta svaren med hjälp av datorn. Säkert var det bra mycket svårare på den tiden det begav sig. Vad som är intressant är särskilt det som står i Wikipedia om film nr 3, dvs. Årgång C.

Första pris om man svarade rätt på allt var Klädsel Från Topp Till Tå och Tusen Kronor fördelade på övriga. Tyvärr kan jag inte utlova detsamma utan bara äran. Andra avdelningen av filmgissningen kommer senare i ett inlägg.

Så här såg omslaget ut på tidningen 1930.