1052 Mitt nyårslöfte 2015

Jag brukar inte ge några nyårslöften eftersom jag vet hur svårt det är att hålla dem. Men i år tänkte jag att jag skulle försöka bli lite bättre på att öva piano. Märker ju hur tekniken sakta men säkert blir sämre för varje år trots att jag spelar ganska mycket ändå. Jag avgav alltså löfte till mig själv att jag skulle spela piano eller orgel minst en timme per dag.

Mitt gamla Schimmelpiano som börjar bli lite skraltigt nu efter 54 års användning. (Bilderna går att klicka större.)

Det är egentligen oerhört liten tid jämfört med den tid som jag tillbringar vid datorn. Visserligen rör jag på fingrarna här också, men datortangenterna är väldigt lättspelade, om man får säga så, i jämförelse med pianotangenterna. Även i jämförelse med orgelns och digitalpianots.

Mitt digitalpiano står bredvid. Det är för lättspelat för att öva på. Klara fördelar är att man inte behöver stämma det och att man kan väldigt roligt med det. Det går ju att spela både cembalo och vibrafon och även andra instrument på det om man har lust.

Så ska man få upp tekniken är det bara ett riktigt piano eller en flygel som gäller. Mitt gamla Schimmelpiano är ganska tungspelat, så det är ett utmärkt övningsinstrument. Hittills har jag lyckats hålla löftet och till och med spelat en halvtimme extra ibland. Det är rätt fantastiskt att jag efter så här kort tid redan märker att jag blivit bättre.

Min Gemorgel som jag har väldig nytta av när jag ska öva inför gudstjänster. Orgeln är försedd med fullpedal som inte syns på bilden.

Men jag har långt kvar till den färdighet jag hade som ung. Jag ser med sorg på de stycken som jag då kunde spela och som jag nu inte har en chans på. Massor av svart, som min lärare på kantorskursen sa, när det svämmade över av 16- och 32-ondelsnoter på sidorna. Rachmaninoff, Brahms och Debussy - bara att glömma. För att inte tala om Chopin. Jag klämde faktiskt hans Fantasie Impromptu när jag var 14 år. Fast jag spelade bara mellandelen i samma tempo som den fantastiske kinesen på videon :-). Men det övriga gick relativt fort ändå kommer jag ihåg...

Den underbara pianisten Yunid Li spelar Chopins Fantasie Impromptu.

Men skam den som ger sig. Nu försöker jag ta mig an en engelsk svit av Bach, en sonat av Haydn och ett impromptu av Schubert. När det gäller Bach är fingersättningen helt avgörande. Det går inte att fuska. Ungefär som att skriva kinesiska tecken, som jag har skrivit om här. Strecken och fingrarna måste komma i samma ordning exakt hela tiden - annars lär man sig aldrig tecknen eller löpningarna på klaviaturen.

Har du avgett något nyårslöfte? Berätta!

1051 God Fortsättning med Bonniers Veckotidning nr 1 1924

Den 5 januari 1924 kom detta nummer av Bonniers Veckotidning ut för drygt 90 år sedan. Tidningen är på hela 68 sidor och innehåller många intressanta artiklar, dessutom mode och och många matrecept. Fritz Kreisler är porträtterad och Sven Hedin har just kommit hem från en resa och är avfotograferad på en helsida.

Tyvärr står det inte någonstans i tidningen vem konstnären som skapat omslaget heter. Jag har googlat på Georgia F. men hittade ingenting där. (Bilderna går att klicka större.)

Många av de svenska författarna som vi nu räknar till de klassiska skriver också flitigt i tidningen. Sten Selander är litterär rådgivare. I det här numret kan man läsa en originalnovell av Elin Wägner. 

Harold Lloyd

Fortfarande är det stumfilm som gäller och här ovan ser vi en av de mest berömda komikerna vid den här tiden. Harold LLoyd. Hans mest berömda filmscen är när han hänger i visarna på en jätteklocka på en skyskrapa. Här kan man läsa mer om honom.

En svensk märkeskvinna har gått ur tiden. Kata Dalström. Tidningen skriver lite ursäktande att man må hysa vilka åsikter man vill om hennes samhällsåskådning och lärosatser, en märkeskvinna var hon trots allt. 

På Wikipedia läser jag att Kata Dalström var dotter till en brukspatron, men här står det att fadern var professor. Porträtt också av Wagner och hans fru med anledning av att festspelen i Bayreuth skulle återuppstå. 

Sen är det ju vinter också och då måste damerna ha sportdräkt. En skidkostym för den lite äldre flickan och bindslöjdströja, raggben (!), mössa och vantar för den lite yngre. Man behöver inte åka till Schweiz och Österrike, det går bra att idka vintersport här hemma.

Damerna ser i alla fall inte ut att frysa.

Ett underbart kåseri av "en i hopen" som har varit på Nobelföredrag i Börssalen måste jag ta med även om det ser väldigt mastigt ut. Det handlar om William Butler Yeats som håller föredrag för en illuster församling där bland annat prins Wilhelm och Erik Axel Karlfeldt ingår. Det här reportaget är inte så vidare smickrande för den berömde poeten som just fått Nobelpriset.

Förhoppningsvis går det att läsa kåseriet om man klickar upp bilden.

En annons om Pix-tabletter får avsluta det här inlägget.

1050 Lördagstema - Romantik

Olgakatt har bestämt att vi ska skriva om ROMANTIK den här lördagen. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen.

Romantik förknippar man ju för det mesta med känslor och känslosamhet. Men Romantiken är också ett begrepp i både konst- och litteraturhistorien under 1800-talet. Om romantiken i konsten kan man läsa här.  William Turner i England och Caspar David Friedrich i Tyskland är två framstående representanter för denna strömning i konsthistorien.

Mycket dramatik och färger är det i Turners målningar. Bilden har jag hittat här och där finns också många fler målningar av Turner.

Kanske är romantiken i konsten och litteraturen inte det första man associerar med ordet ROMANTIK trots allt. Det gjorde jag heller inte först när jag såg ämnet. Nej, då var det en romantisk film som poppade upp och som för evigt för mig står som Den Sanna Romantiska Filmen. Nämligen Borta med Vinden.

Jag VET att man numera anser den vara rasistisk, men jag bryr mig inte. Jag ser gärna om den då och då ändå. Jag såg den första gången som 12-13-åring och den gjorde ett outplånligt intryck på mig. Det var också min första förälskelse i en filmskådespelare - Clark Gable. När mina klasskamrater hade foton av Gregory Peck och Cary Grant på väggen i sina rum så var det Clark Gable som prydde min flickrumsvägg. Inte brydde jag mig om heller att han hade stora öron...

 Clark Gable i sin krafts dagar. Bilden från nätet.

Jag kunde inte förstå hur Scarlett O'Hara kunde vara förälskade i den tråkige Ashley när hon var uppvaktad av denne fantastiske man med glimten i ögat. Glömmer aldrig hans blick när han står nere vid trappan och tittar på Scarlett som just kommer nerför denna. (Finns med i trailern nedan.) Mycket känslor och dramatik i filmen också, precis som det ska vara i en romantisk film.

Scarlet omgiven av sina uppvaktande kavaljerer. Bilden från nätet.

I en riktigt romantisk film ska det ju helst vara ett lyckligt slut. Här kan man tyvärr bara hoppas på att Rhett Butler ska förlåta Scarlett och att de ska leva lyckliga i alla sina dar. 

Vill man se mer bilder från filmen kan man titta här.   Här nedan en trailer som jag hittat på Youtube.

1049 Lukten tillbaka i dubbel bemärkelse

Här hittade jag smileyn.

För något inlägg sedan klagade jag över att jag drabbats av anosmi, dvs, luktbortfall på grund av min långdragna bihåleinflammation. Det var väldigt obekvämt eftersom jag inte ens kunde känna dålig lukt. Besvärligt då jag inte kände om mina kläder luktade illa eller jag själv heller, för den delen. Det blev mycket dusch och tvätt av ren förskräckelse.

Jag fick många uppmuntrande kommentarer om att lukten SÄKERT skulle komma tillbaka efter ett tag. Alldeles riktigt! Nu har jag fått den tillbaka i mycket hög grad. Det verkar som om näsan ville ta tillbaka allt den gått miste om de senaste tre veckorna.

Jag har nämligen blivit allergisk mot alla sorts dofter - i synnerhet de som uppstår när man lagar mat. Kan inte vistas i köket samtidigt som Kent steker lök. (Det är han som står för det mesta av matlagningen.) Hade nästan svårt att andas! För att inte tala om fiskpinnarna i ugnen, som gjorde att jag fick stänga in mig i sovrummet några timmar med vädringsfönstret öppet.

Något gott har det dock fört med sig . Jag tyckte inte köksfläkten fungerade alls och vi kom på att vi inte gjort rent den på några år (=aldrig?) Hade nyss läst i en folder från Räddningstjänsten om att det kunde uppstå eld i filtret om det samlats för mycket fett där. Det tog inte lång stund för Kent att göra ren filtret och fettlösningssprayen gjorde underverk med både lampa och övriga fläktdetaljer.

Trots allt är det bättre, tycker jag, att känna dåliga lukter än att inte känna någon lukt alls...

1048 Julen 2014 hej då!

Inte för att jag har haft särskilt mycket julpynt, men det som finns måste plockas bort i alla fall. Jag är tacksam för att jag inte satte ihop min plastgran eftersom den tar mer tid att plocka isär än att sätta ihop.

Gammaldags adventsstjärna av papper som kommit till heders igen efter alla hemslöjdsstjärnor som gått sönder. (Bilderna går att klicka större.)

Jag kommer att sakna min adventsstjärna och min adventsljusstake. De har lyst upp i mörkret när jag ibland har behövt gå ut i köket om natten för att dricka varm mjölk med honung. Osvikligt recept om man har svårt för att somna.

Min adventsljusstake som jag köpte på Maxi förra året.

Anledningen att jag haft dem kvar så länge är att äldsta dottern Anna med make Jörgen kom ner och hälsade på över trettonhelgen. Annars brukar "julpyntet" plockas ner redan på annandagen. Med sig hade de dobbermannen Scilla som var mer intresserad av gorgonzolan och kolibriosten på köksbänken än av änglarna på fönsterbrädan.

 

Jag och min äldsta dotter Anna.

IKEA-granen som införskaffades till förra julen får komma tillbaka till hyllan i garaget och samsas med adventsljusstaken ännu ett år.

Plastgran från IKEA

Änglarna förpassas till vitrinskåpet igen. Så ja. Nu var julen slut - hurra!

1047- Luktlös tillvaro just nu

Efter min veckas penicillinkur mot lung- och bihåleinflammation känner jag mig nästan helt frisk. Rösten är inte vad den har varit och fortfarande rinner nästan, men jag kan numera andas genom densamma. Däremot har jag drabbats av anosmi. Det visste jag inte förrän jag googlade på ”sinnena” för en stund sedan.

Idag skulle jag inte kunnat känna den minsta doft från de här blommorna. (Bilderna går att klicka större.)

När jag gick i skolan fick vi lära oss att människan har fem sinnen. Syn, hörsel. känsel, lukt och smak. Numera är balansen också ett sinne. Vad ett sinne är har jag fått förklarat på Wikipedia.  ”Ett ’sinne’ är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

När vi var barn frågade vi ofta varandra vilket vi helst (sic!) skulle vilja vara. Blind eller döv. Jag, som läste massor av böcker, svarade naturligtvis att jag helst ville bli döv. Numera skulle jag nog svarat att jag av alla sinnen helst skulle ha velat ha känseln kvar. Inte så kul om man inte känner något om man skär av sig ett finger eller lägger handen på en het platta.

Som väl är har jag inte tappat känseln, ser och hör ganska bra och känner en viss smak. Däremot har jag helt tappat lukten. Det är det som heter anosmi på läkarspråk. Lätt att komma ihåg när ”nos” ingår i ordet. När jag äter mat känner jag bara salt, surt, sött och beskt. Jag känner inga dofter vara sig goda eller illaluktande.

Inte någon mat som skulle tilltalat mig idag. Kunde lika gärna ha varit bruna bönor med fläsk.

Det är mycket opraktiskt. Jag kan t.ex. inte känna om jag har bränt vid något på spisen eller om det skulle lukta brandrök i huset. Inte om mina trikåtröjor luktar svett eller om någon rest i kylskåpet luktar gammalt. Jag drar mig för att baka eftersom jag inte kan känna doften av brödet när det börjar bli färdigt.

Maten har blivit helt ointressant. Tyvärr är jag hungrig då och då som vanligt men det kvittar vad jag äter eftersom jag bara kan avgöra vad det är för något jag äter på konsistensen och på synen naturligtvis. Då vill man förstås helst äta något som smakar sött, vilket inte är särskilt nyttigt. Kräm med mjölk och sylt på smörgåsen har plötsligt blivit mycket populärt på menyn.

Jag läste vidare att nässprejen Nasonex, som innehåller kortison, kan göra så att lukten försvinner helt. Jag som använt det i nästan fjorton dagar nu tänker sluta omedelbart. Lite trösterikt står det dock att lukten brukar återkomma efter någon månad. Men säkert är det inte. Det vore mycket tråkigt om man aldrig mer fick känna doften av nyslaget hö eller av en bukett liljekonvaljer eller varför inte av nybakade bullar…

1046 Lördagstema - Min musik

Olgakatt är den som håller i taktpinnen för årets första lördagsteman. Månadens övriga lördagsteman finns listade till höger i bloggen. Där finns även en lista på vilka som deltar. Varför inte hänga med i år? Det är spännande att läsa hur olika vi lördagsbloggare tolkar temat.

Det första temat för januari 2015 har rubriken MIN MUSIK. Som kyrkomusiker kanske man kunde tro att det vore ett mycket lätt tema för mig att skriva, men det är ganska komplicerat eftersom en stor del av "min" musik är helt arbetsrelaterad.

Kent tog bilden som går att klicka större.

D.v.s. sådan musik som jag spelar på gudstjänster, begravningar, dop eller bröllop. Visst kan Gammal Fäbodpsalm av Oskar Lindberg (eller Gammal Fä som organisterna kallar den) vara vacker i sig, men har man spelat den ett hundratal gånger blir den lite tjatig. Liksom Adagio av Albinoni eller Air av Bach. Man TÄNKER inte så mycket på om det är vackert eller ej när man spelar sådan musik, bara på att göra jobbet så bra som möjligt och inte spela fel. 

Önskesångerna till begravning kan vara av mycket skiftande slag, allt från Elvis till Gamla Nordsjön. Oftast är det dock sångerna Jag har hört om en stad ovan molnen och Där rosor aldrig dör som önskas. Det mest udda jag spelat är nog Björneborgarnas march. Jag kunde inte hitta noterna någonstans - inte ens på biblioteket och höll på att ge upp. Men en snäll bibliotekarie i Norrköping hade privata noter hemma så han kopierade dem och skickade till mig.

Till bröllop har jag också fått spela de mest varierande musikstycken. Ulf Lundell, Ted Gärdestad och melodifestivalslåtarna är mycket populära. Sällan önskas mer seriös och svårspelad musik, som väl är. Det som är svårast är att få tag på noter på någon relativt sällsynt låt, som t.ex. en sällan spelad melodi från Lejonkungen, som jag inte kunde hitta någonstans. (Jag kanske inte behöver tala om att mitt not- och sångboksbibliotek upptar många hyllmeter.)

Mycket finns att hämta på nätet, men inte allt. Jag får ofta ta till Youtube för att lyssna på melodin eftersom den oftast inte har fullständigt pianoackompanjemang i sångböckerna utan det bara är harmonierna som är utskrivna. En helt fantastisk databank med de flesta svenska visor och sånger och var man kan hitta dem finns på Stenungsunds bibliotek. Jag är oändligt tacksam över denna sång- och visbank!

Jag lyssnar inte så ofta på musik hemma men då jag gör det blir det något mer lättsamt. Gärna gamla evergreens och musikalmelodier. Barbra Streisand är en stor favorit liksom den härliga sångaren Michael Bublé, som har tagit de gamla melodierna från 30- och 40-talet till sitt hjärta. Jag är också mycket svag för storbandsjazz. Take the A-train med Duke Ellington är en melodi jag kan höra hur många gånger som helst utan att tröttna. Jazzpianisterna Bengt Hallberg och Oscar Peterson är också stora favoriter. Jag själv tycker det är väldigt roligt när det svänger, hade kanske blivit jazzpianist när jag var ung om jag hade varit pojke. Att ta med en flicka i ett jazzband - annat än som vokalist - var helt otänkbart på den tiden.

Den här låten med Barbra Streisand och Michael Bublé är en pärla. De sjunger It had to be you, en sång som ofta förekom på våra skutt eller hippor, som det hette istället för partyn när jag var ung. Låten svänger inte igång förrän efter ca en minut, så ge inte upp...

1045 GOTT NYTT ÅR 2015

Jag önskar alla mina bloggvänner och övriga bloggläsare  ett riktigt 

GOTT NYTT ÅR 

2015

med denna målning av tulpaner i vas. Konstnären är det äldsta av de yngsta barnbarnen, Casimir, 7 år.  

(Bilden går att klicka större.)

1044 - Halvårskoll juli-december 2014

Någonting som jag brukar göra varje år är en Halvårskoll. Nu är det ju bara en enda dag kvar tills det blir nytt år, så därför är det hög tid att lägga ut några bilder från året 2014. Ska försöka begränsa mig till två bilder per månad även om det blir svårt. När man blickar tillbaka är det ju så mycket som har hänt mellan juli och december.

Juli

Min bror Gunnar fyller 70 år. Födelsedagen firas på vårt gemensamma sommarställe ute på Äspholm i Sankt Anna skärgård.

Min svägerska Laila längst till vänster, min bror Göran, jag, min svägerska Anne Sophie och lillebror Gunnar. Kent skulle egentligen också vara med men det är han som tar bilden. (Bilderna går att klicka större.)

Alla tre av de yngsta barnbarnen fyller år i samma vecka i juli. Från vänster Clarissa 3, Caspar 5 och Casimir 7 år. Det är Caspars födelsedag - 8 juli - som firas med tårta på verandan till sommarhuset på Öland. 

Augusti

En tradition är att Sankt Ragnhildskören, som jag leder numera, en lördag i augusti sjunger i Farledskyrkan, som pågår under en vecka i Skällviks vackra gamla kyrka. Än så länge är vi bara 13 stycken i kören men när höstterminen slutar har kören ökat med 8 medlemmar. 

Repetition en timme med Sankt Ragnhildskören före körframträdandet.

Augustibröllop på Capella Ecumenica ute på en liten ö i Sankt Anna skärgård. Jag spelar Mendelssohn in och Gammal bröllopsmarsch från Delsbo ut.

September

Nu har kören satt igång på allvar och redan har det kommit fyra nya medlemmar. Här är vi samlade i Drothems församlingshem i Söderköping där vi sjunger på en lunchträff. Körsånger varvas med allsång, vilket uppskattas mycket.

Sista helgen i september är det Kulturnatt i Norrköping. Hela dagen och halva natten är det framträdande av körer och skådespelare. Museerna är öppna, liksom gallerierna och teatrarna. Även i kyrkorna är det konserter. Här har man illuminerat vattenfallen i Industrilandskapet. Färgerna skiftar hela tiden - rött och orange i nästa fas.

Oktober

Vi brukar alltid göra en höstutflykt i oktober när det är som vackrast. Den här gången tar vi färjan vid Stegeborg över till Vikbolandet och Å kyrka. 

 Färjeläget på Vikbolandssidan vid Stegeborg vid Slätbaken.

Det är många gånger under hösten som jag åkt med Swebus upp till Stockholm för att hälsa på Mirrfamiljen. Den här gången är det lagom till Allhelgonahelgen och jag är här på väg till Mirren för att äta lunch med henne. 

November

Åter i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn. Här är det Clarissa som lägger pussel.

En av Clarissas favoritsysselsättningar är att lägga pussel.

Bloggandet kan få de mest oanade följder. Fredagstemat i slutet av augusti 2011 hade nämligen rubriken "Skördetiden är inne". Eftersom min vän Leif tillsammans med sin bror ägde och drev Söderköpings Elvalskvarn passade jag på att besöka honom i kvarnen, där jag aldrig varit tidigare. Redaktören för Sankt Ragnhilds Gilles i Söderköping årsbok fick av någon anledning tag i mitt inlägg - hur, vet jag fortfarande inte - och tyckte att det kunde passa som artikel i årsboken om jag la till lite historik också. Det fick jag av Leif och så blev det att jag kom med som författare i årsboken 2014. Kvarnen är numera nerlagd efter 80 år så det blev samtidigt en dokumentation över familjeföretaget. 

Här är samtliga författare till artiklar i årsboken samlade på Stinsen, Söderköpings Stadsbibliotek för att presentera årsboken. 

December

Mycket musik har det varit i december både med min egen kör och  med barnbarnen i Stockholm. Men det har jag skrivit så mycket om på bloggen så det hoppar jag över här. Även i lilla Söderköping är det adventsmarknad varje år även om den kanske inte är av samma storlek som i Gamla Stan.

Adventsmarknad på Hagatorget i Söderköping.

Jag avslutar halvårskollen som jag började - med de tre yngsta barnbarnen. Här är de tillsammans i Mogata lördagsmorgonen efter Annandagen.

Alla tre lika fascinerade av Lillefee, filmen som morfar spelat in på sin dator. 

1043 Lördagstema - I handen

Alla som följt min blogg vet att ett av mina stora intressen är illustratörer. Det var egentligen därför jag började samla på gamla Bonniers Veckotidningar vars omslag alla pryddes av den tidens bästa konstnärer och illustratörer, om man nu kan skilja på dessa kategorier. Det tog många år innan fotot ersatte det tecknade och målade omslaget.

I den här boken finns det mesta att läsa om julen och alla traditionerna kring denna. (Bilderna går att klicka större.)

Så det var ett lätt beslut för mig när vår lilla grannflicka Ida kom in med sin jultidningslista någon gång i augusti eller september. Där fanns nämligen den lilla boken, Jul med Jenny Nyström med text av Jan Öjvind Swahn, att inhandla. Så några dagar före jul fick jag denna lilla pärla i min hand. (Om den fina konstnären och illustratören Jenny Nyström har jag skrivit ett inlägg här när lördagstemat var Rim och Ramsor.)

Här är det digra innehållet i den lilla boken. Kanske något att satsa på tills nästa år?

För att få en uppfattning om hur texten och bilderna ser ut, lägger jag ut några sidor på bloggen.

Denna bild är tydligen en detalj från en bonad, som hon också skapade förutom alla tusentals julkort.     

Att hon verkligen var en duktig konstnär tycker jag att nedanstående bild illustrerar.