Torget framför Sankt Dominiuskatedralen i Split. Byggnaden var från början ett jättelikt mausoleum avsett för Diocletianus. Det blev en romersk- katolsk kyrka under 600-talet. (Bilderna går att klicka större.)
Det regnade på morgonen och det regnade tyvärr hela dagen vi var i Split. Min kamera hade ju gått sönder som jag berättat tidigare, så även i det här inlägget är det Kent som tagit alla bilder utom en. Bussresan dit gick också mycket högt på den slingrande serpentinvägen, men då det regnade gjorde vi inte paus för fotografering. Vill man se hur staden ser ut högt uppifrån där den ligger på sin halvö, kan man kika här.
När vi klivit av bussen steg vi in genom en av de fyra portarna på palatset som ledde till källaren. Diocletianus palats är med på UNESCOS världsarvslista och när man ser de välbevarade gamla byggnaderna förstår man varför. Hela den gamla staden är ett enda stort historiskt och kulturellt minnesmärke. Att det bara tog 10 år för att bygga palatset är ett mirakel. Man kan väl tänka att det gick åt många slavar att uppföra allt detta.
I palatsets källare trängs nu souvenirbutker och turister med varandra.
Här är det saker av marmor som bjuds ut till turisterna.
Massiva och jättetjocka väggar av sten.
Ikonbutik
På väg ut ur källaren.
Diocletianus föddes 244 och dog 311. Han var romersk kejsare mellan 284 och 305 och lät bygga palatset mellan åren 295 och 305. Palatset hade fyra ingångar, järn-, brons-, silver-, och guldporten. Själv gick Diocletianus alltid in genom guldporten mot söder och som vette ut mot trädgården och havet. På den tiden gick havet nästan ända upp till porten så kejsaren kunde höra vågornas skvalp från sina salar. Av metallerna finns ingenting kvar idag. Men torget och golven är fortfarande belagda med dyrbar marmor.
Torget - peristylen - i centrum av palatset. Den södra delen av palatset var avsedd för kejsaren och den norra för soldater, tjänstefolk och slavar.
Entrén till Sankt Domniuskatedralen i Split. Diocletianus lät föra hem pelare och kolonner, skulpturer och övrig utsmyckning från Grekland och Italien. Sfinxen som vaktar ingången kommer från Egypten.
Katedralen byggdes först som ett gigantiskt mausoleum år 305 åt Diocletianus men blev en romersk-katolsk kyrka på 600-talet. Klocktornet byggdes senare. Här kan man också se det ursprungliga mausoleets oktagoniska form.
Trånga gränder överallt.
Romerska soldater på vakt på torget lånade gärna ut sig för att bli fotade tillsammans med turisterna. Kent kollade på nätet att soldatuniformen var helt överensstämmande med den som soldaterna hade på romartiden.
Diocletianus palats är en av världens mest välbevarade byggnader av romersk arkitektur idag, läser jag på nätet. Och jag ifrågasätter det inte efter den ganska korta rundvandringen i palatset till följd av regnet. Här uppträdde också skönsjungande herrar i ett valv i palatset med dalmatinska sånger och iklädda röda mössor och med instrument, till skillnad från dem i Trogir.
En septett med dalmatinska sångare.
Idag blev det tyvärr ingen gemensam lunch, men Kent och jag hittade en liten restaurang där vi avnjöt pizza och gott kroatiskt öl.
Den södra porten som vetter ut mot trädgården och havet.
När vi skulle åka hem till Makarska hade det slutat att regna.
Marija bjuder de något trötta och våta rundresenärerna på en upplivande och stark dryck under hemvägen.
På fredagskvällen var det en stor trerätters avskedsmiddag med servering vid borden. Men den återkommer jag till i nästa inlägg.
Solen bröt fram på kvällen och hoppet om en sista varm och solig dag återkom. Utsikt från vår balkong på hotell Meteor.
Tidigare inlägg om vår rundresa i Kroatien:
