Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challengesom ger oss ett ord i veckan att illustrera med ett eller flera foton. På hemsidan kan man hitta fler som är med på temat.
Denna gång är det ordet OVANsom är på tapeten. Här kommer några bilder som jag tog på vår resa till Kroatien för några år sen.
Här från OVAN på motorvägen har man en vidunderlig utsikt över Dubrovnik. (Bilderna går att klicka större.)
Vackert enkupigt tegelOVANpå ett tak i badorten Bol.
Här går vi på en väg högt OVANför stranden i Bol på en liten väg upp till ett kloster.
Veckans fotoutmaning som vi ska illustrera med en eller flera bilder är FRUKT. Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som har hittat på ord för varje vecka hela året ut. Fler som har antagit utmaningen hittar man på hemsidan.
Det får bli några bilder från arkivet och vår resa till Makarska i Kroatien i oktober 2016. Om man vill läsa om våra äventyr där kan man klicka på länken här.
Sista kvällen i Makarska serverades vi en avskedsmiddag med bland annat fantastiska skapelser gjorda av frukt.
Det är förvånande hur fort tiden har gått när man blickar tillbaka. Det här halvåret har nästan uteslutande bjudit på positiva upplevelser och trevliga händelser. Det är otroligt hur mycket som har hänt sedan i somras. Roligt är det att gå tillbaka i bloggen och titta på sina inlägg. Vet inte om jag hade kommit ihåg särskilt mycket om jag inte skrivit om det på bloggen. Halvårskoll januari - juni 2016.
JULI
Kent och jag firar vår fyrtioåriga bröllopsdag 22 juli med champagne hemma i Mogata. Mirren är med och sambon Johan tog fotot. (Bilderna går att klicka större.)
Dagen efter var vi på besök på Äspholm hos Kalle och Anne-sophie.Ett helt gäng av barn, barnbarn, brorson, kusiner och vänner på bryggan i sommarparadiset på Äspholm i Sankt Anna skärgård.
Som vanligt har jag spelat på många friluftsgudstjänster under sommaren. Här ska Eva W. på Arkö köra ner oss till bryggan efter kaffet. Kent får också åka med och min gode vän, prästen Tore övervakar det hela.
Här är vi och hälsar på sonen Kalle och hans sambo Anne-sophie igen i deras stuga på Äspholm. Casimir och Caspar är med.
Besök hos sonen Kalle på hans nya jobb i Industrilandskapet i Norrköping. Han beställde en flamingo av mig vid det tillfället - företagets maskot - att ha på sitt kontor. Här kan man se resultatet som blev färdigt strax före jul.
Fest för alla som fyllt åttio 2016 i Sankt Laurentii församlingshem. Den ukulelespelande kvartetten underhöll oss med visor och musikquiz under trerättersmiddagen.
December är Luciatågens, julkonserternas månad och även julshowernas. I år hade jag glädjen att kunna vara med på två julkonserter med de yngsta barnbarnen och en julshow med Mash Up där mitt äldsta barnbarn, Isabelle, är med och sjunger och dansar. Den första julkonserten var med Stockholms Gosskör i Kungsholms kyrka, där nioåringen Casimir sjunger i Diskantkören och sjuåringen Caspar sjunger i Preparandkören. Dagen därpå hade Lilla Akademien sin julkonsert i Missionskyrkan i Stockholm. Där går Casimir i årskurs tre och Caspar i årskurs ett.
Preparandkören och Diskantkören sjunger julvisor i Kungsholms kyrka.
Efter utflykten till Split vilade vi en stund på hotellrummet och satt ute på balkongen och njöt av utsikten. Det hade klarnat upp och förhoppningsvis skulle vädret bli fint nästa dag.
Utsikt mot havet från vår balkong på nionde våningen. (Bilderna går att klicka större.)
Och utsikten rakt ner. Kent tog naturligtvis bilden (tidigare på dagen) eftersom jag inte vågade mig så långt ut på balkongen.
På kvällen bjöd Krores på en trerätters avskedsmiddag. Som omväxling skulle vi bli serverade vid bordet. Tillsammans med våra trevliga middagskompisar åt vi prosciutto och ost med frukt som förrätt, kyckling som varmrätt och en festlig efterrätt som på bästa Nobelfestmanér serverades med brinnande ljus av servitörerna i en lång rad.
Lite av vad som fanns på den vanliga middagsbuffén den kvällen. Prosciutto var mycket populärt.
Tre grabbar underhöll Krores gäster med olika folksånger.
Vi blev också underhållna av en trio med grabbar som spelade gitarr, dragspel och mandolin och sjöng till. Men när jag gav mig ut med mobilen på en liten fotorunda stötte jag på det som var den största upplevelsen den kvällen. Nämligen ett antal fantastiska frukt- och grönsaksfigurer. Här syns några av dem.
Vet inte riktigt vad "mössan" och blommorna är gjorda av. Kanske någon av kompisarna från kvällen vet?
Ett vikingaskepp av bl.a. melon och druvor.
Tupp av gurka, chili och melon.
En kungsfågel?
Verdan var upphovsman till alla dessa fina skapelser.
Att göra något annat efter denna rikliga måltid än att dra sig tillbaka till hotellrummet tills det blev dags att sova, var inte att tänka på. Det var inte så kyligt så vi satt ute på balkongen ganska länge och tittade på alla ljusen från vår balkong på nionde våningen.
Makarska by night. Här syns inga ljusreklamer eller neonskyltar.
Dagen därpå skulle vi resa hem. Solen sken och det var varmt, åtminstone i solen. Efter att vi checkat ut satt vi en stund på terrassen och tittade på alla som låg vid poolen och solade.
Som synes var det inte långt till stranden från hotellet.
Sen drog vi iväg in till stan för att äta lunch och för att få en sista titt på Makarska.
Turisterna lyser med sin frånvaro den här lördagseftermiddagen.
Ännu en vy från strandpromenaden.
Kyrktorget med högsta bergstoppen på över 1200 m i bakgrunden.
In bland gränderna i den gamla delen av staden där bouganvillean inte gett upp ännu.
Ett mycket originellt dörrhandtag som Kent hittade. Makarska var en fiskeby från början och fortfarande är det fiskmarknad här någon dag i veckan.
Det var många som badade i havet denna dag och vi ångrade att vi inte tagit ur baddräkterna ur bagaget. För en depositionsavgift på 50 kuna (drygt 50 kr) kunde man få ett badlakan att ta med sig från hotellet till stranden.
Badflickor nedanför hotellet.
Hiba var den guide som stannade kvar på hotellet varje dag och var "allt i allo", som hon själv uttryckte det. Själv bor hon i Sverige största delen av året men återkommer varje år till Makarska och Kroresor. Hon är utbildad sjuksköterska och försöker ordna allt till det bästa för sina gäster. Som att ge gästerna nytt rum om de inte är nöjda, ge dem fler kuddar eller filtar eller ta lite extra hand om någon gäst som reser ensam. Ett gott initiativ verkligen. Hemresan gick bra och vi landade i Skavsta någon gång vid elvatiden på kvällen. Bilresan hem gick utan problem men det var bara omkring 14 grader i huset eftersom vi hade stängt av värmen innan vi åkte...
På torsdagen skulle vi besöka badorten Primosten, en vingård där vi skulle äta lunch och den gamla staden Trogir på vår rundresa med Krores. Färden dit gick som vanligt på hisnande höga serpentinvägar - jag hade nästan vant mig vid det laget.
Primosten är en av Adriatiska kustens mest kända och älskade turistorter. Hela den lilla staden ligger hopträngd på en halvö, men eftersom det hällregnade stannade inte bussen för fotograferingspaus på vägen till staden. Vill man se fantastiska bilder därifrån från höjderna ovan, kan man gå in och kika här. I det här inlägget är det Kent som har tagit alla bilderna. Jag ville inte äventyra min mobil i regnet.
På den lilla platsen utanför ingången till Primosten var det bara rundresegruppen som var ute och promenerade. Några övriga turister syntes inte till. (Bilderna går att klicka större.)
Maria och Josef?
Vi har kommit in i Primosten genom den vackra porten i kalksten.
Utrustade med regnskydd och paraplyer steg vi så av bussen för en kort promenad i Primosten. Vi var ganska ensamma som turister och vi såg inte heller till några personer som såg ut att bo där för jämnan. Kanske var det så (som på så många andra ställen) att hus och lägenheter i denna lilla fina stad köpts upp av förmögna personer för att ha som sommarställe och som nu övergivit den.
Folktomt.
Vackra och välskötta små trädgårdar mellan husen.
En och annan liten butik var öppen, men jag såg inte heller till någon som var i affären. Kent och jag traskade upp för backen till den lilla kyrkan som låg på en höjd. Det brukar alltid vara en fin utsikt från kyrkbacken och vi blev inte besvikna den här gången heller. Det hade ju förstås varit trevligare om det inte hade regnat.
Många korallhalsband i skyltfönstret.
Kyrkan i Primosten var tyvärr stängd.
Utsikt från kyrkogården.
Besöket i Primosten blev inte så långt på grund av regnet och vi fortsatte därefter färden med bussen till en vingård där vi skulle äta lunch. Vi blev väl mottagna och fick också titta in i huset där man bryggde vin, grappa och diverse likörer.
Fikonträd som Kent fotade från bussfönstret på vägen till vingården.
Då det fortfarande regnade och var ganska kyligt åt vi inomhus.
Lunchen innehöll bland annat den lufttorkade skinkan prosciutto som är bäst efter den har fått torka i några år. Alltför torr enligt min mening - jag föredrar vanlig julskinka. Men det anses vara en delikatess. Även här fick vi så mycket vi kunde och ville dricka av husets vin. Eftersom det fortfarande regnade trängde vi ihop oss i det lilla stenhusets matrum - annars hade vi kunnat sitta ute i skuggan av vinrankorna.
Trångt om saligheten. Ulla, Sten och jag väntar på att lunchen ska serveras.
Här har prosciutton och oliverna kommit på bordet.
Efter en stunds glad och trevlig samvaro hade vi möjlighet att köpa med oss hem någon av husets hemgjorda produkter i fina flaskor och burkar. Jag fastnade för en flaska fikonlikör, som jag hade provsmakat tidigare. Mycket god men ganska stark - så den får vänta till något festligt tillfälle med att korkas upp.
De tre flaskorna längst upp till vänster innehåller fikonlikör som jag föll för.
Här fanns också gamla hus byggda av sten.
Den gamla staden Trogir var en upplevelse. Staden tillhörde den Venetianska republiken till år 1797 då republiken upplöstes. Många av de gamla vackra byggnaderna tillkom under denna epok, läser jag på Wikipedia. Trogir har tidigare varit grekiskt, romerskt, venetianskt och franskt. Det finns byggnader också från den romerska tiden, från renässansen och från barocken. År 1997 kom gamla staden i Trogir med på UNESCOS världsarvslista.
Torget i Trogir med stadshuset till vänster i bild.
Sankt Laurentiuskatedralen i Trogir.
Den fantastiska porten till katedralen. Överst ses Sankt Laurentius med gallret som han dog på efter ha blivit grillad. Kanske kan det vara intressant att läsa mer om detta helgon eftersom vår huvudkyrka här i Söderköping är uppkallad efter honom.
Målningar fanns att köpa som souvenirer.
En manskvartett sjöng gamla traditionella sånger från Dalmatien i en av de gamla byggnaderna. Sist i inlägget kan man lyssna till en videosnutt som Kent spelade in.
Fästningen Kamerlengo från 1400-talet. På sommaren har man här konserter och andra evenemang.
På videon springer en kvinna förbi kameran just som gossarna börjar sjunga. För övrigt får de sjunga ostört tills slutet. Härliga röster!
