Chagall i mitt hjärta

Tidig tavla med motiv från Vitebsk i Vitryssland där Marc Chagall föddes 7 juli 1887. Man ser ofta den fiolspelande farbrodern, geten, akrobater och clowner i hans målningar. 1923 flyttade han till Paris som man kan ana av Eiffeltornet som reser sig i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

1954 tror jag det var som jag drabbades av Marc Chagall för första gången. Jag var med föräldrarna i Paris den sommaren och vi gick på en utställning med hans tavlor på Grand Palais. Av någon underlig anledning hade jag inte träffat på denne konstnär tidigare och blev helt hänförd av hans målningar då. Så betagen blev jag av de underbara färgerna att jag länge ritade och målade allting i blått och grönt och lila när jag kom hem.

Chagall och Matisse kämpar nu om första platsen bland konstnärerna i mitt hjärta. För närvarande har den intagits av Chagall, sedan MM och jag besökte Chagallmuseet i Nice i maj. Det invigdes 1973 och var då det första nationella museet i världen ägnat åt en levande konstnär. Chagall dog i Saint-Paul-de-Vence 1985 – en plats som är den första vi ska besöka nästa gång vi kommer till Nice.

Utanför museet

Namnet på museet är: ”Musee Message National Biblique, Marc Chagall, Nice”. Det är till största delen en exposition av hans målningar från 50-och 60-talen med motiv från Gamla Testamentet, men det finns även några av hans tidigare verk representerade som visar hur han utvecklats som målare under sitt liv.

MM. på väg in i museet som invigdes 1973.

Vi hade den stora turen att det var museernas kväll den femte dagen vi var i Nice, så strax efter hemkomsten från Vence klättrade vi de många trapporna upp till museet. Det var öppet när vi kom dit vid åttatiden och var fortfarande öppet när vi gick därifrån vid halv tiotiden.

Många, långa trappor upp till museet...

Det var en fantastisk upplevelse att se de jättelika målningarna - tyvärr hittar jag inga uppgifter om hur stora de är men skulle gissa på ca 3x4 m - som hängde på de vitkalkade väggarna och ta del av de fantastiska färgerna och den flödande fantasin som strömmade mot oss från konstverken…

Adam och Eva i paradiset

Skiss till Adam och Eva i paradiset

 Abraham på väg att offra sin son Isak

Ett av utkasten till Abraham och Isak

Gud driver ut Adam och Eva ur paradiset

Jakobs stege

Noaks Ark har lyckligen landat på Ararat

Intressant var också att se de många skisserna till målningarna. Chagall nöjde sig inte med att bara måla, han skapade också – liksom Matisse – väldiga glasmålningar i det israeliska parlamentet Knesset och reliefer i lera. I museet fanns några sådana skulpturer och ett mindre fönster i underbara färger.

 

Sara och Rebecka

Omtumlade ger vi oss iväg hem till hotellet efter ha tagit mängder av foton. Här fick man ta foton utan blixt, något som inte är tillåtet i Norrköpings konstmuseum! En härlig konstbok fick vi också med oss hem för vidare studier och en oförglömlig konstupplevelse.

Abraham och de tre änglarna

Välkommen lilla Clarissa!

Clarissa, fyra dagar gammal med mormor. (Bilderna går att klicka större).

Äntligen är den långa väntan över och jag har blivit mormor igen till en liten Clarissa – syster till Casimir och Caspar. Det är därför det har blivit lite si och så med både bloggande och bloggläsande den senaste tiden.

Midsommarhelgen firade vi ju på Öland, långt från Huddinge sjukhus där Mirrens alla journaler fanns. Den lilla flickan var planerad att födas i mitten av juli, men man kan ju aldrig veta när bebisar behagar infinna sig. Fyraåringen Casimir kom tre veckor tidigare än beräknat och tvååringen två veckor. Och fort gick det!

Lilla Clarissa är vaken för ovanlighetens skull

Så den sista natten, söndagen efter midsommardagen, när Mirren, jag och pojkarna var ensamma i sommarhuset på Öland var jag riktigt orolig. Mirrmaken var i Afrika och MM hade åkt hem till Mogata. Såg framför mig olika scenarier: dra upp pojkarna ur sängen, rusa ut till bilen, öppna tre kogrindar medan Mirren hade värkar, få tag i ambulansen stationerad en halvmil därifrån…

Tänk om ambulansen var någon annanstans, eller hade fått punktering eller att ambulanspersonalen hade semester. Jag låg vaken flera timmar på natten innan jag kunde somna. Som väl var hände ingenting den natten, utan vi kunde i lugn och ro lämna sommarhuset dagen därpå och åka hem till Mogata för vidarebefordran till Stockholm.

Lördagen den andre juli fyllde Casimir fyra år och då var jag i Stockholm sedan några dagar. På lördagen åkte MM och jag hem eftersom jag hade en gudstjänst på söndagen. På tisdagskvällen veckan därpå kände Mirren att det var dags att åka till sjukhuset och 2.58 på natten till onsdagen den 5 juli föddes lilla Clarissa.

En liten musketör i riddardräkt och med svärd (av mjukplast) vid sidan - födelsedagspresenter

Musketören njuter sin födelsdagsyoghurt

Mirren på Casimirs födelsedag tre dagar innan Clarissa föddes.

Casimir blev lite generad när vi sjöng och hurrade för honom...

Ett litet tält och en vattenspridare som man kan hoppa över och skutta igenom hörde också till födelsedagspresenterna

Fördelsedagsbuffé som bl.a. bestod av tre sorters pajer som Mirren lagat själv, ost, skinka och rostbiff. Dessutom hade hon gjort två tårtor... 

Jag åkte upp till Stockholm igen på torsdagen för att träffa den lilla flickan och för att fira Caspar, som fyllde två år på fredagen. Clarissa är redan en liten skönhet med massor av brunt, mjukt hår och vackra blå ögon, om hon någon gång tittar upp. Hon sover mest hela dagarna och piggnar till först på nätterna. I alla fall är hon ett underverk, som man aldrig tröttnar på att titta på eller hålla i famnen.

Morfar med den sovande Clarissa i famnen. Hon vaknar så fort man lägger ner henne i barnvagnen och gnyr eller skriker...

Mirren är lycklig att det hela är över och att allt har gått bra...

När jag gick på University College i London vårterminen 1957 var jag med på föreläsningarna i engelsk litteraturhistoria för en känd professor, som jag tyvärr glömt namnet på idag. Han hade en serie föreläsningar om Samuel Richardson och hans brevromaner (epistolary novels), Pamela och Clarissa. Pamela anses vara den första riktiga romanen i England. Hade jag för femtiofyra år sen vetat att jag skulle få ett litet barnbarn som skulle heta Clarissa, kanske jag hade hört på och antecknat lite bättre...

Clarissa kom ut 1748 och handlar om en mycket vacker och ädel flicka vars liv tyvärr slutar tragiskt, som så många andra romanfigurers på den tiden. Här kan man läsa mer om den. Så det är ett namn med gamla anor tvärtemot vad man kanske kunde tro.

Ännu äldre är benämningen ”Clarissor” som uppstod under 1200-talet. Det var ”de fattiga damerna” som omgav Clara, grundare av II Franciskanska orden. Här kan man läsa om ”Clarissorna” och den heliga Clara när hon mötte Franciskus.

Vi firade inte Caspar förrän på lördagen, då MM kom upp för att vara med och för att skjutsa hem mig. Då var det stort tårtkalas med farmor Ingrid, farfar Bosse och farbror Anders. Vädret var varmt och soligt och vi kunde sitta ute i trädgården hela eftermiddagen. På lördagen åkte vi hemåt igen, MM och jag, eftersom jag hade en friluftsgudstjänst att spela på även på söndagen.

Caspars födelsedagspresent - en helikopter, som både kunde snurra och ta sig framåt. På födelsedagsbrickan yoghurt och bulle.

Ytterligare presenter på lördagen...

...ett "Thomas-tåg" lok.

Här hjälper farmor Ingrid Caspar att blåsa ut ljusen på tårtan.

Hela Mirrfamiljen samlad vid gungan i trädgården.

Födelsedagsbarnet hann också med att laga mat mellan uppvaktningarna.

Midsommarfirande sommaren 2011

Dans kring midsommarstången på Löttorps camping - bilderna går att klicka större

Den senaste tiden har varit lite turbulent – därav bristen på inlägg efter födelsedagen och kommentarer till blogvännerna. Först en vända till Öland med Mirrfamiljen där Mirren,  barnen och jag stannade några dagar sedan våra respektive lämnat oss. Mirrmaken för att åka till Kenya och Ghana i jobbet och MM för att åka hem och vattna blommor och vår minimala grönsaksodling.

Jag, Mirren och Caspar och Casimir innan dansen började

På midsommaraftonen var båda på plats igen. Mirrmaken kunde dock inte följa med till dansen i Löttorp eftersom äldste sonen – fyra år sedan i lördags – varit Mirrmaken behjälplig (när övervakningen för tillfället inte fungerade) med installeringen av avlopp i sommarhuset med att klippa av ett plaströr i källaren vilket förorsakade en mindre översvämning.

Stången ska resas om en liten stund - frivilliga starka herrar (!) tillkallades

Nu är stången på plats med benägen hjälp av dessa...

Ett helt band svarade för musiken till ringdansen

Casimir och jag hänger tvätt. Caspar vägrade att dansa av någon anledning...

 I säkerhet med mormor utanför ringarna med dansande

Jag tog många jättefina bilder av barnen och naturen på Öland och en hel del även på midsommardansen. När jag sedan vid hemkomsten skulle kolla bilderna i kameran, möttes jag bara av meddelandet: ”Ingen bild”. Jag hade glömt att ta ut minneskortet ur datorn innan jag åkte iväg från Mogata! Numera använder jag kabel när jag ska överföra bilderna…

Midsommarnattens leende...

De bilder från midsommarfirandet som finns i inlägget har MM tagit.

Födelsedagskalas

Ulrika Hydman-Vallienskål är en kärkommen present. Näst yngsta barnbarnet Casimir skulle nog gärna velat haft ett paket själv. (Bilderna går att klicka större).

Jag brukar inte fira mina födelsedagar – hade ingen fest när jag blev 50 eller 60. När jag fyllde 70 ordnade Mirren kalas för mig i Stockholm, eftersom jag inte ville vara hemma…

Men den här gången bestämde jag mig för att för en gångs skull bjuda alla mina barn, barnbarn, flick- och pojkvänner, svärföräldrar till barnen och kusin Kay, som alltid brukar vara med, till en gemensam födelsedagsfest hos oss i Mogata.

När man har uppnått den höga åldern av sjuttiofem år ska man vara glad och tacksam och inte ledsen för att man blivit så gammal. Är man dessutom frisk och kry och relativt rörlig – kan dock inte gå ner i brygga längre, som jag var fena på när jag var yngre - ska man vara extra glad. Ryggen skulle förmodligen gå av om jag försökte…

Inte heller vågar jag stå på händer eller dyka från fyrameterstrampolinen på badet som jag gillade förr. Men mycket annat gör jag fortfarande som jag faktiskt inte gjort tidigare. Har blivit vokalist i Dagsbergs Dragspelsgäng och har startat ett jazzband – Mina Vänner – tillsammans med mina vänner och blivit körmedlem i Sankt Annakören.

Alla fick inte plats här i köket utan jag fick duka i vardagsrummet också.

ALLA som jag bjudit kom vilket gladde mig oerhört, trots att många hade varit tvungna att ta bilen från kungliga huvudstaden till Mogata. Alla utom barnbarnet Johan som spelade tennisturnering i Åhus. Mirrfamiljen kom ner på fredagskvällen – kalaset skulle gå av stapeln redan på lördagen eftersom jag hade en friluftsgudstjänst, som jag inte ville missa på söndagen den 19 då jag egentligen fyllde år.

Sonen Kalle fotograferade flitigt.

Att äldsta dottern Anna är 50+ är svårt att se...

Jag bjöd som vanligt på buffé (kan inget annat när det är många) med hemgjorda köttbullar, potatisgratäng med 7 dl vispgrädde i, vilket MM inte gillade, men alla övriga gjorde. MM räknar nämligen points. Sen var det kallrökt lax i skivor, rostbiff, ostbricka, två purjolökspajer, färskpotatis och sallad. Allt gick åt till sista köttbullen utom salladen, som vi glömde att sätta fram från början…

Anna kom med både papegoja och dobbermanpinscher -egna djur som väl var och inga presenter till mig...

Yngsta dottern Mirren går på "fallande fötter" (som min salig svärmor alltid sa) och väntar barn om några veckor.

Kalles fru Mari, dottern Isabelle, mormor Gerd och Bellas pojkvän Johannes vid fördrinken bestående av smultroncider.

Till kaffet serverades mandeltårta à la Annas nya kokbok och jordgubbstårta enligt Mirren. Jag själv hade gjort tårtbottnarna för säkerhets skull eftersom Mirren är mycket skeptisk till sådana man köper. Även tårtorna gick åt, så det var en fröjd att ha lunchgäster den dagen!

Farmor Ingrid med yngsta barnbarnet Caspar i knät.

Nästnästnäst yngsta barnbarnet Oscar med flickvännen Isabelle

Li Ye - kinesisk studentska som bor hos Mirrfamiljen med kusin Kay

Mellan lunchen och kaffet tvingade jag gästerna att vandra runt huset på en tipspromenad med frågor om mig själv som jag gjort själv också. (Tipspromenad är bland det värsta MM vet så jag fick göra den i smyg).

Här har visst två lag stött ihop...

Det vinnande laget Team Kalle

Mirren och MM fick inte vara med – Mirren kunde svaren direkt på alla frågorna när jag frågade henne innan. Som den gamla lärare jag är delade jag upp gästerna i tre lag: Team Anna, Team Kalle och Team Bella. Team Kalle vann med 8 rätt av 12. Ingen kunde svara rätt på vilket år jag tog körkort och ingen gissade att jag gillade Jussi Björling bättre än Frank Sinatra t.ex.

Kalles svärfar Rolf, min svärson Jörgen och MM diskuterar kameror.

Bella, Johannes, farfar Bosse, Rolf och Casimir vid kaffebordet.

Anna med äldsta barnbarnet David vilar sig på gräset. Cilla i bakgrunden.

Fr.v. Jörgen, Bella, Johannes, Bosse, Mirren, Anders (Mirrmakens bror) och Ingrid.

Oscar i samspråk med Mirrmaken

Två glada svågerkompisar, Jörgen och Kalle

MM skötte markservicen som han brukar göra när det är fest så att jag kunde ägna mig åt mina gäster en hel del. Mirrfamiljen låg över natten till söndagen och åkte hem efter frukosten vid tiotiden. Då var MM och jag redan på väg till Arkösund för att fira friluftsgudtjänst ute till havs.

Här är alla presenter utom två amplar som hänger utanför dörren. Vackra blommor, en fin konstbok, stekpanna och grytor i teflon av Mirren, som inte gett upp hoppet om att jag ska gilla att laga mat, en gnom som ersättning för tomten Lisa som gått sönder och en fin liten Ulrika Hydman-Vallienskål.

Vad kan det vara? En bok kanske... Casimir i knät hos Mirrpappan tar hand om omslagspapperet.

MM hann med att ta en del foton mellan diskmaskinerna

Glada tjejer på festen - Mirren,  Mari, Bella och Gerd