torsdag 29 maj 2008

I Rhododendrondalen

Ännu en fantastisk dag med strålande sol och värme att se fram emot. Termometern visar bara +6 grader än så länge men de sista dagarna har den stigit till +20 – 25 grader vid middagstid.

Jag tänker tillbaka på förra söndagen, den 18 maj. Då var det +4 grader på morgonen och den temperaturen höll i sig hela dagen. Det var den första söndagen som jag var ledig sen vi kom hem från Italien och det passade bra eftersom Mirren med familj var på besök över helgen.

Ett besök i Rhododendrondalen i Norrköping stod på agendan denna söndag. "Dalen" ingår som en del av Åbackarna, ett älskat promenadstråk på ömse sidor av Motala Ström. Perfekt att svärma i när jag bodde i närheten i min ungdom, numera mer använt som motionsslinga av hurtiga motionärer.

Mirrfamiljen på promenad vid Åbackarna


Inte nog med att det var kallt denna söndag – det blåste också en isande nordanvind, därav alla tjocka ytterkläder. Vi frös och huttrade alla utom Lillmirren, som trivdes alldeles utmärkt med att titta på och klappa några hundar som var ute och gick med sina mattar och hussar. Den lilla andfamiljen med de små ungarna som simmade efter mamman tilldrog sig också hans intresse.

Andmamman med sina ungar

Roligast var det förstås, tyckte Lillmirren, att plocka stenar och jord och försöka stoppa dem i munnen. Mer om Lillmirrens bravader hittar ni här.

Härligt med lite grus att stoppa i munnen


Vi började vår promenad på norra sidan av Motala Ström och efter att ha följt stigen som går utmed vattnet kom vi fram till Femöresbron. För sådär 65 år sedan kostade det nämligen 5 öre att gå över bron och man fick lägga sin peng i en bössa vid den lilla stugan på Norra sidan. Numera är stugan en del av örtagården som man kan gå in i innan man passerar bron och titta på alla växter som är prydligt ordnade i den lilla trädgården med namnskyltar på varje växtplats.


Den prydliga örtagården vid Femöresbron





Mirrmaken med Lillmirren på Femöresbron


När vi gått över bron var vi snart framme i Rhdodendrondalen. Här blommade, som namnet anger, givetvis Rohododendronbuskar av alla slag och färger i överdådig mängd. Vi tog många fotografier framför buskarna, mellan dem och i dem. Om en vecka är allting överblommat och det gällde att föreviga alla tillsammans med de vackra blommorna medan tid var.


Blommande Rhododendronbuskar i olika färger





Lillmirren vill helst gå själv - med hjälp än så länge


Lite till mans började vi bli stelfrusna. Vi stannade inte så länge utan fortsatte längs med Strömmen där ett av Sveriges hårdast bevakade fängelser speglade sig i vattnet tvärsöver. Det är gammalt och slitet och det finns planer på att lägga ner det. Än så länge har inte något beslut kommit om något nytt. Varje gång man har haft planer på att bygga ett nytt någonstans har det lämnats in ilskna protestlistor till politikerna från människor som inte vill ha ett storfängelse inpå knuten.

Ett av landets hårdast bevakade fängelser

Lite längre fram hamnade vi mitt i det vackra Industrilandskapet, som vissa politiker ville riva under 60-talet. Det fick vara kvar som väl och är nu en sevärdhet för turister.

En del av Industrilandskapet med rådhuset i bakgrunden



I en av de gamla fabrikerna har universitetet sina lokaler och en annan fabriksbyggnad har man gjort om till eleganta och dyra bostäder. Snart skymtade vi Fräcka Fröken som var slutmålet för vår söndagspromenad och där tinade vi så småningom upp.


Universitetets Campus ligger i den gamla fabriksbyggnaden


14 kommentarer:

Bloggblad sa...

Så bra att jag fick se bilder, då behöver jag inte stressa dit. Mina besök i Större Staden inskränker sig oftast till shoppingstråket.

När jag var barn, däremot, var det ofta söndagspromenader i Åbackarna när vi hälsade på hos mormor.

Och fängelset har jag inte suttit på - men stått! Och sjungit för fångarna, alltså...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det visste jag inte - att du varit inne på fängelset. När och varför då?

Vi brukar åka in, MM och jag, och gå en promenad just i Industriområdet i Norrköping. Hela det här numera vackra fabriksområdet var ju helt stängt när man var barn om man inte jobbade där. Det var någonting som var väldigt mystiskt eftersom man aldrig fick gå igenom och titta som nu.

Annika sa...

Vilka fina bilder. Jag får lust att åka dit. Du vet ju att jag har en väldig förkärlek till Moa Martinssons böcker...
Det ser allt lite småkallt ut. Jag hoppas att vädret är bättre nu.

Bloggblad sa...

Halsbandet sjöng där för måååånga år sen. En av altarna var psykolog på fängelset och fixade det. Det var spännande - stränga tillsägelser att inte ta emot något brev att posta o.dyl... Slussning via flera dörrar... Men sen var det kul, och mycket uppskattat.

Musikanta sa...

Annika:
Nästa gång jag går på promenad i detta område lovar jag att ta en bild på Moa Martinsson där hon står och blickar ut över Strömmen.

Bloggblad:
Kan tänka mig det! Mirren berättade att de intagna brukade stå i fönstren och vinka åt flickorna som joggade över bron när hon gick på gymnasiet tvärs över vattnet.

Marianne sa...

Så ni har en så fin rhododendrondal! Påminner mig om Sofiero norr om Helsingborg. Det var många år sedan jag var där, men där är ju också så vackert. Får nog ta och planera in ett Helsingborgsbesök vid nästa Sverigeresa, även om det inte är blomningssäsong just då.

Hihi, min make har bott på Ystadsfängelset. Hihi, han var nyfödd då. Hans pappa var tf fängelsedirektör (eller vad heter det?) då och familjen bodde där på något sätt.

Eleonora sa...

Vilken trevlig promenad du har gjort och i så trevligt sällskap. Lillmirren är då så jättesöt!

Fina bilder och målande beskrivning ger du också. Tack för att jag fick gå med.

Ser hos Bloggblad att du inhandlat tights och tunika. Tufft! Man ska hänga med och inte tänka så mycket på om det passar för äldern eller ej. Du kommer att få såå kul i dessa kläder!

En riktigt skön och fin dag önskar jag dig och sänder med en kramis

Musikanta sa...

Marianne:
Måste ha varit spännande att bo på ett fängelse. Jag själv bodde länge på lasarettet i Norrköping där min pappa var läkare.

Det var mycket som hände, kulvertar att leka i, snälla sköterskor att hälsa på och ambulansen som vi kunde se från vårt fönster som bar in folk på bår.

Eleonora:
Jag köpte faktiskt tightsen lite på pin kiv och tänkte att alltid retar det någon. "Hon tror att hon ser så ung ut, haha"...

Roligt att du tyckte om min promenad. Ja, Lillmirren är den sötaste bebis jag hittills sett i mitt liv men så är jag ju också mormor och väldigt partisk.

Fast hans intensivt ljusblå ögon kommer att bli väldigt svårslagna i konkurrensen framöver bland flickorna.

Elisabeth sa...

Det är alltid så roligt att läsa om dina reseutflykter... och rätt vad det är känner man sig förflyttad till en svunnen tid! Nästan som Fogelström...

Du skriver så bra!
Varm kram..

Musikanta sa...

Elisabeth:
Tack för din snälla kommentar! Det ger faktiskt inspiration att skriva mer! Kramar i mängd!

Anonym sa...

Åh, vilka fina bilder! Jag brukar åka dit medan de blommar och hoppas hinna i år också. Magnoliorna på södra promenaden är också ett kärt måste.

Musikanta sa...

Annebelle:
Välkommen hit! Det verkar som om vi har en del gemensamt du och jag - vi jobbar ju i samma bransch! ;-)

I huset i Södra Promenaden som numera är "Ryggakuten" bodde mina föräldrar under ett tjugotal år. Det var min mamma som planterade magnolian 1956 som nu har vuxit till ett jätteträd. Den är helt underbar när den blommar.

Jag har läst igenom allt vad du skrivit i din blogg på sistone - intressant, omväxlande och tänkvärd läsning. Lägger gärna en länk till dig om du inte har något emot det.

Eleonora sa...

Vill bara önska dig en mysig söndagskväll. Ha det så gott och stor kram från Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack snälla du för den rara kommentaren. Jag önskar dig en mysig måndagskväll i stället och skickar en kram.