1614 Gems Weekly Photo Challenge vecka 45 2018 - GUL

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 45 är ordet GUL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

För att illustrera temat den här veckan blir det några bilder från Norrköping. Jag är uppvuxen där så det kommer alltid att vara min hemstad trots att jag inte bott där på 40 år. Men vi brukar åka dit varje vecka i något ärende, Kent och jag.

Spårvagnarna fanns när jag bodde i Norrköping och finns fortfarande. Dock med lite annat stuk än dem jag åkte med. (Bilderna går att klicka större.)

Den här gamla fabriksbyggnaden - Strykjärnet - som numera inrymmer Arbetets Museum har vunnit pris som Sveriges vackraste fabriksbyggnad. Den här gula färgen är speciellt förknippad med Norrköping där många byggnader är målade i just den här gula färgen. 

På Kulturnatten, som är en lördag i slutet av september i Norrköping, kan man se det ståtliga vattenfallet i olika färger i Industrilandskapet. 

1370 Flamingon hos Kalle

Jag berättade i ett inlägg för någon månad sedan att sonen Kalle hade beställt en flamingo av mig att ha på väggen i sitt kontor. Här kan man läsa det. Flamingon har fått den stora äran att bli uppsatt i konferensrummet vilket jag blev mycket glad och stolt över. Här är den i alla sin glans.

1351 Besök i Industrilandskapet

Mitt i Industrilandskapet i Norrköping ligger HiQ:s företag där sonen Kalle basar över en avdelning av denna IT-kedja i Östergötland. Häromdagen bjöd han in Kent och mig till Norrköping för att visa oss var han jobbar och för att efteråt bjuda oss på lunch på Fräcka Fröken några kvarter därifrån.

Besök hos Kalle på HiQ. Öppna lokaler, även glasväggar i konferensrummet. Flamingon i fönstret är företagets symbol. Kent tog alla bilderna i inlägget utom det som Kalle tog på Kent och mig. De går att klicka större.

Det blev ett trevligt avbrott i vardagslunken. Lokalen ligger några meter från Arbetets Museum i en av de nyrenoverade fabriksbyggnaderna. Här inne är det ljust och luftigt med vita väggar. Två och två sitter killar och tjejer och arbetar vid sina datorer.

Utsikt över industrilandskapet på två håll.

Företaget HiQ jobbar med att programmera appar som bland annat hjälper kommuner och de statliga verken. Här kan man se ett exempel. Jag tittar på en av datorerna som visar hur man övervakar robotar i ett lager. Här kan man se om batterierna är slut eller om det är något annat fel. Helt fantastiskt!

Mjuka soffor att ta paus i.

Kalle trivs utmärkt och är glad och tacksam över det här nya jobbet som gör att han slipper pendla till Stockholm varje vecka. Jag, som är van vid stökigare arbetsplatser som gammal lärare, är förvånad över den stillhet och det lugn som råder här inne. Här finns heller inga stängda dörrar, varken i denna lokal eller på övriga arbetsplatser i huset.

Bakom skärmen har Kalle sin arbetsplats.

Företagssymbolen är en flamingo. Den står i fönstret och kikar ut ner mot Laxholmstorget. Kalle beställer en tavla med en flamingo på av mig innan vi går ut för att äta lunch. Han ska ha den tillsammans med piratbilden på väggen. Rosa mot svart, det blir nog tjusigt...

Sen säger vi hejdå till alla vid datorerna och går och äter lunch på Fräcka Fröken. Jag beställer min vanliga maffiasmörgås, Kent sin garbosmörgås med grekenröra och Kalle spätta med pommes frites.

Kalle äter sallad medan han väntar på varmrätten.

Kent och jag är nöjda och belåtna efter lunchen.

När vi sagt hejdå till Kalle promenerar vi upp genom Folkparken där vi har parkerat bilen. Jag börjar redan fundera på hur min flamingotavla ska se ut medan vi åker hem.

På väg till bilen tar Kent ett foto över Strömmen och Moa Martinssons torg.

Gatans konstnärer har varit framme.

1285 Nationaldagsfirande vid Åbackarna och på Fräcka Fröken

Utsikt från Femöresbron över Motala ström och  Åbackarna. Femöresbron gör att man kan gå runt på båda sidor av Strömmen. (Bilderna går att klicka större.)

Kent och jag firade nationaldagen med att promenera runt Åbackarna och avsluta med lunch på Fräcka Fröken i Norrköping. Dagen till ära var det strålande väder och lagom varmt, ca 20 grader. Promenaden är väl runt 5-6 km och tog närmare en timme. Men så stannade vi ofta och fotade.

Femöresbron skymtar i fonden.

Här fick vi betala fem öre när jag gick i kindergarten i Kneippen och var på utflykt med barngruppen, kommer jag ihåg. Det satt en bössa på knuten och det var en grind framför som man inte kunde öppna förrän man lagt i sin femöring.

Man får en känsla av att befinna sig i Amazonas ibland.

Rhododendrondalen sjunger på sista versen, men en del buskar blommade fortfarande.

I slutet på promenaden kommer man fram till Industrilandskapet.

Det gamla fängelset där man förvarade svåra brottslingar har nu byggts om till bostäder. På skylten när man går förbi står det att det är ett generationsboende, seniorboende och instegsboende, vad nu som menas med det.

Kent bredvid Moa Martinsson, sorgligt nedsmutsad av fåglar.

Sveriges vackrast fabriksbyggnad - Strykjärnet - kan man bara inte låta bli att fota, så vackert som det är denna dag. Längst bort till höger har man byggt nya moderna hus med lägenheter som efter Norrköpingsförhållanden är hutlöst dyra. Men vackra förstås.

På Fräcka Fröken vid Skvallertorget intog vi en något försenad lunch bestående av de vanliga rätterna, Garbo med grekenröra för Kent och en Maffia för mig. Det är en rejäl bit baguette med rikligt med kycklingbitar (varför kan jag aldrig få min egen kyckling så mör?) i en god dressing med smak av curry.

Det gick att sitta ute och äta och det var inte så mycket folk eftersom de flesta studenter säkert har åkt hem för säsongen.

Innan vi kom fram till parkeringen vid Himmelstalunds kapell, passerade vi den judiska kyrkogården. Norrköping var ju en av tre städer som judar fick bosätta sig i och driva handel 1782. De övriga var Stockholm och Göteborg. 

När jag kom hem läste jag ut den sista av Carin Gerhardsens deckare om Hammarbypolisen - Falleri, fallera, falleralla. Det är nog bra att hon avslutar serien - den här sista var i och för sig spännande men väldigt seg att läsa. Vissa avsnitt tyckte jag var helt onödiga och hade varit bättre om de hade strukits. Eller åtminstone kortats ner.

Från Rhododendrondalen till Industrilandskapet.

Industrilandskapet skymtar bakom lövverket. (Bilderna går att klicka större.)

Från Rhododendrondalen följde vi stigen längs med Strömmen som så småningom tar slut i hjärtat av Industrilandskapet. Detta som är unikt för Sverige där man har restaurerat de gamla textil- och pappersmassefabrikerna och även byggt nytt och gjort området tillgängligt för allmänheten. När jag var liten var det en sluten enklav som bara arbetarna och tjänstemännen vid fabrikerna hade tillgång till. På 60-talet, när det stora rivningsraseriet grasserade i Sverige, var det till och med tal om att riva alla fabrikerna.

Fängelset där många av Sveriges svåraste förbrytare förvaras ligger vackert med utsikt över Strömmen.

Drags fabriker till vänster i bild. Numera säte för Campus Norrköping

 

Utsikt åt andra hållet ner mot stan.

Moa Martinsson tittar ut på sitt torg. Arbisteatern i bakgrunden.

Som väl är gick förslaget inte igenom och numera har man byggt om fabrikerna både till bostäder och till universitetslokaler. Campus Norrköping, filial till Linköpings universitet, disponerar några av de äldsta fabriksbyggnaderna och i Strykjärnet, f.d. yllefabrik, är Arbetets Museum inrymt.

Jag ville gärna gå över den nya Campusbron, som dagligen kommenterats på  Norrköpings Tdiningars insändarsida sedan någon månad tillbaka av mestadels ilskna Norrköpingsbor. Dels för att den påstås förstöra utsikten över Industrilandskapet, dels för att den blev dubbelt så dyr som beräknat. Häromdagen kom för ovanlighetens skull en positiv insändare som hävdade att det var fantastiskt att gå på bron mitt över Strömmen och se och höra det strömmande vattnet forsa under fötterna.

Nya Campusbron

Kanske inte den vackraste bro man sett...

Jag gillar i alla fall den här bron, den vidgar bokstavligen vyerna.

Jag kan hålla med både de som gnäller och den sistnämnde. Står man på stranden på andra sidan bron skymmer den definitivt utsikten över Bergsbron. Står man där skymmer den också utsikten över de gamla fabrikerna. Men står man mitt på den lilla Campusbron har man en vidunderlig utsikt åt bägge håll!

Utsikt åt Dragshållet från Campusbron

Samma bild ur en annan vinkel.

Utsikt från bron mot Bergsbron.

Själva bron i sig är inte vacker tycker jag, men skulle man gjort den vackrare hade den säkert blivit ännu dyrare…

MM framför en riktig fabriksskorsten i de gamla fabrikskvarteren.

Den skorsten som syns till vänster om Arbetets Museum är en skulptur (!) som står mitt i vattnet.

Här kan man gå längs med fabriken och bara förundras över de brusande vattenmassorna.

Vi fortsatte promenaden med att gå upp till Dragsgatan förbi Arbisteatern,  fängelset och den judiska begravningsplatsen. På Arbisteatern började Brita Hertzberg sin karriär som sångerska – hon och maken Einar Beyron blev sedermera en mycket god vän till mina föräldrar. Brita var född och uppvuxen i Norrköping och hälsade ofta på släkten där.

Mimi, det var min mamma, fast hon hette egentligen Mimmi. Men Einar tyckte väl att hon skulle heta som Mimi i Bohème...

Jag brukade ackompanjera Einar Beyron när han och Brita var hemma på fest hos föräldrarna. Han sjöng gärna gamla operettmelodier – företrädesvis ur Glada Änkan - när han hade fått några glas vin. Brita däremot var mycket sparsam med sina framträdanden efter att hon slutat sin karriär som operasångerska 1955.

Enligt Judereglementet från 1782 var Norrköping tillsammans med Stockholm och Göteborg en av de tre städer där judar gavs rätt att bedriva handel och bosätta sig, läser jag i Wikipedia. Tänker på det när jag passerar den judiska begravningsplatsen vid Folkparken på väg till parkeringen. Här ligger t.ex. representanter för textilfamiljerna Wahren begravda. John Philipson, bankir, konsul, ordförande i stadsfullmäktige och riksdagsledamot, donerade 1895 pengar som gjorde det möjligt att anlägga Folkparken, som sedan dess betytt oerhört mycket för Norrköpingsborna. Han har också sin gravsten här bredvid Wahrens.

Judiska begravningsplatsen i Norrköping. Wahrens och Philipsons familjegravar längst till vänster.

Innan vi kommer fram till parkeringen måste jag ta ett foto på den lilla djurkyrkogården. Som alltid så här års är den smyckad med blommor.

Djurkyrkogården i  Folkparken i Norrköping.

Måndagspromenad

MM har gått ner i tjänst på jobbet och har en dag ledig i veckan. Det är en bra dag att vara ledig på – nästan inget folk i affärerna och öppet överallt för övrigt. Jag hade bestämt att vi skulle åka till stan för att MM skulle köpa nya byxor och eventuellt en ny blazer eftersom även han hade vuxit ur nästan alla sina gamla kläder…

Han gick mycket motvilligt med på detta (”Vi ska bara titta!”) när jag hade påpekat att för att gå ner de 10 – 12 kg som behövdes för att komma i de gamla plaggen skulle det ta ca 24 veckor, nästan ett halvår - under förutsättning att man höll strikt diet förstås - och att det kunde vara bra att ha något att sätta på sig under tiden…

Vi åkte direkt till Lagos – den i mitt tycke bästa affären i Norrköping för både damer och herrar som är lite äldre och lite rundare än fotomodellerna hos Dressman. Där fanns det tyvärr byxor som passade alldeles utmärkt och en mycket elegant blazer i ren ny ull som satt perfekt.

Under stora protester från MM lyckades expediten och jag till slut övertala honom att köpa två par byxor och den snygga blazern. Efter att ha insett det oundvikliga i situationen och med sorg i hjärtat betalt räkningen – blev MM nöjd och belåten efter en stund.

Detta måste vi givetvis fira – det var över tre år sedan MM inhandlat någonting i klädväg åt sig själv. Vi parkerade bilen i centrum och tog en liten promenad genom industri landskapet upp till favoritstället Fräcka Fröken på Skvallertorget.

Lusthuset vid Stömmen

Vi gick utmed Strömmen och passerade det lilla lusthuset som finns därnere, granne med Stadsmuséet. Därifrån har man en fin utsikt över Bergsbron och Drags fabriker som numera inrymmer universitetet. Bredvid har man byggt ett nytt modernt bostadshus med svindyra insatslägenheter efter Norrköpings förhållande.

Det nya bostadskomplexet med Campus bredvid

Här fanns också ett par jeansbyxor upphängda till tork - förmodligen tillhörande Arbetets museum som vi också gick förbi. Man kan jämföra dem med de vanliga jeansen som hänger till tork bredvid så får man en uppfattning om hur jättelika de är…

Jeans på tork
Ännu ett litet lusthus med Arbetets muséum eller Strykjärnet i bakgrunden

Ett mycket omtvistat konstverk i Norrköping - Skorstenen - det är en skulptur som står mitt i Strömmen

Vid Skvallertorget finns den förnämliga statyn som vi kallar för Dansen kring guldkalven. Genom att läsa Miss Gillettes inlägg om den retrospektiva utställningen av Pye Engströms verk på Gotlands Fornsal fick jag lära mig namnet på denna skulptris, som hade gjort så många fantastiskt fina skulpturer.

När jag googlade fick jag också veta att det riktiga namnet på vår skulptur var Vår Enighets Fana. Och det är mycket riktigt en fana som en av gummorna bär bakom ryggen, fast det inte syns på fotot. Skulpturen är nämligen en hyllning till textilarbeterskorna som försvann från Norrköping under femtiotalet när man la ner alla textilfabriker…

Vår Enighets Fana eller Dansen kring Guldkalven av Pye Engström

På FF beställde jag utan att staka mig, till servitrisens förvåning, en Maffia åt mig och en Garbo med grekenröra och en stor klyftpotatis med hamburgerdressing åt MM som är vegetarian. Mirren hade talat om vad vi skulle äta och jag hade lärt mig det utantill.

MM är glad och nöjd efter Garbo och klädinköp

På hemvägen kunde jag inte motstå att köpa tre par Sloggibyxor – ta tre betala för två. Även Camilla Läckbergs hjältinna använder sådana, så jag är i gott sällskap…

I Rhododendrondalen

Ännu en fantastisk dag med strålande sol och värme att se fram emot. Termometern visar bara +6 grader än så länge men de sista dagarna har den stigit till +20 – 25 grader vid middagstid.

Jag tänker tillbaka på förra söndagen, den 18 maj. Då var det +4 grader på morgonen och den temperaturen höll i sig hela dagen. Det var den första söndagen som jag var ledig sen vi kom hem från Italien och det passade bra eftersom Mirren med familj var på besök över helgen.

Ett besök i Rhododendrondalen i Norrköping stod på agendan denna söndag. "Dalen" ingår som en del av Åbackarna, ett älskat promenadstråk på ömse sidor av Motala Ström. Perfekt att svärma i när jag bodde i närheten i min ungdom, numera mer använt som motionsslinga av hurtiga motionärer.

Mirrfamiljen på promenad vid Åbackarna

Inte nog med att det var kallt denna söndag – det blåste också en isande nordanvind, därav alla tjocka ytterkläder. Vi frös och huttrade alla utom Lillmirren, som trivdes alldeles utmärkt med att titta på och klappa några hundar som var ute och gick med sina mattar och hussar. Den lilla andfamiljen med de små ungarna som simmade efter mamman tilldrog sig också hans intresse.

Andmamman med sina ungar

Roligast var det förstås, tyckte Lillmirren, att plocka stenar och jord och försöka stoppa dem i munnen. Mer om Lillmirrens bravader hittar ni här.

Härligt med lite grus att stoppa i munnen

Vi började vår promenad på norra sidan av Motala Ström och efter att ha följt stigen som går utmed vattnet kom vi fram till Femöresbron. För sådär 65 år sedan kostade det nämligen 5 öre att gå över bron och man fick lägga sin peng i en bössa vid den lilla stugan på Norra sidan. Numera är stugan en del av örtagården som man kan gå in i innan man passerar bron och titta på alla växter som är prydligt ordnade i den lilla trädgården med namnskyltar på varje växtplats.

Den prydliga örtagården vid Femöresbron

Mirrmaken med Lillmirren på Femöresbron

När vi gått över bron var vi snart framme i Rhdodendrondalen. Här blommade, som namnet anger, givetvis Rohododendronbuskar av alla slag och färger i överdådig mängd. Vi tog många fotografier framför buskarna, mellan dem och i dem. Om en vecka är allting överblommat och det gällde att föreviga alla tillsammans med de vackra blommorna medan tid var.

Blommande Rhododendronbuskar i olika färger

Lillmirren vill helst gå själv - med hjälp än så länge

Lite till mans började vi bli stelfrusna. Vi stannade inte så länge utan fortsatte längs med Strömmen där ett av Sveriges hårdast bevakade fängelser speglade sig i vattnet tvärsöver. Det är gammalt och slitet och det finns planer på att lägga ner det. Än så länge har inte något beslut kommit om något nytt. Varje gång man har haft planer på att bygga ett nytt någonstans har det lämnats in ilskna protestlistor till politikerna från människor som inte vill ha ett storfängelse inpå knuten.

Ett av landets hårdast bevakade fängelser

Lite längre fram hamnade vi mitt i det vackra Industrilandskapet, som vissa politiker ville riva under 60-talet. Det fick vara kvar som väl och är nu en sevärdhet för turister.

En del av Industrilandskapet med rådhuset i bakgrunden

I en av de gamla fabrikerna har universitetet sina lokaler och en annan fabriksbyggnad har man gjort om till eleganta och dyra bostäder. Snart skymtade vi Fräcka Fröken som var slutmålet för vår söndagspromenad och där tinade vi så småningom upp.

Universitetets Campus ligger i den gamla fabriksbyggnaden