Från mitt liv som kantor 9

Återigen får man uppleva lyckan av att sluta skolan och få sommarlov. Igår i Gusums kyrka och idag i Ringarums. Fast denna gång slapp jag ha ansvar för alla skolklasser som skulle sjunga och som jag brukade ackompanjera när jag var lärare.

Ringarums skola (alla bilder utom fiolflickorna går att klicka större)

Det har varit stor diskussion i NT om att ha avslutningen i kyrkan eller inte, efter det att rektorn i en liten skola på Vikbolandet hade tillkännagett att det stred mot religionsfriheten att ha avslutning i kyrkan. Den hade man haft i Jonsbergs vackra kyrka sedan folkskolan infördes! Kyrkoherden i församlingen hade nämligen deklarerat att han tänkte ge Guds välsignelse åt alla barnen innan de försvann på sommarlov.

Men se det gick inte rektorn med på. Gärna avslutning i kyrkan men där fick ingenting förekomma som möjligen skulle kunna påminna om den kristna tron. Det skulle ju kunna tas illa upp av föräldrar och barn med annan religion än den kristna… Här kan du se och höra lite av diskussionen.

Små finklädda elever innan intåget i kyrkan

Nu hör det till saken att i denna lilla skola finns inga barn som inte har svenska föräldrar, så speciell hänsyn hade inte behövts i just det här fallet. Varken rektorn eller kyrkoherden gav sig, så den avslutningen fick hållas i gympasalen eftersom det var kallt och regnigt ute.

Intåg i kyrkan under klockringning

Varken i Gusum eller i Ringarum blev det några problem med den saken eftersom vår kloke kyrkoherde inte brydde sig om att nämna varken Gud, Jesus eller den Helige Ande i sitt lilla tal till eleverna. Det handlade om att sommaren skulle omsluta dem med värme och kännas lika skön som när man barfota trampar i en koblaja - han är bördig från Stockholm min gode vän kyrkoherden.

Här i Östergötland säger man "komocka". Men eleverna var med på noterna ändå. De protesterade högt och ljudligt mot hans beskrivning! Och eftersom rektorerna inte hade något emot att vi sjöng två verser av Den blomstertid nu kommer så kom Gud med på ett hörn i alla fall.

Andra versen lyder nämligen: Man hörer fåglar sjunga, med mångahanda ljud. Skall icke då vår tunga, lovsäga Herren Gud? Tre små flickor spelade Blinka lilla stjärna på fiol, några elever spelade Eurovisionens signaturmelodi till gitarrackompanjemang och en flicka i sexan sjöng alla sex verserna på Cecilia Lind utan ett enda papper i sina händer. Mycket rent och vackert dessutom!

Tre små flickor spelar Blinka lilla stjärna på fiol

Alla klasserna på skolan hade tillsammans tränat in en minimusikal. Först handlade det lite om mobbning – tror jag – eftersom jag inte hörde mycket av vad eleverna sa. Sen verkade det, av klädseln att döma, som om de träffade på några utomjordingar.

En körfarfar upplyste mig efteråt om att det var en resa i tiden 700 år framåt, därav robotar i stället för lärare och den konstiga utstyrseln. Hamburgare fanns däremot inte år 2700 till de nutida elevernas stora sorg…

Flera sånger ingick i den lilla musikalen. Så fick sexorna några ord på vägen eftersom de flyttar till Valdemarsvik till hösten och var sin ros. Så var det hela slut och jag fick spela Änglagård två gånger innan den stora kyrkan var tömd på folk.

Grande Finale med handklapp

Det är ju fredag i morgon, men något mer fredagstema än det första hinner jag inte med den här månaden eftersom det händer så mycket annat spännande som jag vill skriva om. Sen är det ju uppehåll med temat för semester så det får bli igen till hösten. F.ö. firar jag min födelsedag nästa fredag, så det hade i alla fall inte blivit mycket skrivet den dagen. Jag har också Aron som jag måste berätta om, men det får bli i nästa inlägg...