
Det gamla skeppet med målningar av Albertus Pictor är från 1600-talet

Jesu Himmelsfärd med Maria och apostlarna målat av Albertus Pictor Sv.D. har en intressant artikel om honom och hur hans färger förändrats genom århundradena här. Efter kyrkobesöket åt vi lunch på Plevnagården i Malmköping. Vackert beläget och med fina lokaler. Jag ångrade att jag inte beställde rödspätta med remoulade, eftersom kasslern hade stått i ugnen för länge och var torr och svår att skära och den tillhörande potatsgratängen var helt smaklös. Men när jag fick smaka på ”remouladsåsen” till spättan kunde det vara detsamma. Denna var helt vit, lättflytande och förmodligen bara gjord på crème fraiche med några capris istoppade. Mycket annat trevligt konsthantverk fanns också att beskåda Denna mysiga kaffestuga var praktiskt nog allierad med en hemslöjdsbutik, vilket dränerade min kassa på ytterligare 200 kronor som jag betalade för en liten ljuvlig tröjjacka i alpacka från Peru. Tjugo kronor hade jag redan spenderat på en kyrkobeskrivning över Floda kyrka. Det fanns för övrigt många textila alster i alpacka att inhandla i butiken till facila priser. Trots dessa utgifter blev resan billig. 160 kronor kostade hela kalaset med bussresa, lunch och kafferaster. Bussutflykter med kyrkliga syföreningar kan verkligen rekommenderas! Här i hemslöjdsaffären fanns också mycket att handla
Den underbara altartavlan i Floda kyrka
Tårtan till efterrätt räckte inte heller till alla. Antingen var det så att assietterna var slut på bordet eller alternativt tårtbitarna. Jag lyckades sno till mig en assiett från salladsbordet – som var gott och rikligt – så jag kunde landa min tårtbit på denna och fick således i mig några absolut överflödiga points till alla de övriga den dagen.
Den största järneken var imponerande
I Malmköping besökte vi också Olle Smeds affär med järnkonst – den enda i världen enligt honom själv. Där fanns många vackra saker, speciellt järnekarna. Men dessa kostade mellan 4000 och 12000 kronor så det blev ingen affär denna gång. Men visst var de fina och tog säkerligen lång tid att svetsa med alla små grenar och kvistar. Bra tips till en som har allt!
Eftersom det nu hade gått två hela timmar sedan lunchen hade det blivit kaffedags igen. Det intog vi i Sköldinge på Fridhems kaffestuga, som varit prästänkeboställe ända tills 1949. Den gamle prästen ville nämligen inte att hans unga hustru skulle behöva gifta om sig med den som kom efter honom – vilket var brukligt under 1800-talet. Därför lät han flytta en stuga till denna plats där hans unga änka skulle kunna bo i splendid isolation.
Kaffestugan Fridhem i Sköldinge