Utflykt till Peking – dag 4, lördag 8 augusti

Fortsättning på den stora skjortjakten...

Vilken tur att vi inte bestämde oss för att åka till Olympiastadion idag! Det är ju den 8 augusti och dagen för förra årets OS-invigning, som givetvis kommer att firas rejält. Jag vill inte tänka på hur det kommer att se ut på tunnelbanan…

Åttonde augusti anses vara årets mest lyckobringande dag i Kina. Många bröllop äger rum just denna dag. När vi är på väg ut efter frukosten dyker vi rakt in i ett bröllopspar med uppvaktning, som just håller på att fotograferas utanför vårt hotell. Bilen, som paret ska åka i, är dekorerad med serpentiner och blommor och på parkeringsplatsen ligger det drivor med sönderrivna serpentiner i alla olika färger. (Bilderna går att klicka större.)

Innan vi tar en taxi till tunnelbanan handlar vi vatten i den lilla affären tvärsöver gatan. Vattnet kostar två yuan, en yuan mer än i affären.


Det är idag vi ska besöka affären där man säljer Arrowkjortor. Vi ska även passa på att ta lite foton på huset där Mirren och Mirrmaken bodde. Jag vill gärna besöka Carrefour också i närheten, ett varuhus i stil med Åhléns hemma och dit mycket få turister hittar.

Området Sanyuan där Mirren bodde ligger några mil från vårt hotell – inte så långt ifrån flygplatsen. Det börjar bli riktigt varmt nu och jag välsignar alla sidentoppar som Mirren la ner i mitt bagage i stället för mina egna T-shirts i bomull.


Vi stiger upp ur underjorden på en station, där vi tror att det inte är så långt att gå till bostadsområdet. Flera vänliga engelsktalande ungdomar kommer fram och talar om var befinner oss, är när vi stannar och försöker orientera oss på kartan. Det är inte så lätt att veta var man är om man bara tittar på skyltarna...


Efter halvannan kilometer skymtar vi Carrefour tvärsöver gatan och då vet vi att vi är på rätt väg. I ett gathörn står en melonförsäljare med en häst – något som man inte ser i centrum av Peking.


Vi hittar trettiofyravåningshuset där Mirren och Mirrmaken bodde under ett år på sextonde våningen. (Det fanns ingen våning fyra och fjorton eftersom de är olyckstal. Fyra har samma uttal som ”död” och fjorton som "vill dö" även om det är olika tecken.) Vid entrén står det fortfarande vakter som besiktigar alla som går in och ut. MM är glad över att vi hittat hit.






Det är sig likt, men man har byggt färdigt skyskraporna på andra sidan gatan, som man höll på med 2004, och rivit några kvarter till. Här är ett gammalt foto som visar hur det såg ut från balkongen då. Jag tror vi kunde räkna till sexton lyftkranar bara härifrån.

Vi räknade till 16 lyftkranar från Mirrens balkong

Det är mer eller mindre färdigbyggt nu och vi tar några nya foton för att visa Mirren, som längtar tillbaka och gärna skulle bosätta sig där igen.

Ett av husen som höll på att byggas när vi var där 2004


På andra sidan bron över den trafikerade gatan ser allting ut som förut. Och skjortaffären finns kvar – men nu heter den inte Arrow längre utan Cavad.




Vi går in och frågar om man säljer Arrowskjortor, men expediterna har tydligen inte heller här hört talas om märket. Vi inser då att Arrow kanske har dragit in sin försäljning i Kina av sina skjortor. Kanske man inte tjänade tillräckligt. Jag hittar några rosa och ljusblå skjortor till Mirrmaken av märket Cavad, som verkar fina och köper dessa.


Vi irrar omkring i kvarteren intill för att se om inte Arrowaffären möjligen har gömt sig någon annanstans – men MM var säker på att just så här såg huset ut där affären fanns. Jag vill gärna gå till Carrefour nu där det är luftkonditionering – jag är genomblöt av svett. Jag kommer i alla fall ihåg att jag måste dricka mycket. dricka MM klarar värmen bättre – han tycker att det är ”lagom varmt”.




Vi ger oss iväg hem igen men hamnar tydligen fel och hittar inte till Carrefour. Vid det här laget är jag väldigt trött och svettig och vill åka taxi hem till hotellet. Vi frågar tre chaufförer, men de skakar bara på huvudet och vill inte köra. Det är för långt och det är inte säkert att de hittar. Den fjärde chauffören skjutsar oss till närmaste tunnelbanestation i alla fall. Hem till hotellet för att duscha och sen ut igen eftersom vi är hungriga. Denna gång blir det kyckling på Kentucky Fried Chicken för mig och pommes frites för MM.

Efter detta är jag så pass återhämtad att jag kan åka iväg till Landau igen för att försöka få tag på ytterligare skjortor till Mirrmaken. Han har önskat sig rosa, blå, lila och gula skjortor. På Landau är det fortfarande rea och på ett ställe får jag tag i gula och lila skjortor. Rosa och blå har jag ju redan köpt.

Det blir yoghurt som vanligt på kvällen. På vägen hem ser vi ett sätt att lösa transportproblemet när det gäller barn eftersom man sällan använder barnvagnar, som jag tidigare berättat om.