Utflykt till Peking dag 5 - söndag 9 augusti

Idag har vi ingenting på vår agenda mer än att hämta kläderna hos skräddaren på Yashow och köpa några cashmeretröjor. Och eventuellt en fritidsjacka till MM – något han hittills vägrat att köpa hemma.

Tur är det, att vi inte har planerat något särskilt, eftersom jag vaknar och mår dåligt. Gårdagens strapatser sätter sina spår. Frukosten smakar heller inte denna morgon, så vi går ganska omgående upp till hotellrummet igen och jag lägger mig och sover och tar ett par magsjuketabletter.

Vi kommer inte iväg till Yashow förrän vid tretiden. När vi kommer upp från tunnelbanan överraskas vi av ett tropiskt regnväder. Ett sånt där, där man blir genomblöt på några minuter trots paraplyer. (Fotona går att klicka större)

Vi ställer oss under ett tak tillsammans med ett tjugotal kineser och väntar på att det värsta regnet ska upphöra. Under tiden roar vi med oss att titta på alla som klafsar eller skuttar omkring på gatan med genomblöta skor och på alla bilar som plöjer genom vattnet på gatan och stänker upp kaskader av vatten på de cyklister och fotgängare som trotsar regnet.




Hos Li Li på Yashow hittar jag cashmeretröjor och prutar ner dem till samma pris som Mirren förhandlade fram för fyra år sedan. Tyvärr provade jag bara en enda tröja av storlek ”Large” och den satt alldeles utmärkt. De tre andra tröjorna jag köpte, som det också stod ”Large” på, upptäckte jag var av herrstorlek när jag kom hem till hotellet. Li Li hade försäkrat att alla tröjorna var av damstorlek.

Mirren talar om för mig i telefon att damtröjor alltid saknar muddar, vilket dessa inte gjorde, men det var så dags då! Ingen idé att gå tillbaka och klaga, eftersom Mirren tror att misstaget berodde på att det inte fanns några i damstorlek kvar i de färgerna jag ville ha. Familjens herrar får väl överta dem.

- Kineser vill så gärna vara till lags, säger Mirren. Dessutom vill de väl sälja, antar jag.

Alla kläder hos skräddaren är dock till belåtenhet. Fullastade med klädpåsar försöker vi få tag i en taxi för att köra oss hem. När den tredje nekar att köra så långt ger vi upp och börjar gå den långa vägen till tunnelbanan. Vi går förbi Arbetarstadion - Workers' Stadium - där fotbollssupportrar klädda i gröna tröjor har samlats.


En farmor eller mormor med en liten pojke på armen får mig att längta efter barnbarnen. Hon blir glad när MM vill ta ett kort.


Som bekant är de flesta kinesiska toaletter fortfarande sådana med ett hål i golvet, där man får sitta på huk när man behöver gå dit. För en äldre västerländsk dam som jag, är det inte så svårt att komma ner i den ställningen, men nästan hopplöst att ta sig upp ifrån den – i synnerhet om det inte finns någonting man kan grabba tag i med händerna, när man ska häva sig upp igen.

De här söta tjejerna som satt och småpratade på trottoaren i väntan på bussen och som MM inte kunde låta bli att fotografera, har dock säkert inga svårigheter med detta…


Jag tipsar således alla (även herrarna behöver ju sitta i den ställningen ibland) att träna nigsittande och upp igen ifall de tänker åka till Kina.

När vi har lastat av alla påsar på hotellet och duschat går vi och köper kvällsmat på Merry Markt. På gatan utanför en restaurang grillar en flicka på trottoaren. En bit därifrån rengör några pojkar gatan med en maskin som ser ut som min barndoms bonvaxmaskiner.




Utanför Merry Mart har det samlats en hel del folk framför en man som demonstrerar något. Jag ser inte vad det är. Men jag ber MM att också ta ett foto av havet med cyklar utanför varuhuset. I bakgrunden ser man Qienmen Hotel där vi bott alla gånger förut vi varit i Kina.




Idag har jag gjort ett överslag av hur många trappor jag har gått upp - och nerför och kommit fram till ca 450 stycken. Multiplicerat med sex blir det 2700. Inte dåligt på en vecka, men inte har jag blivit jag smalare för det.


Sådana här fordon som på fotot nedan, såg vi nästan inga av för fyra år sedan.