Utflykt till Peking

Sommaren 1998 jobbade MM på Svenska Ambassaden i Beijing, eller Peking, som vi för det mesta säger här hemma. Mirren, som hade börjat läsa kinesiska i Lund parallellt med sina ekonomiska studier, Mirrmaken och jag följde med och vi bodde alla tillsammans i ett litet hus på ambassadområdet.

Vi, som var lediga, tillbringade dagarna med att handla mat till lunch och middag och cykla omkring i centrum på cyklar, som vi fick låna på ambassaden. Denna sommar besökte vi också alla platser som turisterna brukar komma till, bl.a. Himmelska Fridens Torg, Förbjudna Staden och Sommarpalatset. Till Muren åkte vi med tåg och trängdes tillsammans med tvåtusen andra kineser. En upplevelse som jag inte vill vara utan, även om det var trångt och svettigt…

Utanför gästhuset på ambassaden i Peking där vi bodde sommaren 1998 (Bilderna går att klicka större)

Denna vistelse grundlade hos oss ett stort intresse för Kina och en kärlek till detta land, som är så fantastiskt med alla sina kontraster och med sitt folk, som oförtrutet arbetar och strävar trots allt förtryck som det har utsatts för under tidernas lopp.

Sommaren därpå studerade Mirren kinesiska vid Bei Da, Pekings största universitet, och vi var förstås tvungna att åka dit och hälsa på henne. 2003-2004 jobbade och forskade Mirren på Volvo Lastvagnar i Peking och då var vi där tre gånger och besökte henne och Mirrmaken. Vi flög då också till Xian för att titta på gravarna med terrakottasoldaterna. Hennes studier resulterade så småningom i en avhandling om Joint Ventures i Kina, som jag berättat om förut.

2005 fyllde MM jämnt och då åkte vi bl.a. till Shanghai tillsammans med Mirren och Mirrmaken. Sen dess har vi inte varit i Kina, men i år kunde vi inte låta bli att boka en resa när det kom ett erbjudande om en resa till Peking med specialpris från Lotus Travel. Vi var ju också nyfikna på hur det skulle se ut i Peking efter Olympiaden, om det var mycket som hade förändrats...

Här kommer några rader om och bilder från vår senaste utflykt till Peking 4 – 11 augusti 2009.

Dag 1. Onsdag 5 augusti

Vi anländer till Pekings nya flygplats vid tolvtiden på onsdagen. Den är, som det mesta som byggs nytt där, en gigantisk och vacker skapelse i glas och stål. Så olik den förra gamla nerslitna terminalen. Jag saknar dock den vackra mosaikväggen i trappan ner till bagageutlämningen.

Terminalen påminner verkligen om en jättesköldpadda

Peking Airport är en gigantisk skapelse i glas och stål

Praktiskt klädd men inte särskilt elegant! Men vem bryr sig?

Här får vi åka pendeltåg från flygplanet till bagaget – en resa på 3,5 km! Sen tar det tid innan vi kan gå på vår lilla transferbuss som ska ta oss till Rainbow Hotel i södra delen av staden. Guiden, som talar utmärkt amerikanska, berättar att man räknar med 16 miljoner invånare i Peking idag. 14 som är folkbokförda (om något sådant institut finns) och 2 miljoner gästarbetare eller bara immigranter från landsbygden.

Rainbow Hotel med sina 20 våningar

Resan går längs med 4: e Ringvägen, som är en ny väg för oss. Det känns lite som om man klivit in i en science fiction film, när man tittar ut genom fönstret i bussen och ser skylinen med massor av höga, nybyggda mastodontskyskrapor längs vägen. Många är byggda i en spännande, fantasifull kinesisk arkitektonisk stil och har stora fönster och mycket glas i väggarna.

Nybyggda skyskrapor vid Fjärde Ringvägen

Innan vi är på hotellet och har checkat in är klockan halv tre på eftermiddagen. Eftersom det är så sent på dagen hinner vi inte med någon tupplur utan ger oss iväg så fort vi kan till skräddaren i varuhuset Yashow, där för det mesta det bara är kineser som handlar och där man kan pruta.

Skräddaren känner igen oss (åtminstone påstår han det, haha) och vi beställer kläder att ta med oss hem. Allt som vi sydde för fyra år sedan har krympt på ett mystiskt sätt…

Han lovar att vi ska få prova på fredagen och att allt ska vara färdigt tills på söndagen. Så har vi en dag på oss om det skulle behöva ändras något innan vi åker hem, säger han. Jag beställer en dress som består av jacka, byxor och kjol i ett underbart material. Ull blandat med cashmere. Jag har tagit med mig plagg hemifrån som skräddaren syr upp efter.

MM beställer två kavajer och fem par byxor i olika tyger av ull och cashmereblandning. Han har också tagit med sig plagg att sy upp efter, men skräddaren suckar och säger att han måste göra alla kläder lite större. ”Just a liiiittle, liiiittle bit…” Det gäller även för mig.

Vi köper också underbara Pashminasjalar i ett stånd bredvid skräddaren – åtta stycken till samma pris som Mirren förhandlade sig till för fyra år sen. Jag har två kvar av dessa nu. Resten har gått åt till presenter.

Trångt om saligheten på Yashow-varuhuset

Från Yashow promenerar vi till Schiller's restaurang, som vi ofta besökte när vi var i Peking tidigare. Jag har vis av skadan med såriga fötter i Italien endast tagit med mig mina äldsta ingångna jumpadojor, så de två kilometerna till restaurangen går lätt i den svarta, varmfuktiga sommarkvällen. Ingen skymning som i Sverige, mörkret kommer plötsligt vid halvsjutiden. Vi sitter ute under platanerna och ser ljusen spegla sig i kanalen som flyter en bit ifrån restaurangen.

På Schiller's kan man få god och riklig västerländsk mat och när vi kommer dit är det Happy Hour. Det innebär att en öl är gratis. Hemma dricker jag aldrig öl, men här smakar det väldigt gott. Vi sitter en stund och MM, som är vegetarian, äter sina ostrullar och jag får välstekta och möra kycklingfiléer med fettucini och en alldeles underbar svampsås gjord på smör och grädde. Bort med alla tankar på Viktväktarna…

Öl smakar gott på Schiller's restaurang i San Litunområdet

Vi konstaterar att matsedeln är densamma som den var för fyra år sedan. Båten nedanför i kanalen utanför restaurangen ligger också kvar. Även biltvätten tvärsöver bron. Jag ser ingen som jobbar där nu, annars var det sju killar som tvättade en bil en gång när vi cyklade förbi. Inuti och utanpå.

Nu har vi varit vakna ett dygn med undantag av några timmars sömn på flyget. Ingen mer promenad denna kväll, utan vi tar en taxi utanför som snällt kör oss ända hem till hotellet, ca två mil.

Cykeln är fortfarande tillsammans med tunnelbanan det bästa sättet att ta sig fram på i Peking.