Även om staden förändrats är det mycket som finns kvar. Därför skulle jag vilja ändra på rubriken och skriva: Fyra saker jag gärna vill visa dig i ”min” stad. För att de är förknippade med minnen från min barndom eller ungdom, och för att jag skulle kunna berätta så mycket om dem…
För den som är intresserad har jag tidigare skrivit ett inlägg om en stadspromenad i Norrköping där jag har tagit foton från Industrilandskapet, som verkligen är något man ”måste se i min stad”. Här finns Måndagspromenad...
I det här huset i den lugna villastaden Kneippen tillbringade jag många lyckliga år. Flyttade dit när jag var tio och bodde där tills jag var tjugo. I grannhusen bodde det jämnåriga kompisar och gatan utanför var brännbolls- och fotbollsplan då det bara kom bilar på eftermiddagen när papporna (märk väl!) hade slutat jobba. (Bilderna går att klicka större.)
Närheten till Himmelstalund och Åbackarna var också positivt – i synnerhet när man blev äldre och kunde gå där och svärma under vårkvällarna. Eller åka skidor i backen på vintern och spela tennis på vår och höst. Här är ett foto från Femöresbron vid Motala Ström.
När jag var tjugo år flyttade vi till ett hus närmare centrum. I trädgården planterade min mamma en magnolia, som nu har vuxit till ett jättestort träd. Jag brukar alltid gå förbi där på vårarna och beundra det. Själv har jag aldrig lyckats att få någon magnolia att växa…
Sist Östra Flickskolan, där jag tillbringade fem, för det mesta, lyckliga år. Vildvinet växer fortfarande lika rikligt som förr och bollväggen på baksidan ser likadan ut som för sextio år sen… Fotot är taget av Peter Kvick.
Vill du läsa mera om flickskolan finns länken här: http://www.nsb.norrkoping.se/mediacentralen/bilder2.asp?sok=by2181
Show and tell, fredagstema
Maisoui har valt följande teman för september:
4 sept- Empati
11 sept - Fyra saker du måste se i "min" stad
18 sept - Mitt förhållande till...
25 sept - För att överraska/överrumpla mig måste du...
Fredagsbloggare:
Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun
28 kommentarer:
Vilket trevligt inlägg. Jag har bara varit i Norrköping på väg till Kolmården så det enda jag sett är hotellet, spårvagnarna och Harry´s ungefär, haha! Trevlig helg!
Så fint, Musikanta!
Vilka vackra hus! Speciellt det gula huset dit du kom som 10 årinf...SUPERFINT!!
OCH tänk så vacker och stor magnolian framför det vita huset är!!
WOW!!
Jag har knappt varit i Norrköping, jo på Kolmården, och ute i skärgården en ggn...
Men som du vet så älskar jag ju Moa Martinsson, och just historien med staden skulle jag verkligen vilja uppleva. Eller, åtminstone se!!!
Kram.
Washington-Annika
Fint inlägg. Rogivande på något sätt och jag var med hela vägen på din måndagspromenad också. Det enda som jag reagerade med att uppdragna ögonbryn var nog skorstenen mitt i strömmen. Hm.
Förstår att du går förbi gamla huset och tittar på Magnolian på våren. Vackert så det förslår!
Önskar dig en trevlig helg!
Taina från CT, USA
Jag gillar din stad! Häftigt med allt strömmande vatten. Och så har jag ätit god mat i N-ping också.
Vilket härligt inlägg, och vilken härlig stad du har. Jag känner inte Norrköping mer än att jag har varit där flera gånger i samband med hundutställningar.
Magnolian är ju formidabel. Har själv satt två stycken i min trädgård. Vi får se hur de går. De blommar varje år, men det spörs hur stora de blir. Frosten från öster går hårt åt dem varje år.
fina bilder, magnolian ser mäktig ut!
Har gått och trott att Norrköping är en rätt tråkig stad (sorry!) men den bilden ändras verkligen när man ser dina bilder och hör dej berätta. Tänk så viktigt det är att rätt person guidar när man är på ett nytt ställe. Trevlig helg!
Vilka fina hus du har bott i, jag älskar verkligen brutna tak och fönster med vacker spröjs. Man ser det i Danmark men inte så ofta på typiska skånehus. Inte visste jag att Norrköping var så fullt av poetiska namn som Himmelstalund och Åbackarna, men du, varför heter den Femöresbron? Och nu svärmar du i Söderköping istället? Jag har funderat på hur många -köping det finns egentligen, Norr-, Söder-, Lin-, Lid-, och så bara Köping, men finns det Öster- och Västerköping också? Sånt kan man fundera över...
...kram och ha en härlig helg också, förresten, jag var lite snabb med att trycka iväg förra kommentaren.
Vilket trevligt inlägg att läsa :) Vad roligt att minnas tillbaka sådär ibland :)
Jag förstår precis det där med att "min" stad kan vara någon annan än där man för tillfället bor.
Jag känner likadant angående Piteå. Var jag än kommer att bo i Sverige/världen i framtiden, så kommer Piteå alltid att vara Hemma för mig :)
Hoppas att du får en bra helg!
Det här magnoliaträdet har jag sett! Har du en yngre bror som arbetar i Afrika nu?
Jag har tappat bort din mejladress för jag har haft datorhaveri och alla adresser försvann.
Vilket fint inlägg du har gjort om din stad. Har även kollat Måndagspromenaden, som jag faktiskt kom ihåg från det du skrev om den.
Underbart träd din mor har planterat. Och huset ser så fint och ståndsmässigt ut!
Trevlig helg söta vän och kram
Vackra hus, och ett underbart magnoliaträd!!
Vilket fint och personligt inlägg. Ja, Norrköping är fint. Får ta och komma mig förbi någon gång. Men med bara en vecka i Sverige om året, får det nog vänta till (/om) jag har flyttat åt Europahållet igen. ;-)
Hehe... den skolan hette Pihlska när dottern gick där, och när den skulle byggas om och bytas namn på, föreslog någon att bara ta bort h-et... det var ju bara tjejer på Barn -och fritid...
Jag gjorde min lärarpraktik på Marieborgs fhsk hösten 1976. (hade jobbbat som lärare sedan 1970)Norrköping var en trevlig stad tyckte jag. Speciellt minns jag biblioteket och konstmuséet (för det var väl ett konstmuseum?) Senare har jag varit på konferens i de där härliga ombyggda fabrikslokalerna. En mycket speciell stad!
Så roligt att få följa med på en lite personligare Norrköpings-promenad! Jag har ju varit med tidigare på dina promenader. Vilka fina hus du bodde i, såna där drömhus. Hihi, jag undrar om ungdomar "svärmar" nu för tiden på samma sätt som förr?
Kram!
Annika:
Jag vet att du är speciellt förtjust i Moa Martinsson! Jag måste komma ihåg att ta ett foto av henne där hon står vid Strömmen nästa gång jag är i Norrköping och lägga in på min blogg speciellt för dig. Angående magnolian är jag förvånad att den kan bli så jättelik även här i Sverige!
Varma kramar och speciell hälsning till din söta och duktiga dotter!
Taina:
Roligt att höra ifrån dig igen! Det är så härligt att gå eller åka förbi de gamla husen som är förknippade med så många minnen från ungdomen. Det gula huset ser precis likadant ut som förr, i det vita har man inrymt en Ryggakut - men magnolian är kvar...
Kram/M
Klimakteriehäxan:
Det är alltid något visst med städer som har strömmande (;-))vatten. I Norrköping finns det ju dessutom så många fina vattenfall att titta på!
Om du kommer till Norrköping någon mer gång kan jag rekommendera fiskrestaurangen i Knäppingsbort (nära Holmentornet) som har en alldeles underbar fisksoppa - mycket smör och grädde antar jag.
Ebba:
Jag har försökt att plantera diverse träd och buskar i vår trädgård på framsidan - även en magnolia - men alla har dött efter en tid.
Förmodligen är det någon åder som går just där, för jag har verkligen försökt att sköta om dem efter bästa förmåga. Jorden är kraftig lerjord vilket heller väl inte är särskilt bra för magnolior...
Har dina magnolior övervintrat några år och dessutom blommat är det nog stor chans att de blir lika stora som "mammas"...
sparkling:
Välkommen till min blogg. Alltid kul med nya bloggvänner.
Varm kram/M
Grekland nu:
Norrköping ansågs förr som en "fattig" och smutsig stad i jämförelse med t.ex. Linköping.
Lite orättvist kanske, eftersom Norrköping alltid har haft stort utbud av kulturella evenemang, ett vackert konstmuseum, en fin teater och en härlig symfoniorkester.
Men sen man öppnade upp Industrilandskapet och byggde universitet här har staden ändrat karaktär helt och hållet. Det är en underbar stad att bo i - lagom stor, många ungdomar ger liv åt staden och det finns vackra parker att promenera i.
Många kramar/M
Christel:
Några Öster- eller Västerköping finns det inte, inte vet jag varför! Jag är också mycket förtjust i gula hus med brutna tak och med spröjsade fönster - blev så glad när Mirrfamiljen köpte ett sånt hus i Stockholm och satte in spröjsade fönster överallt. Känner samma glädje varje gång jag kommer dit och hälsar på...
"Femöresbron" heter den för att det kostade fem öre för länge sen att gå över den. Det satt en tant i ett litet hus vid brofästet med en bössa som man fick lägga fem öre i. Togs bort så sent som på slutet av 40-talet...
Var det inte du som kände Hjördis B. i Söderköping? Jag känner naturligtvis henne eftersom vi var kollegor några år i början på 80-talet. Men eftersom hon var mattelärare umgicks jag mest med språklärarna...
Svärma och svärma, haha! Men MM och jag åker ofta in till Söderköping och går långa promenader.
Kram/M
Erica Pettersson:
Det känns bra att någon förstår precis hur man känner sig. Jag var ju borta från Norrköping i nästan 15 år och flyttade sedan till Söderköping och Mogata där jag bott de senaste 30 åren. Norrköping är "min" stad i alla fall...
Hur jag haft det i helgen ska jag snart samla ihop mig till och skriva ett inlägg om...
Kram/M
Tant Lila:
Jag trodde att du hade gissat för länge sen att jag är Gunnars storasyster...
Eleonora:
Min far var läkare så att han hade också mottagning i det vita huset. Numera inrymmer det "Ryggakuten" - där det också går åt stora ytor. Angående helgen kan du läsa kommentaren till Erica ovan...
Varm kram/M
Strandmamman:
Ja visst var det härliga hus! Och det fina är ju att de finns kvar så att man kan gå förbi ibland och uppleva gamla minnen...
Hej Lullun!
Kul att se dig på min blogg igen. Jag trodde ett ögonblick att du flyttat "hem" till Norden igen, men förstår att du är kvar på Grönland.
Kramar/M
Bloggblad:
Haha, det där med Pihlska utan h hade jag inte hört. Men det var faktiskt Norra Flickskolan som hette det. Östra Flickskolan ligger ju vid hörnet av Lindövägen.
Husen är byggda vi samma tid och säkert av samma byggmästare, men Norra Flick var byggt i rött tegel och Östra Flick i gult. Jag gick två år på Norra Flickskolan, sen fick vi flytta över till Östra Flickskolan.
Tant Lila:
Om du läser om min Måndagspromenad så får du se lite av de gamla fina indrustribyggnaderna som var helt slutna på 70-talet. Jag, som var uppvuxen i Norrköping hade aldrig satt min fot i detta område...
Konstmuséet är mycket riktigt ett muséum för konst, företrädesvis svensk konst från 1900-talet och framåt.
Marianne:
Jag hade ju redan berättat i min Måndagspromenad om de sevärdheter som jag tyckte var mest intressant i Norrköping, så jag tyckte att jag kunde göra promenaden lite mer personlig den här gången...
Då, på den tiden, var det fullt tillräckligt att gå med sin själs älskade på en kvällspromenad längs strömmen och hålla honom i handen. Fick man sen en godnattpuss var man salig en hel vecka...
Det finns väl inte så många nuförtiden som tycker att det skulle vara särskilt spännande...
Varm kram/M
Nej, det var magnoliaträdet som fick mig att inse detta. Så festligt! Inte konstigt att jag tyckte att ditt ansikte verkade bekant, ni ser ut att likna varandra.
Jag har tänkt att ni kanske kände varandra.
Men, då har jag träffat din mamma en gång på väg till eller från en konferens med Gunnar.Jag minns att hon hade jättegod sherry.
Hälsa honom och hans fru!
Så roligt att få ta del av dina minnen och få se Norrköping på ett anorlunda sätt. Jag ser oftas bara Norrköpings station när jag byter tåg på väg till eller från Västerås.
Västmanländskan:
Norrköping är en underbart vacker stad numera sedan man öppnade upp det gamla industriområdet. Nästa gång du byter tåg får du hoppa av och ta ett senare och se dig om...
Kramar/M
Min mamma berättade att när hon var ung (då var du inte ens påtänkt) gick flickorna på ena sidan en viss gata i Arvika, och pojkarna gick på den andra sidan. Och tittade på varandra. Det var svärmeri på 30-talet : )
Kram!
Skicka en kommentar